Kategoriarkiv: Rim och ramsor

I påsktid förra året skrev jag om seden att skicka påskbrev. Många besökare har hamnat på Sagomuseets blogg när de letat efter påskbrev. Till glädje för er och andra intresserade återger jag lite fler brev.

Vill du till Blåkulla fara
I mitt sällskap kan du vara
Sätt dig ner på hornet du
Där vi äro i ett nu

Adresserat till Högädla Fröken Påskhexan och Blåkullatrollet Tulli Liedgren von Lurifax, Borås.

Till Hagfors kom jag att irra
I vandringen på lifvets stig
De sköna där jag vill förvirra
Och gör en början med – dig!

Jag med på färden också skall
Men först jag ätit så det small
I skål och tallrik, fat
Och nu så är jag riktigt lat
Prins Tjockrultan.

Adresserat till Herr Sven Urban, Borås och daterat 1908.

Mer om påskbrev kan du läsa på vår blogg 31 mars 2010, och på http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=4141

Per Gustavsson

Bengt af Klintberg och Ritwa Herjulfsdotter: Jungfru Maria gick i gräset. Trollformler mot ormbett. Bilder Agneta Flock. Ellerströms förlag. ISBN978 91 7247 242-6

Jag kan känna en rent fysisk glädje när jag håller en vacker bok i min hand. En sådan bok är den här. Bengt af Klintberg och Ritwa Herjulfsdotter har sammanställt trollformler mot ormbett. Agneta Flock har på sitt alldeles eget vis klippt i papper och målat. Hon har under många år förnyat silhuettklippningskonsten och det här är makalöst bra! Trollformlerna går inte heller av för hackor. Det är stark folklig diktning. Hör bara på den här från småländska Värend.

Gub, gub, gub under granerot
stack Vår Herre Jesu i hans fot.
Sprack den som stack
men inte han som skadder vart.

Det myllrar av noanamn på ormen, det är poesi i sig: linglång, slänge-buse, ringel rangel.

Lärdom, folklighet, skönhet i förening.

Läs och njut!

Per Gustavsson

bild Agneta Flock

Det här påskbrevet från 1900-talets början kommer från Värmland. Det är adresserat till ”Det ovanliga stora trollet prinsessan fröken Ingeborg Björn på Blåkulla. Brådt.”

Det var vanligt att barn och även vuxna lämnade brev till varandra på påskaftonen, med drastiska teckningar och en retsam vers. Barnen ritade ofta breven själva men de kunde också köpas av någon gumma som sålde färdigritade kort.

“Den som på påskaftonen ej fick något påskbrev, kände sig lika snopen, som den som julaftonen inte fått någon julklapp” säger en röst från Karlstad i mitten av 1800-talet.

Påskbreven kan ses som föregångare till 1900-talets påskkort.

Här i Småland var det vanligt att just i dag, på dymmelonsdagen, i papper klippa ut raka, brödgrissla, kvast och smörjehorn och obemärkt fästa dem på ryggen på kamrater, som ju behövde dem för resan till Blåkulla. Det kallades för Blåkullapass. I gamla tider gav sig påskkäringarna iväg just denna dag. Den här traditionen överfördes senare till skärtorsdagen. När mina barn var små ritade de påskkärringar, med kvast, kaffekittel och katt, och satte på ryggen på kompisarna, som en uppmaning att de skulle resa till Blåkulla.

Här ännu ett påskbrev från Värmland med en vers:

Per Gustavsson

I måndags såg min fru de två första tranorna här i Göinge. Och det stämmer ju fint med att det är tranafton i kväll och i morgon är det trandagen. “Tranan bär ljus i säng”, säger ett gammalt ordstäv. Det innebar att man skulle gå till sängs när det blev mörkt och inte tända ljus inomhus. Först till hösten fick ljus på nytt brinna kvällstid, då inomhussysslorna krävde detta.

Och glöm inte att springa barfota runt huset i kväll. Det är ett säkert sätt för att avvärja förkylningar, inte bli ormbiten och få starka och bra fötter utan sprickor. Det är en kul tradition som jag lovar barnen gillar.

Tranan kom också med tranbrev och godis och då var det någon vuxen som klätt ut sig för att överraska barnen.

Sederna kring trandagen har framförallt varit spridda i Dalsland, Värmland och så Småland, särskilt östra delen. När en kamrat från Nybro besökte oss, just vid den här tiden, när barnen var små, berättade hon om att hon alltid som liten fick godis i en strumpa tranaftonen. Det blev fort populärt i vår familj och i helgen när barnbarnet var här hängde vi upp en strumpa i kakelugnsspjället. Mycket riktigt, på morgonen hade tranan värpt ägg, just i hans strumpa.

Det finns många traditioner och stäv kring tranorna, vårens ankomst och vårfrudagen. I Odensjö väster om Ljungby skulle man räkna till 9, först rättfram och sedan baklänges. när man såg vårens första tranflock. Då stannar tranorna i bygden och det är viktigt för “hon har sommaren med sig och stannar hon, så får man behålla sommaren med det samma”.

Carl Wilhelm von Sydow, vår första sagoprofessor, har skrivit om folkliga seder och stäv kring tranan i tidskriften Folkminnen och folktankar 1916. Det passar ju bra, eftersom von Sydow föddes i Tranhult i Ryssby socken. Som barn såg han ofta tranorna flyga fram över gården.

Per Gustavsson

bild från Sagomuseet: Mia Einarsdotter, foto Steve Anderson