Jag fick se Kajsa Bolin två gånger under festivalen. Det är stor berättarkonst och hon gjorde starkt intryck och publiken älskade henne. Kajsa använder en scenpersonlighet som helt utgår från sig själv. Jag gissar att det är KAJSA dvs Kajsa i överdriven tappning men jag har naturligtvis inte en aning. Denna person är en positiv, tragikomisk figur som hamnar i verkliga situationer som Kajsa sätter under lupp och tolkar. Och vi får höra hennes känslor, hennes reflektion av sig egen verklighet och det blir väldigt spännande och roligt på samma gång. Det övergår i skrönans form och Kajsa blandar poesi och berättande med akrobatik. Kan jag kalla detta fräscht i berättarsammanhang? Jag vet inte men jag gör det ändå.
/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen
Sagobygdens Blogg 
Ping: Rapport från Ljungby | Berättarnätet Sverige