Månadsarkiv: april 2014

Nu är museet öppet tisdag – söndag, fram till september

BildEtt säkert vårtecken, varje år, är Sagomuseets ökade öppettider för allmänheten. Från 1/5 till 31/8 är museet öppet tisdag- söndag 12 -16.
Även i år är målet att du skall tas emot av en berättare som hjälper dig att levnadsgöra husets berättelser. Till sommaren blir det dessutom sagostunder för barn och guidningar även på tyska. 
Besök gärna oss redan till helgen, då tar jag emot och utlovar spännande berättelser, gott humör och en göteborska som numera utvecklats med ett och annat småländskt ord.

När du har upplevt vår utställning och klätt ut dig till sagofigur, så kan du handla i vår butik. där hittar du bland annat unik berättarlitteratur.
Här är lite bilder som skall locka dig till hälsa på oss:

BildBild

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Den sköne Narcissus

                        Image 

Det är morgon, jag kommer ut i pyramidväxthuset. Då har pingstliljorna vid östra väggen har slagit ut, en gammaldags och rar sort. Doften är överväldigande, den fyller hela rummet. Inget är sig riktigt likt i det gamla växthuset. Jag måste komma nära blommorna, se dem, andas in. På knä, nej, platt ner på magen i jorden. Inte många växter har den utstrålningen. Finlemmad. Älsklig. Samtidigt så rakryggad, liksom okuvlig. Narcissen är en han, helt visst är det en han. En yngling. En ädling, vacker, självtillräcklig, bortskämd. Hans öga är rött och kronbladen lysande vita.

I de grekiska gudasagorna har det berättats om Narcissus. Son till flodguden och till nymfen Liriope, utmärkte han sig redan som liten gosse för sin skönhet. Orolig gick hans mor till oraklet: ”Hur kommer hans liv att bli”? Svaret var: ”Han får ett långt liv om han kan undvika att se sig själv”.

Narcissus blev bara vackrare med åren. Redan vid sexton hade han krossat en hel rad hjärtan. Själv var han egendomligt oberörd. En dag fick den unga skogsnymfen Echo syn på honom och sedan kunde hon inte tänka på annat. Echo hade förargat gudarna och som straff mist sin talförmåga; hon kunde bara upprepa de sista ord som hon hört. Nu förföljde hon Narcissus. Han blev mest irriterad, han avvisade henne. Echo tynade bort i sorg. Hennes hud och blod torkade ut och kvar var bara rösten. Vi kan höra den än idag.

Men Nemesis, hämndens gudinna såg Narcissus´ lättsinne och vredgades. Hon lagade så att ynglingen på sin väg kom förbi en klar källa, samt att han satte sig att vila just där. Narcissus såg ner i vattnet och skådade en underskön varelse därnere. För första gången i sitt liv greps han av kärlek, häftig kärlek. Han ville omfamna varelsen, men där fanns naturligtvis ingen att omfamna. Narcissus blev som vansinnig. Dag efter dag satt han vid källan, gång efter annan sträckte han sig mot ansiktet som strålade emot honom från vattenytan. Till sist sjönk Narcissus ihop, segnade ner. Hans kärlek till sig själv hade dödat honom. Men på platsen sprang vita, ljuvligt doftande blommor ur jorden. Det var pingstliljorna….

                                                                          Text och foto: Anna

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Bilder från Sagomuseets 15 – års kalas

Bild

Föreställningen börjar

Bild

Liz i serveringstagen

Bild

Mums!

Bild

Varsågoda

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Kalas i dagarna 3!

Den 1 april 1990 slogs Sagomuseet upp sina portar för första gången. Så den 1 april i år firade vi, om än lite stillsamt bland personalen med tårta och minnen från gångna år. Men om det var lugnt den 1 april hos oss var det allt annat här igår! Vi bestämde oss för att vi ville fira med våra besökare, därför har vi bjudit in till öppet hus nu under påsklovets onsdag och torsdag.
Båda dessa dagar har vi barnberättande, guidningar, gratis entré och bjuder på Majvors goda hembakta påskbakelser.

