Författararkiv: Mikael Thomasson

”Mytomspunna platser i Hälsingland” – En recension

Bokens fullständiga titel: Mytomspunna platser i Hälsingland : en guide till några av landskapets mest mystiska, hemsökta och sägenomspunna besöksmål
Författare: Robert Fors • Viktor Hansson
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget K&R

Robert Fors, historiker, författare och verksamhetsledare i Loos Koboltgruva, och Viktor Hansson, radiojournalist och författare har skapat ett koncept de kallar Historier från Hälsingland. I detta ingår en podd, föreläsningar, berättarkvällar och nu också en bok. Boken är minst två saker samtidigt. Det är en samling av berättelser, men också en guide till vackra platser i landskapet. Med bokens hjälp kan du få naturupplevelser och spännande historier på en och samma gång.
      Det jag slås av redan i presentation och förord är författarnas kärlek till Hälsinglands berättelser och historia. De vill ge oss läsare så mycket – berättelser, besöksmål, landskapets historia och lite bonusfakta. Allt ska rymmas i en och samma bok. Till stor del lyckas de med detta.

        För egen del fångas jag främst av berättelserna. Det är till en stor del sägner, men här finns även historiska berättelser, spökhistorier, berättelser om brott och så kallade memorat. Uråldriga sägner blandas med händelser från modernare tid. Som sägen- och sagoberättare känner jag igen flera vandringssägner och ännu fler fragment ur framför allt de gamla berättelserna. Samtidigt finns här en hel del innehåll som är nytt för mig. Det gäller inte minst de berättelser som är tydligt knutna till landskapet. Fäbodar, sjöodjur och grottor har här en central roll på ett helt annat sätt än i de sydligare landskap där jag är mer hemmastadd. Med stor entusiasm berättas det bland annat om farliga rövare som gömde sig bergets grottor. Vidare om de väldiga sjöodjuren som tycks ha funnits i snart sagt varje sjö. Och, inte minst, om hemska brott som begåtts i bland annat fäbodar. I berättelserna om brott finns några av bokens höjdpunkter. Här lyser berättarglädjen lite extra. Det är inte utan att det märks att kriminalhistoria är ett stort intresse. En av mina favoritberättelser är den om Hornbergsmorden, en bloddrypande historia om svartsjuka och ond bråd död, där sanningen sakta nystas upp likt i en TV- deckare. Men även bokens mer traditionella sägner fängslar mig, till exempel historien om Holm-Anna i Holm, en klassisk berättelse om förlorad kärlek.
         Har jag då inga invändningar? Jo, men de är främst av teknisk natur. Det kunde varit en snyggare layout, korrekturläsningen kunde varit noggrannare och källhänvisningarna kunde varit tydligare och mer specifika. Det är dock inte detta som dröjer sig kvar i mig efter att ha läst boken. I stället är jag smittad av författarnas kärlek till Hälsingland, dess berättelser, natur och historia. Flera av berättelserna har flyttat in i mig och det är inte utan att jag får lust att besöka platserna där händelserna utspelats.  
Detta är kort sagt en bok du bör läsa om du tycker om berättelser och/eller detta landskap.  /Mikael Thomasson

PS: Robert och Viktor medverkar på Ljungby berättarfestival under namnet ”Historier från Hälsingland”. Festivalen är 13-15 augusti.
Ljungby Berättarfestival och Musik i Sagobygd (ljungbyberattarfestival.se)

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner, Litteratur

Vi sörjer Sven Hansson

 

sven

Sven Hansson har lämnat oss. Sven var en uppskattad berättare som engagerade sig i den muntliga berättarkonsten i många olika sammanhang. Han var med och startade Landskrona berättarklubb för tjugo år sedan och har tillsammans med Lasse Sjöberg (död 2016) drivit berättarkaféer i Landskrona sedan dess. Han var styrelseledamot i Berättarnätet Sverige och i föreningen Skånska berättare och han var också aktiv i det skandinaviska och europeiska berättarsamarbetet. Sven efterlämnar ett stort tomrum i berättarfamiljen. Sven blev 74 år.

För oss i Ljungby är Sven framförallt förknippad med festivalen. Sven var en av våra trognaste stamgäster. Varje år, på första festivaldagen, stegade han in i receptionen och hejade glatt. Öppen scen, berättarslam och olika möten var festivalforum där Sven deltog med stor glädje. Alltid var han lika positiv och med ett tillsynes outsinligt engagemang för det muntliga berättandet.

Ett av många minnen som vi har av Sven var när han deltog i festivalens maratonberättande. I 24 timmar i sträck berättade vi i 40 minuters pass. Sven var självklart med och fyllde Sagomuseets trånga berättarrum med sin myndiga stämma. Bilden är från det tillfället.

Nu är det snart festival igen. I år kommer  Sven inte att stiga in och hälsa på sin breda skånska, men han kommer ändå att vara närvarande. Vi bär honom i våra hjärtan.

