Månadsarkiv: september 2019

En miljösaga

Idag strejkar och demonstrerar människor i hela världen för klimatet. Vi har tidigare publicerat sagan Hon som sitter ensam här på bloggen. Berätta den, sprid den! Här är en ny aktuell saga.

Skräddarens kostym

Det var en gång en skräddare, som var så fattig, att han själv bara hade trasig kläder. En dag gav en av hans rika kunder honom ett stort stycke tyg och sa:

– Sy varma kläder till dig själv av det här tyget, så att du slipper frysa!

Skräddaren satte igång. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var kostymen färdig. Skräddaren var mycket glad över sin varma kostym och använde den vardag som söndag. Efter några år var den utsliten.

Skräddaren granskade tyget och såg att det fanns så mycket helt tyg kvar, att det skulle räcka till en jacka. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var jackan färdig. Skräddaren använde sin jacka varje dag och efter några år var den utsliten.

Skräddaren vände och vred på jackan och tänkte att de bitar av jackan som inte var slitna skulle nog räcka till en väst. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var västen färdig. Skräddaren använde sin väst i många år, men till slut var den trasig.

Skräddaren vände och vred på västen och såg att det fanns så mycket helt tyg kvar, att det nog skulle räcka till ett par vantar. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var vantarna färdiga. Han använde vantarna ofta och efter några år var de utslitna.

Men skräddaren såg att det tyg som var helt skulle räcka till en knapp. Så han klippte, sydde och sydde och snart var knappen färdig. Men även en knapp blir utsliten efter många år. Då tänkte skräddaren kasta den i soptunnan. Men han hejdade sig, då han upptäckte att det var så mycket helt tyg kvar att det räckte till att göra den här historien.

Fritt efter en judisk berättelse.

Sagan finns i min och Mikael Thomassons bok Värdefulla sagor, Natur och Kultur 2015.

Har du en egen miljösaga. Skicka gärna in den till mig: per.gustavsson@telia.com, så publicerar jag den här.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Från abbas till lifköp – en småländsk ordlista

I bloggen har vi tidigare publicerat en hel del inlägg om sagosamlaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, särskilt under 2018, då det hade gått 200 år sen han föddes. Hans första vetenskapliga arbete har vi dock inte uppmärksammat tidigare. Det är en ordlista, Vocabularium værendicum, vars första del utkom 1837 och den andra delen 1839. Den förtecknar dialektord från Värend från abbas till lifköp. Våren 1840 hade han omarbetat det småländska lexikonet och fullbordat det, men det förblev opublicerat.

Det är roande att bläddra i ordlistan.En del ord tycker jag inte är speciellt småländska utan återfinns överlag i svenskan. 

Sen hittar jag en hel del vanlig småländska ord som fortfarande används såsom here, grebba, hosa, huckle, batting, förveten, hult och lase. Vid lase noterar GOHC att det också kan syfta på usling och man kan kalla en person för ”stackars lase”.

En hel del ord känner jag igen från läsning av gamla småländska texter, i synnerhet sagor och sägner: frat (ohyra), bråna (antänd fälla, vilket också kommer igen i ortnamn), bonda ut (upphöra att vara bonde), horsagök (beckasin), lifköp (köpskål efter avslutad affär).

Här finns också en hel del ord som framförallt förknippas med sägner och den småländska folktron, såsom bortbyting, gloso, Goffar (asaguden Tor), horsaskärra (skramla som vallpojken kunde ha för att skrämma bort vilda djur), hedenhår (håret på ett odöpt barn), häckenfjäll (blåkulla, helvete), kusla (trolla), gråtass (omskrivning, noanamn för varg), råka ut för fulskap (någonting skadligt, vidriga sjukdomar, utslag).

En hel del ord känner jag inte igen och de är i hög grad bortglömda i dag, i alla fall i daglig användning: ballra (pladdra), battig (trög, svår, t ex battigt vägalag), bragde (fiskkrok), dorfving (örfil), fjatta (gå med små steg), kjåk (käke), klak (bördig), bete (tiden mellan två mål, stund), kyndig (stolt). Men jag är ju inte smålänning, så kanske flera som läser det här känner igen orden.

en sida ur boken

En hel del ord är väldigt uttrycksfulla och skulle gott kunna användas i dag: bukabit (liten åker), kakför (stor nog att kunna äta själv), kisögd (kärögd, ”han blir kisgöd var gång hon visar sig.”), kyrkogrann (går ofta i kyrkan), kytta fram ( hastigt skjuta fram ”Fåglen kyttar fram ur hålet.”).

Till slut några ord som ni själva får komma med förslag om vad de betyder. Skriv i kommentarsfältet. Svar kommer om någon vecka.

Vad är en etterpåse? Det går nog att gissa.

Vad är en klirpa? Det är ett föremål som inte används nuförtiden.

Vad är hula? Man kan säga om en människa att hon hular.

Per Gustavsson

3 kommentarer

Under Folktro och traditioner, Litteratur