Nu är det snart dags att släppa ännu en nyhet på vår hemsida. Sagovärlden – ett digitalt spel som bygger på gammal folktro.
Spelet är skapat av Anton Wiklund och tar spelaren in i en värld av drakar, spöken, troll och andra märkliga varelser. Bilden ovan ger dig en försmak av hur spelet kommer att se ut.
Jag har just uppträtt med en – för mig- ny folksaga. Det var ett hopkok av två berättelser från olika kulturer. Den som kokat till denna gryta och kryddat med eget påhitt, är förstås jag. Varför gjorde jag så? Jo, av flera skäl. Jag ville bjuda på en berättelse med starka känslor och med en sensmoral som kändes som min. Det skulle gärna vara en novellsaga, utan stora underverk och med ett vuxet innehåll. Det vore också kul att ge publiken och mig själv något annat än det jag berättat under senare tid, nämligen traditionella svenska berättelser ( om det nu finns några sådana).
När jag så började leta lämplig berättelse stötte jag- som så ofta – på flera problem.
Det första och största var att hitta något som jag tyckte om. Alla som försökt vet att man får läsa mycket ointressant innan man hittar sådant som tilltalar en. När jag så väl fann en berättelse som föll mig i smaken, så var det bara delar jag tyckte om, dessutom kändes sensmoralen gammal och förlegad.
Vad skulle jag göra? Jo, jag skar helt enkelt bort vissa stycken av berättelsen och satte till ett avsnitt från en hel annan saga. Slutligen gjorde jag om slutet så att sensmoralen blev något jag kunde skriva under på.
Igår stod jag då inför publiken och inledde med följande ord:
Detta är en berättelse som till stor del är inspirerad av en romsk folksaga. Jag har också lagt till delar från en bröderna Grimm saga. Men framförallt är det en historia som jag- Mikael Thomasson- påverkat.
Jodå, framförandet gick bra, men väl hemma igen, funderar jag på om man verkligen får gör på detta vis? Vad tycker du?
Mycket tyder på att sommarens besökssifror kommer att slå alla rekord. Dag efter dag har vårt lilla museum fyllts av nyfikna besökare i alla åldrar. Framförallt är de barnfamiljerna som upptäckt oss, men det är även äldre människor som är intresserade av folktro och historia. Vi som arbetar på museet glädjer oss förstås åt denna framgång.
Det sägs att hans far kunde stå i Ryr – i nuvarande Kungälv- och få det att brinna i Uddevalla, 7 mil bort. Olof tog över faderns svartkonstbok och blev trollkarl. Sätta sketa på folk, förtrolla väven och göra vilda hästar lugna, var exempel på saker han kunde. Han är för längesedan död, men idag tror jag att jag hittade hans hus, det som finns kvar av det.