Vi tackar Vera Nilsson för den kursiva texten

1 kommentar

Under Att berätta

Arabiska sagor på Sagomuseet

 

cof

Iptisam Hassan tillsammans med Per Gustavsson

 

Tisdagen 17/1 var det berättarkväll på Sagomuseet. Iptisam Hassan var inbjuden för att berätta arabiska sagor. Iptisam är uppvuxen i Libanon och bor i Helsingborg. Hon arbetar sen över 10 år på Helsingborgs bibliotek där hon berättar sagor på arabiska och presenterar barnböcker. Hos oss började hon att berätta om sin spännande livsresa innan hon gick över till sagan. På vackert klingande arabiska berättade hon Alladins underbara lampa. Trots att de flesta i publiken inte förstod ett ord, rycktes man ändå in i sagan. Kroppsspråk, intonation och berättelsens universella melodi gjorde att vi fångades. För att vi inte skulle missa något berättade Iptisam även på svenska.
Berättarstunden följdes av samtal, frågor och mera berättande. Bland publiken fanns en ung arabiskt talande man från närliggande flyktingförläggning. Han berättade nu två arabiska berättelser som Iptisam översatte till svenska. En av sagorna kände några av lyssnarna väl igen, eftersom den finns i en svensk variant. När kvällen gick mot sitt slut var jag  varm inombords av berättande,  samtal och spännande kulturmöten.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Clownskräcken

Västvärlden översvämmas just nu av  farliga clowner. Polisanmälningar strömmar in, men när polisen kommer är ofta clownen borta. Allt fler folklorister och andra experter talar om att detta till stor del är frågan om rykten och vandringssägner. Det är nämligen inte första gången larmen går om hemska clowner.  Redan på artonhundratalet spreds de första ryktena. Så sent som på 1980 talet var clownrädslan stor i USA och England och det berättades historier som liknar de vi hör idag.

Detta hindrar inte att man skall ta människors upplevelser på allvar. Dessutom kan den snabba och stora spridningen på nätet locka en och annan person att faktiskt gå ut och skrämmas med clownmask. Mycket tyder på att detta skett i något fall.

Vi på Sagomuseet kan konstatera att man i alla tider sett hemska saker. I svunnen tid såg människor monster som lindormar, gloson och varulvar av den enkla anledningen att dessa varelser fanns i människors begreppsvärld. Kanske är det så att man ibland ser det man förväntar sig att se, men som sagt, detta hindrar inte att vi skall ta clownrädslan på allvar.

Här kan du läsa mer om clownfenomenet:

http://www.st.nu/opinion/ledare/sofia-mirjamsdotter-ryktena-om-elaka-clowner-ar-betydligt-overdrivna

http://kwasbeb.se/2016/10/laskiga-clowner-vandringssagner-och-masshysteri/

http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/nyheter-2016/2016-10-18-clownskracken-ar-inget-nytt-fenomen.html

1 kommentar

Under Att berätta

Den hemska historien om Margaret Dickson

Här kommer en berättelse från Edingburgh som vi hört i flera olika versioner.

Margaret Dickson blev 1723  förskjuten av sin man och gav sig ensam in till Edingburgh för att överleva. Hon fick så småningom arbete på en krog. Den betalning som gavs var mat och husrum. Krogägaren tog sig också vissa friheter.  Det bar sig inte bättre än att Margaret blev gravid och födde ett barn. För att undvika den skandal det innebar att få ett barn utanför äktenskapet, dränkte hon den nyfödde i en närliggande sjö. Allt uppdagades och Margaret dömdes till döden. Hon hängdes  1724 på Grassmarket, lades i en kista och fördes mot begravningsplatsen. Efter en stund hörde kistbärarna hur det knackade. Ljudet kom innifrån kistan. Man öppnade locket och där låg Margaret, livs levande. Detta mirakel tolkades  som att det var guds vilja att Maggie skulle få leva. Hon släpptes fri och det sägs att hon levde ytterligare 14 år innan hon dog en naturlig död. Det sägs också att hon under dessa sista levnadsår gick under namnet  ”Half-Hangit Maggie”.

Vi gick till baren som bär Maggies namn

14281427_10154447036512510_1284952372_n

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Fler bilder

 

Här kommer fler bilder från det skotska höglandet.. Klicka på en bild, så får du upp bilderna i större format. Från och med nu är det Edinburgh som gäller.

Lämna en kommentar

by | 07 september 2016 · 7:04

Bob säger adjö med musik

Idag ger vi våra läsare  två länkar

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fsagobygden%2Fvideos%2F10154478287403609%2F&show_text=0&width=560

och en länk med mer skotsk musik

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Cromarty

 

Cromarty är en liten stad några mil norr om Inverness. De ålderdomliga husen breder ut sig utmed havet. En gång var det fiske och sjöfart som var viktigt för bygden, nu är det turism, kultur och hantverk som dominerar. Vi kom till Cromatry för att träffa två män. Den ene, Bob Pegg var högst levande och berättade oss runt kvarteren. Den andre Hugh Miller är död sedan länge, men hans själ lever i Cromarty. Hugh var bland annat geolog och folklorist. Flera av de historier som Hugh en gång samlade in levnadsgjordes nu av Bob Pegg.  Vi besökte också Hugh Miller Museum.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Andra dagen

Vår andra dag i de skotska högländerna var minst sagt händelserik. Frukosten bestod av godis, men vad gjorde det när den lilla staden Fort William var så vacker. Därefter bar det iväg med bussen. Snart hälsade slottet Urquart  oss välkomna  med sina ståtliga torn. Slottet ligger alldeles utmed sjön Loch  Ness. Självklart var vi tvungna att ta oss ut på sjön för att hälsa på odjuret, men han var tyvärr inte anträffbar. Så det blev till att avsluta dagen i den lite större staden Inverness. Mycket mat blev det.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Stirling Castle

  •  Under vår första dag i Skottland tar vi oss omgående upp till Stirling Castle. När man närmar sig  byggnaden ser den lite spöklik ut.
    Inne på slottet slås man dock främst av skönheten. Guiderna berättar inlevelsefullt om slottets historia, men när de nämner att det ibland spökar på slottet, så tänker jag att det var ju det jag kände på mig. Idag skall vi träffa ett monster. Det får ni höra mer om i nästa blogginlägg.

 

 

Lämna en kommentar

by | 02 september 2016 · 9:28