När flera människor är samlade och minglar med varandra på fest, i jobbsammanhang eller på konferens är det oundvikligt, förr eller senare frågar någon ”vad jobbar du med då?” Jag svarar: ”jag är berättande socialarbetare” Denna någon som såg så glad ut alldeles nyss, ser nu ut som ett frågetecken ”förlåt du är vad?”
Att säga att jag är socialarbetare är det ingen som ifrågasätter, det är ett vanligt yrke. Berättare är exotiskt, det låter spännande, ”något man kanske gör med barn? wow vuxensagor, spännande” De vill höra mera, ”Vad berättar du? Föreställningar? Oj vad spännande! Hur väljer du dina historier? Är du typ som skådespelare då? Nä ok, men vem kommer på föreställningarna? Det här har jag aldrig hört om, det låter jättespännande”
Som berättare får jag många frågar. Som socialarbetare får jag mera kommentarer ”ett viktigt jobb, det måste vara tufft ibland, alla dessa människoöden” Att sätta ihop de två yrkestitlarna, skapar därför en del extra frågor, och ibland har jag själv svårt att besvara dem, för det är ju en titel jag själv har skapat.
Så vad är det egentligen jag gör? Varför tycker jag det är roligt att berätta? Varför kombinerar jag det med socialt arbete? Ja det frågade jag mig själv om och om igen, utan att få ett riktigt svar. Så jag började söka på nätet. Kanske var jag inte den enda som berättade sagor för mina klienter, sagor som skapade ett samförstånd. Nej jag är inte ensam, det kanske inte är så vanligt i Sverige, men jag är inte ensam. Sedan kom nästa fråga; Vad gör det med människor att höra sagor? Vad är det jag gör när jag berättar och berör?
För att få svar på mina frågor sökte jag åter på nätet och hittade Magisterprogrammet i praktisk kunskap på Södertörns högskola. Programmet handlar om det egna yrkeskunnandet, och vänder sig till den som redan är ute i arbetslivet och är intresserad av möten med människor på olika sätt och som har det som en central del i yrkeskompetensen. Genom det egna skrivandet i essäform utvecklar man en förmåga att kritiskt bedöma och redogöra för sin egen yrkesutövning.
Genom att se på mitt yrkeskunnande utifrån ett filosofiskt perspektiv får jag nu en fördjupad förståelse för mitt yrke och det jag utför. Så vad är det jag gör… lugn, jag har just avslutat första året av två. När höstterminen börjar, börjar också magisteruppsatsskrivandet på allvar. Så nu hoppas jag att lagom till Berättarfestivalen 2015 då kan jag svara på frågorna ”Så varför berättar du?” ”Vad är en berättande socialarbetare?”
Tine Winther
Sagobygdens Blogg 