Månadsarkiv: mars 2015

by | 30 mars 2015 · 9:39

Säg var det på Blåkulla hett?

Nu är det hög tid att rita påskbrev och sända till en vän. Om den traditionen har vi tidigare skrivit om på bloggen, sök på påskbrev och du finner mer uppgifter om seden. Här några 100-åriga påskbrev från Värmland som kan inspirerar till skapande.

påskbrev-4

Wälkommen nu sköna flicka!

Från Blåkulla dit som ni for hän,

Så roligt att åter få blicka

In uti ditt öga min vän!

Men tälj mig, hvad rysligt dig hände

Och säg mig, hvad som Ni har sett

När som från oss ryggen Ni vände?

Säg var det på Blåkulla hett?

Du frågar mig, vill du väl höra.

Hvad flickorna taga sig till

När som vi rådplägningar föra

Så vet, att vi stiftat en bill,

Att karlarna ska vi regera,

Men för att dig lugna min vän

En kyss du skall få men ej flera.

Ty resten du taga får sen.

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som , ,

by | 22 mars 2015 · 10:05

Svenskfinland berättar

faktura böcker B KronobergDen svenskspråkiga berättartraditionen i Finland är utomordentligt dokumenterad i Finlands svenska folkdiktning, som utgavs av Svenska Litteratursällskapet i Finland från 1917 och ett halvsekel framåt. Någon motsvarighet har vi inte i Sverige till detta imponerande verk. Men det märkliga är att denna berättarskatt är okänd för många i Svenskfinland och sällan används inom till exempel skolan och hembygdsrörelsen. Det är därför mycket glädjande att Sydkustens landskapsförbund, KulturÖsterbotten och SFV Bildning gått samman och arbetar för att lyfta fram det muntliga berättande och dess sagor, sägner och personliga berättelser.

I höstas gick de ut med ett upprop och efterlyste finlandssvenska berättelser. Det har nu resulterat i häftet Svenskfinland berättar. Här kan läsaren ta del av sägner, anekdoter, skrönor och livsberättelser. Några artiklar resonerar kring vårt behov av berättelser och analyserar också berättelsers uppbyggnad. Bäst tycker jag om Lena Långbackas samtal med folkloristerna Lena Marander-Eklund och Blanka Henriksson vid Åbo Akademi. De fångar med ett vardagligt språk berättandets många roller både i går och i vår samtid. Det är ett lågmält argumenterande för vikten av det arbete som de tre organisationerna i Svenskfinland startat.

Skriften finns att ladda ner från SVF Bildnings webbplats och här hittar du också mer information om projektet. Den intresserade kan också följa berättande i Svenskfinland på Facebook.

Lämna en kommentar

Under Litteratur

Taggat som

by | 08 mars 2015 · 18:01

Ny bok om berättande i förskolan

berättande i förskolanBerättande i förskolan (Natur&Kultur 2014) är en antologi med bidrag från forskare vid svenska universitet och förskolor. I centrum står det berättande barnet och berättelser som ett redskap för att förstå sig själv och omvärlden. Carina Fast, som själv är välkänd berättare, formulerar bokens tema tydligt:

De flesta barn växer upp omgivna av berättelser. När de lyssnar till en berättelse, berättad eller läst, lär de sig en mängd saker omedvetet. De lär sig hur språket låter och är uppbyggt. De lär sig nya ord och retoriska grepp. Genom att ta del av en rik flora av berättelser, via bland annat traditionella sagor, erhåller de en kunskap om språket som kommer till stor användning när de själva ska berätta eller lära sig läsa och skriva.

Nu handlar boken inte främst om sagor utan om vardagliga berättelser. Barn börja redan mycket tidigt dela med sig av sina erfarenheter genom att berätta. Där understryker många av författarna att den vuxne har en viktig roll i att stödja barnens berättande och hjälpa dem sätta ord på sina upplevelser. Vuxna måste lyssna aktivt på barnen, inte bara under planerade aktiviteter utan också i alla vardagssituationer i förskolan. Självklart tycker jag, men nog så viktigt att påpeka, när den vanligaste synen på en lekplats är vuxna som står med en mobiltelefon.

I ett intressant bidrag om flerspråkigt berättande redogör Polly Björk-Willén, Linköpings universitet, för en internationell undersökning som visar att berättarförmåga inte alltid värderas högt i skolsammanhang, där undervisningen är inriktad på det lästa och skrivna boken. Därför är hela den här boken, som framförallt riktar sig till både verksamma och blivande pedagoger inom förskolan, en viktig påminnelse att just muntligt berättande utgör ett verktyg för att även tillägna sig det skrivna berättandet.

Jag tycker den här boken är intressant även om jag inte arbetar inom förskolan utan bara dyker upp där som gästberättare ibland och inte heller arbetar med ett pedagogiskt berättande inom förskolan. Det är en nyttig påminnelse om i vilket sammanhang jag ingår, hur barn bygger sin identitet och utforskar omvärlden.

Berättande i förskolan. Red: Bim Riddersporre & Barbro Bruce. Natur & Kultur 2014.

3 kommentarer

Under Att berätta, Litteratur

Taggat som , ,