Sagobygdens Blogg

Studenterna har nu börjat jobba med att genom digital teknik levandegöra museet och sagobygden.

Här visar Mikael hur en sagoberättare kan spreta med fingrarna

Det har bildats ett nytt nätverk. Tanken är att samla oss som använder det muntliga berättande i vårt pedagogiska arbete. Det kan vara lärare i skolan, fritidspedagoger, förskolelärare eller andra som arbetar inom skola, förskola och museum. Det hela har startat i Göteborgsregionen. Via mig har också Sagomuseet kopplats in som samarbetspartner. Vi skyndar långsamt, sakta men säkert tror vi att nätverket kommer att växa. Hur vi väljer att organisera oss vet vi inte riktigt ännu. Det kan bli som en taditionell förening. Tills vidare är vi dock bara ett löst nätverk. Vi har haft några möten i Göteborg och i Kungälv och vi har blivit fler för varje möte. Först var det bara Ola Henricsson, Anna- Karin Ärnström och jag. Nu är vi ganska många och vi växer för varje möte. Vad gör vi då när vi träffas? Jo, vi utbyter idéer och erfarenheter, på sikt hoppas vi även kunna arrangera föreläsningar m m.
Vi tycker även att det behövs en rikstäckande rörelse, där man kan utbyta idéer och diskutera frågor som:
Hur använder vi berättandet som ett verktyg i det pedagogiska arbetet?
Vad är fördelarna?
Hur skall vi nå fler?
Diskussioner kommer att föras på nätet, en Facebook grupp har bildats, vi funderar också på att skapa ett forum och ev. en blogg. Detta måste dock komplitteras med verkliga möten. Kurser bör hållas, konferenser lika så. Bland annat hoppasvi kunna ha ett möte under Berättarfestivalen i Ljungby.
Skall planerna bli verklighet behöver vi bli många, över hela landet. Är du intresserad och beredd på att arbeta för idéernas förverkligande? Vill du ha mer info? Maila då Mikael Thomasson på:
mikaelberattar@comhem.se eller ring 0737– 826600
Gå även in på: http://www.facebook.com/#!/group.php?gid=10150133429475515&ref=ts

Mikael Thomasson

Sitter och skriver om att låta sig bada i historier som medicin, när det plingar i min mail-låda. Det är Per som skriver från Skellefteå, där han berättar historier på vårdcentralen.

Förre sommaren fick jag förmånen att möta Lewis Mehl-Madrona han är indian från gränsen mellan Kentucky och Tennessee i USA. Han berättade hur man vid psykiska tillstånd använder sig av berättande hos indianerna. De äldre i gruppen placerar sig runt personen som är i behov av hjälp, sedan hjälps de åt att berätta den ena berättelsen efter den andra tills personen anses frisk. Detta kunde ta veckor ibland.

Det är nog dags vara mera på vårdcentralerna runt om i landet. Om inte annat så kan väntetiden på akuten kännas lite kortare om en berättare tog emot i receptionen. Berättelsen är tidlös och känd i de flesta kulturer som avgörande för en persons hälsa. När man lyssnar till en berättelse sker en förändring i medvetandet, den som lyssnar, lever sig in i berättelsen och låter bilderna skölja hjärnan. Jag erbjuds en chans att mäta mina erfarenheter i ljuset av den odödliga berättelsen … odödlig eftersom folk ofta glömmer viktiga detaljer om deras liv, men kommer ihåg en historia som de hört som barn.

På Ljungbyfestivalen skall det i år vara maratonberättande, det börja fredag kväll kl 24.00 i Sagomuseets berättarrum. Det håller på i 24 timmar och avslutas således kl 23.00 på lördagskvällen. Jag är övertygad om, att utifrån Sagomuseets berättarrum kommer lördag kväll många hela och läkta människor som har badat i de odödliga berättelserna.

Varma hälsningar

Tine Winther