Igår när vi öppnade museidörren möttes vi av en härlig mängd av förväntansfulla barnögon, flera klädda till riktigt fina påskkärringar! Där stod de, med föräldrar och mor-farföräldrar, sken i kapp med vårens härliga solstrålar som spred vänlig värme över vår fina trädgård. Även trädgården sken, efter att vår trädgårdsmästare Stig varit här och ”putsat” inför kalaset. I det ny pålagda gruset gick en strid ström barn och vuxna in i museet för att bänka sig i berättarrummet för en 30 minuters barnföreställning. Ja, det var verkligen en ström, skulle den sina? Allt fler tillkom, fler trasmattor och stolar plockades fram, alla fick plats! Men rätt som det var utbrast Mikael; ”Men det står ju ett helt fotbollslag till i foajén”!! Fler var alltså på ingång! Fler stolar, mattor och med organisation var alla tillslut på plats.

Det blev en härlig föreställning med inte mindre än fyra berättare. Siw gjorde en bejublad höna som berättade om när hon skulle baka en pannkaka, barn som vuxna skrattade gott åt Siws underbara höna. Mikael levandegjorde sagan om tuppen som skulle hämta hem kvarnen som malde silverpengar från Kungen på ett mycket uppskattat sätt, sällan har ni sett en sådan tupp kan jag lova! Berättaren Anders Granström var på besök och gjorde oss äran att berätta. Han tog oss in i sagans underbara värld ut på svindlande äventyr och fängslade barn och vuxna. Avslutade gjorde undertecknad med historier om påskkärringar och deras listigheter som man bör ser upp med. Efter avslutad föreställning fick Agneta J:son Granemalm den grannlaga uppgiften att guida våra besökare, och många var de! Dagen rullade på med fler visningar än planerat. Vi hade en härlig kalasstämning hela dagen!

På eftermiddagen fick vi ett överraskande och glatt besök av kommunens kultur- och fritidsförvaltning som kom och uppvaktade oss med en blomma!

Genom fönstret ser jag att det redan är folk på väg till oss, bakelser bakas, trasmattor läggs fram, kaffe kokas! Vad det är härligt att fylla 15 år!! Nu väntar vi bara på besök av just DIG!
Välkommen!
Meg Nömgård

2 kommentarer

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Hipp Hipp Hurra, idag firar vi 15 år!

4820271311_8c6665f516

Ja det är 15 år sedan Sagomuseet slog upp sina portar, den 1 april 1999, en dag vald med omsorg kan jag lova!

Men vi får nog erkänna att det inte var helt självklart hur museet skulle utformas. För hur bygger man ett museum över något som inte syns? Onekligen är det lättare med ett museum som innehåller materiella ting, så som tavlor, flintyxor, guldskatter eller dräkter. Men ett sådant museum var det ju inte tal om. Per Gustavsson berättade för mig lite tankar bakom museet som jag tänkte delge er, denna dag till ära:

”Det jag kan säga var att det var en spännande utmaning att skapa ett museum över muntliga berättelser. Det fanns ju ingen direkt förebild. Efter mycket funderande, stötande och blötande, kom vi fram till att vi skulle skapa ett konstnärligt museum med en muntlighet i själva atmosfären, något inspirerande, något vackert, hänförande som skapade lust till det berättande ordet. Och då blev det ganska så naturligt att engagera Kjell Sundberg och Mia Einarsdotter.

Museet skulle vara ett kalejdoskop, gnistrande skimrande bitar som skulle kunna fogs ihop till olika bilder allt utifrån perspektivet Ett kalejdoskop som man inte tröttnade på. Ständigt skulle man kunna se nya bitar, foga nya bilder, inte minst bilder i betraktarens egen fantasi.”

Personligen tycker jag att de lyckades! Det är ett kalejdoskop och det finns faktiskt nya saker och berättelser att fortfarande upptäcka, även för mig som tjänstgör i huset. Man blir fort hemmablind! Även om utställningen är densamme så utvecklas museets verksamhet ständigt, och så hoppas jag att det ska fortsätta. Idag firar vi med tårta på kontoret men på påsklovet vill vi fira med alla! Därför har vi fri entré den 16:e och 17:e april. Museet är då öppet mellan kl 11.30-16.00, vi bjuder även på fika.

För båda dagarna gäller:

11.30 Barnberättande hör spännande berättelser som påskkärringar

12.00 Berättarguidning

14.00 Berättarguidning

Väl mött och hoppas du vill komma och fira med oss!

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet