Idag strejkar och demonstrerar människor i hela världen för klimatet. Vi har tidigare publicerat sagan Hon som sitter ensam här på bloggen. Berätta den, sprid den! Här är en ny aktuell saga.
Skräddarens kostym
Det var en gång en skräddare, som var så fattig, att han själv bara hade trasig kläder. En dag gav en av hans rika kunder honom ett stort stycke tyg och sa:
– Sy varma kläder till dig själv av det här tyget, så att du slipper frysa!
Skräddaren satte igång. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var kostymen färdig. Skräddaren var mycket glad över sin varma kostym och använde den vardag som söndag. Efter några år var den utsliten.
Skräddaren granskade tyget och såg att det fanns så mycket helt tyg kvar, att det skulle räcka till en jacka. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var jackan färdig. Skräddaren använde sin jacka varje dag och efter några år var den utsliten.
Skräddaren vände och vred på jackan och tänkte att de bitar av jackan som inte var slitna skulle nog räcka till en väst. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var västen färdig. Skräddaren använde sin väst i många år, men till slut var den trasig.
Skräddaren vände och vred på västen och såg att det fanns så mycket helt tyg kvar, att det nog skulle räcka till ett par vantar. Han tog mått och klippte. Han sydde och sydde och snart var vantarna färdiga. Han använde vantarna ofta och efter några år var de utslitna.
Men skräddaren såg att det tyg som var helt skulle räcka till en knapp. Så han klippte, sydde och sydde och snart var knappen färdig. Men även en knapp blir utsliten efter många år. Då tänkte skräddaren kasta den i soptunnan. Men han hejdade sig, då han upptäckte att det var så mycket helt tyg kvar att det räckte till att göra den här historien.
Fritt efter en judisk berättelse.
Sagan finns i min och Mikael Thomassons bok Värdefulla sagor, Natur och Kultur 2015.
Har du en egen miljösaga. Skicka gärna in den till mig: per.gustavsson@telia.com, så publicerar jag den här.
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 