Månadsarkiv: juni 2012

Filmberättarskan – en bok om det muntliga berättandets kraft

Bild

Jag har läst en liten roman med stort innehåll. Boken är skriven av Hernán Rivera Letelier och handlar om flickan som återberättar de mest långtråkiga filmer så de blir i sprakande färg och med fängslande handling. Snart blir hennes berättande så poulärt att folk i byn slutar gå på bio och istället väljer att få filmen återberättad i en billigare och bättre version. Allt förändras dock när televisionen kommer.

Flickan heter Maria Margarita och boken om henne och livet i den lilla chilenska gruvbyn är verkligen en berättelse som är fylld  av värme och livsglädje, men här finns också sorg och vemod. Drömmar går i kras, löften sviks och övergrepp sker. Ändå är det bestående intrycket av boken livsglädje i allmänhet och berättarkraft i synnerhet. Läs boken genast!

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Litteratur

Gå med i en berättargrupp här i Ljungbytrakten under hösten 2012

Älskar att berätta och att lyssna på berättelser. Tråkigt nog blir det långt mellan gångerna och jag känner att det hade varit roligt att ”träna” ihop i en grupp.
Känner du på samma sätt kanske du vill vara med?
Om intresse finns, tänkte jag starta en berättargrupp här i Ljungby under hösten 2012.

 Vi träffas en kväll var tredje vecka då vi fikar, berättar, lyssnar, stöttar, skrattar och ger feedback.
Är du intresserad?
Hör då av dig till mig!
Tel: 0733-560525
Mail: brittmarie.ljung@telia.com
Hälsningar:
Britt-Marie Ljung

1 kommentar

Under Att berätta

Förlovningsträdet Hovdala slott

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Spelar min lind? Sjunger min näktergal?

Lindar på Hovdala slott, strax söder om Hässleholm.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Vildhjärta: Midsommarnattens älva

Lämna en kommentar

Under Berättelser

Pigan mötte husbonden vid brunnen

En piga ville veta
vem hon skulle gifta sig med.
Hon frågade sin husmor hur hon skulle göra.
– Du ska gå ut på midsommarnatten,
svarade hennes husmor.
Spring tre varv kring brunnen
när solen gått ned.
Då kommer du att möta din blivande man.
Men du måste vara helt naken.

Hela midsommaraftonen väntade pigan
på att solen skulle gå ned.
Hon fick vänta länge.
Till sist blev det mörkt ute.
Pigan gick till brunnen.
Hon var allt lite rädd och såg sig omkring.
Hon var alldeles ensam.
Pigan klädde fort av sig naken
och började springa runt brunnen.

Redan vid andra varvet mötte hon husbonden.
Förskräckt sprang pigan in till sin husmor.

Varför har du talat om för husbonden
att jag skulle springa naken runt brunnen, klagade hon.

Husmor satt helt tyst och hörde på.
Hon visste att hennes man låg och sov i sängen.
Han hade sovit i flera timmar.

Husmor förstod vad pigans syn betydde.
Pigan skulle gifta sig med hennes egen man.

– Lova att  vara snäll mot mina barn,
när jag är död, bad husmor.

Snart blev husmor svårt sjuk.
Hon dog innan året var slut.
Pigan gifte sig med hennes man.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Ur Midsommar, historier om kärlek och trolldom, LL-förlaget  1997

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Ljungby berättarfestival 2012

1 kommentar

Under Att berätta

Midsommar – sill, jordgubbar och barfotadans runt stången

Traditionsenligt kommer midsommar efter Ljungby berättarfestival. Så även i år. Här skriver folklorist Tora Wall, Nordiska museet om midsommartraditioner.

Midsommar är vår stora sommarfest, förknippad med romantik, fest och drömmen om det idylliska livet på landet. Efter den kalla och mörka vintern längtar vi efter tiden då nätterna är varma, långa och ljusa. Midsommarfesten är högtiden som markerar att väntan är slut – tiden för bad och lata dagar i hängmattan har kommit. Inte konstigt då att det är något vi ser fram emot. Och inte heller är det konstigt att vi allt som ofta blir besvikna när midsommarafton är regnig och kall, jordgubbarna är sura och barnen griniga och myggbitna. Så är det ju med traditioner, vi bygger upp stora förväntningar omkring dem och ibland blir de krossade. Traditioner är ju en del av vår identitet och blir därför ofta laddade med både positivt och negativt.

Eftersom traditioner har en viktig roll i hur vi uppfattar oss själva vill vi gärna tro att de är uråldriga. Men traditioner är stadda i ständig förändring – det är ofta svårt att säga var och när de uppkommit, varför de förändras och ibland försvinner helt. Midsommar är, som så många andra av våra högtider, en sammansmältning av gamla och nya traditioner.

