Månadsarkiv: november 2010

Mickelpriset instiftades 1990 till minne av sagoberättaren Mickel i Långhult, Ryssby socken, Ljungby.

Priset delas årligen ut till den person eller förening som på ett förtjänstfullt sätt verkat för att sprida kunskap kring och intresse för den muntliga berättartraditionen och dess sagor och sägner. Priset delas ut av Berättarnätet Kronoberg i Ljungby och består av originallitografi, diplom och en penningsumma.

Följande har fått priset:

1990 Fil.dr Lars J Larsson, Alvesta  

1991 Fil. dr, professor emeritus Sven Liljeblad, Solna

1992 Lollo Hermann, Målaskog

1993 Folklorist Bengt af Klintberg, Lidingö

1994 Barnbibliotekarie Harriette Söderblom, Stockholm

1995 Författare Astrid Lindgren, Stockholm

1996 Sagoberättare Margareta Larsson

1997 Folklorist, professor Jan-Öjvind Swahn

1998 Barnbibliotekarie och berättare Alf Engström, Stockholm

1999 Folkloristerna och författarna Ulf Palmenfelt, Visby och Ebbe Schön, Stockholm

2000 Sagoberättare och lärare Monika Eriksson, Tingsryd

2001 Berättare och författare Mats Rehnman, Stockholm

2002 Författare och kyrkoherde Bo Lundmark, Funäsdalen

2003 Hembygdsforskare och författare Thore Brogårdh

2004 Berättare Ulf Ärnström, Göteborg

2005 Konstnärerna Raine Navin och Gunilla Skyttla, Kalmar

2006 Förskolläraren och berättaren Anna Granberg, Stockholm

2007 Föreningen Liv i Sverige

2008 Berättaren Anders Granström, Löderup                                          

  2009 Grundarna av Ljungby Berättarfestival: författaren och berättaren Per Gustavsson och berättaren Bengt Göran Söderlind B

2010 Berättaren och  spelmanen Thomas Andersson

Vem tycker du skall få priset 2011? Skriv gärna förslag i kommentarer. Vi lovar att läsa alla  förslag .

Här på Färarna berättar jag för barn från 6 till 16 år. Barnen här lär
sig danska genom att se på dansk TV. Men det är ändå inte så lätt att
begripa en svensk sagoberättare. En del barn gör det utmärkt, andra
tycker det är mycket svårt. Jag ber lärarna om hjälp med att översätta
viktiga ord till färöiska. Efter en föreställning berättade en lärare
att en mycket duktig elev hade inte förstått mycket, men att en annan
flicka som hade läs- och skrivsvårigheter och hade det jobbigt i skolan
hade följt med mig in i sagans värld och begripit allt. Så besannas
åter att muntligt berättande attraherar elever som har svårt med det
skrivna ordet.

Jag har också lärt mig att det är lättare att berätta eventyr än sägner.
Eventyren har en tydlig struktur och där hjälper elevernas
förförståelse av hur ett eventyr är uppbyggt.Sägnen däremot är mer
oberäknelig, den kan ge sig av åt det mest oväntade håll.

Jag tycker att det gått lättats att berätta för klasserna 3-5.
Där tillåter sig eleverna att vara mer barnsliga och tillsammans kan vi
leka lite mer under berättandet. Och här funkar mina Ritsagor utmärkt
som ett avbrott mellan alla ord.

Per Gustavsson

Idag har jag berättat på skolan i Sydrugøta, som ligger på ön
Eysturoy.

Förr i världen var det ohyggligt med råttor på Færöarna. Så kom en
trollkunnig islänning till öarna och folket på Eysturoy och Nordöarna
sökte upp honom och bad om hjälp mot råttorna. Han lovade att hjälpa
dem om han fick en oxe från varje hushåll på öarna. Folket lovade det.

Islänningen läste en trollformel. Och har ni sett: alla råttor på
Eysturoy och Nordöarna kom fram ur sina gömmor och samlades i Raktangi,
en av de sydligaste uddarna på Eysturoy. Men en råtta dröjde och det
var en gammal råtthona från Eidiskollur längst i norr på Eysturoy. Hon
skulle ha ungar och hon tog sig fram långsamt. Men till slut nådde hon
fram och så var alla råttor samlade.

Men tror ni inte att folket på Eysteroy sa att nu när alla var framme
behövde de ingen mer hjälp. De kunde slå ihjäl råttorna själva och
några oxar skulle trollgubben inte få. Men folket från Nordöarna stod
fast vid sitt löfte.

Trollgubben blev arg och ropade:
– Försvinn nu alla råttor tillbaka till era hålor, men inte ni från
Nordöarna.

Då spred sig alla råttor över Eysteroy och än idag är råttorna en plåga
där. Men på Nordöarna säger folk att det inte finns några råttor.

Känner du igen berättelsen? En liknande sägen finns i Sverige och vi
berättar den på Sagomuseet. Men i den svenska varianten gömmer sig
råttorna igen när en karl bryter den tystnad som är viktig att iakttaga
när man håller på med trolleri.

Jag har berättat på en liten skola i Velbastadur drgyt en halvmil
sydväst om Torshavn. Från skolfönstret ser jag öarna Koltur och Hestur.

Det berättas att på Koltur bodde en yngling som var förälskad i en
flicka på Hestur. Hon var lika kär i honom. Men flickans far tyckte
inte om att de träffades. I hemlighet simmade då pojken över sundet
till Hestur. Det är 200 meter brett. Han passade på när tidvattnet
kunde föra honom till Hestur och återvände när tidvattnet strömmade åt
andra hållet. Pojken hette Magnus och udden på Hestur där flickan
mötte honom heter Magnusudden. Hon hade med sig torra kläder till
honom. Viken innanför udden där ungdomarna gömde sig kallas
älskareviken.

Men flickans far fick reda på de hemliga mötena. En dag stod han på
udden med en yxa i handen och hotade slå ihjäl pojken om han steg iland. Han måste vända om och kämpa mot tidvattnet. Han försvann i havet och ingen såg honom sedan dess. Just utanför Koltursundet finns
en farlig strömvirvel idag . Det sägs att det var där pojken druknade
och att virveln uppkom som en hämnd för pojkens död.

Per Gustavsson

I dagarna två har vi nu firat Sven Sederström. Det är klart att man behöver två dagar för att fira en 200- åring. Först firade vi i Alvesta och sedan i Ljungby. De dracks kaffe, åts smålandskringlor och det  berättades historier.  Dessutom släpptes en sagobok med  Svens samlade sagor. Vi hurrade för födelsedagsbarnet som faktiskt infann sig personligen ( fast vissa trodde det var Mikael Thomasson som klätt ut sig).

Njut av dessa bilder, tagna av Steve Andersson: