Det här påskbrevet från 1900-talets början kommer från Värmland. Det är adresserat till ”Det ovanliga stora trollet prinsessan fröken Ingeborg Björn på Blåkulla. Brådt.”
Det var vanligt att barn och även vuxna lämnade brev till varandra på påskaftonen, med drastiska teckningar och en retsam vers. Barnen ritade ofta breven själva men de kunde också köpas av någon gumma som sålde färdigritade kort.
“Den som på påskaftonen ej fick något påskbrev, kände sig lika snopen, som den som julaftonen inte fått någon julklapp” säger en röst från Karlstad i mitten av 1800-talet.
Påskbreven kan ses som föregångare till 1900-talets påskkort.
Här i Småland var det vanligt att just i dag, på dymmelonsdagen, i papper klippa ut raka, brödgrissla, kvast och smörjehorn och obemärkt fästa dem på ryggen på kamrater, som ju behövde dem för resan till Blåkulla. Det kallades för Blåkullapass. I gamla tider gav sig påskkäringarna iväg just denna dag. Den här traditionen överfördes senare till skärtorsdagen. När mina barn var små ritade de påskkärringar, med kvast, kaffekittel och katt, och satte på ryggen på kompisarna, som en uppmaning att de skulle resa till Blåkulla.
Här ännu ett påskbrev från Värmland med en vers:
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 
Hej!
Det var riktigt roligt att få se genuina påskbrev igen med värser, vikningar och allt. Min mormor som var född i Falköping 1879 introducerade oss barnbarn i konsten att rita och måla påskbrev. Motiven var ofta gubbar och gummor med kvastar, rakor, eldgafflar, kaffekannor och smörjehorn. Jag och min bror ritade många påskbrev under åren på 1960-70 talen, trots att vi inte bor i Västsverige. Vi ritade även många med påskägg, tuppar och hönor också. Efter att ha förett många av dem med vers skickade vi runt påskbreven till vänner och bekanta samt kastade in dem i brevlådor i grannskapet ropandes ”GLAD PÅSK”. Men många påskbrev har vi sparat också, från den tiden då vi var unga och kände hur inspirationen flödade. T o m mormor ritade några påskbrev på gamla dagar som vi sparat. Hon berättade att deras familj hade det så pass dåligt ställt att de fick ta vad som hels att måla med, rödbetsspad, lingonsaft etc på dåligt papper. All färg och papper var dyrt och exklusivt i slutet av 1800-talet och inte så bra som nu för tiden, sa hon.
Tack för din fina berättelse. Hoppas att du också såg breven som publicerades på bloggen 13 april.Glad påsk!