En utbredd uppfattning är att dansen kring stången är rester av en forntida fruktbarhetsfest till sommarsolståndets ära och att stången ursprungligen var en fallossymbol. Men vi vet faktiskt väldigt lite om forntidens midsommarfirande. Det är sannolikt att man på något sätt firade sommarsolståndet, och att gissa att högtiden hade med fruktbarhet att göra ligger nära till hands. Där­emot vet vi inget om hur festen gick till, bortsett från en enstaka antydning i medeltida källor om rituell öldrickning och blot under vikingatiden.

Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tysk­land någon gång under medeltiden och finns belagd i avbildningar från 1600-talet. Ibland kallas den för majstång, helt enkelt eftersom den i Tyskland och på övriga kontinenten reses i sam­band med första majfirandet.

I bondesamhället, liksom idag, reste man midsommarstången tillsammans och roade sig med dans och lekar om­kring den (fast inte Små grodorna, denna lek – som blivit en nationalsymbol för Sverige – uppfanns på Nääs kursgård utanför Göteborg i början av 1900-talet). Stångens utseende skiftade; det har funnits många varianter av form, storlek, utsmyckning och hur kransar­na skulle hängas. Löv hörde till de vanligaste dekorationerna men stången kunde också kläs med till exempel pappersband och färgade äggskal.

En annan vanlig sed var att tända midsommarbål. I Sverige finns berättelser om midsommareldar fram till sent 1800-tal men sedan blev de allt ovanligare i och med eldningsförbuden som infördes (trots detta finns de dock fortfarande kvar på vissa ställen). Detta bruk beskrivs av Olaus Magnus under senmedeltid och är kanske ännu äldre än så.

I dag äter vi sill, färskpotatis och jordgubbar med grädde samt dricker öl och brännvin på midsommarafton, en standardmeny som förknippas med sommarmat och har vuxit fram under 1900-talet.

Det går inte att skriva om midsommar utan att nämnda något om kärlek och erotik. Midsommarnatten hörde (och hör kanske fortfarande) främst ungdomarna till – då hade man tillfälle att träffa unga från grannsocknarna, dansa tills solen gick upp och kanske hitta sitt hjärtas kär. Kyrkan och prästerskapet oroades mycket över det osedligt uppförande som de antog att dessa nattliga nöjen förde med sig och försökte vid många tillfällen sätta stopp för traditionerna. Lyckligtvis så lyckades de inte – i alla fall inte mer än tillfälligt – och midsommar är fortfarande romantikens högtid fram för alla andra.

foto: Karl Heinz Hernried, Nordiska museet

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Avslutning på 2012 års festival

Årets festival avslutad och det är dags för mig att skriva min sista bloggpost vilket jag gör hemma i Stockholm. De som hade turen att kunna stanna i Ljungby på tisdagen kunde bla se Neppe Petterson från Finland berätta om Bemböleborna. De kunde också njuta av Randi Maitil när hon levererade historier om övernaturliga varelser på Färöarna eller höra Stockholmaren Bosse Almén filosofera om en helt (o)vanlig död. Min egen avslutning blev kvällen innan då jag och andra Stockholmare bjöd på skrytsamma historier från huvudstaden. Övriga deltagare var eminente Bosse och Marina Granlund som ni ser på bilden nedan. Dessutom berättade Eva Graus, Pelle Olsson, Kerttu Jokela, Sara Eriksson, Helen Dejke och Josefin Andersson från Skara. Det blev en mycket uppsluppen berättarkväll på Märtas kafé vilket interiörbilden ovan visar. Både publiken och berättarna var på ett strålande humör. Ändå känner jag sorg för samtidigt som jag och alla andra huvudstadsbor berättade var en annan Stockholmare, Mikael Öberg,  i elden med Tristan och Isolde. Alla som hade sett föreställningen om kärleksparet med förhinder var helt tagna, vilket vi fick veta på eftersitsen.

Nu är det slut på Ljungby berättarfestival för i år och jag tackar för mig med dessa ord. Jag kommer garanterat tillbaka till Ljungby. Gör ni?

/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Kajsa och KAJSA berättar sin historia

Jag fick se Kajsa Bolin två gånger under festivalen. Det är stor berättarkonst och hon gjorde starkt intryck och publiken älskade henne. Kajsa använder en scenpersonlighet som helt utgår från sig själv. Jag gissar att det är KAJSA dvs Kajsa i överdriven tappning men jag har naturligtvis inte en aning. Denna person är en positiv, tragikomisk figur som hamnar i verkliga situationer som Kajsa sätter under lupp och tolkar. Och vi får höra hennes känslor, hennes reflektion av sig egen verklighet och det blir väldigt spännande och roligt på samma gång. Det övergår i skrönans form och Kajsa blandar poesi och berättande med akrobatik. Kan jag kalla detta fräscht i berättarsammanhang? Jag vet inte men jag gör det ändå.

/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen

1 kommentar

Under Att berätta