Det sägs att det är den helige Simion som har hand om vindarna på vår jord. Han brukar hålla dem instängda i en stor tunna och han släpper ut dem, då han tycker att det är dags för det. Det sägs också att en gång i tiden hade han ett barn som dog. Då blev hans själ så fördärvad att den helige Simion ilsknade till och inte längre vill släppa ut vindarna ur tunnan. Han sade till Gud:
– Eftersom Du tog mitt barn vill jag inte låta vindarna blåsa fritt. Vår Skapare försökte övertala honom. Han skickade andra heliga män till honom 
för att medla, men Simion lät sig inte påverkas:
– Gud har inte lyssnat på mig, då jag bad honom att inte ta mitt barn ifrån mig, nu vill inte heller jag lyssna på honom, svarade han. Följden blev att människorna började lida av orenheter och sjukdomar. Vindarna hade varit som en tvagning för dem förut, men nu samlade smutsen överallt i världen.
Eländet blev så outhärdligt att Skaparen använde alla medel för att bringa Simion på bättre tankar. Han skickade alla slags djur, till och med fåglar, till den helige mannen för att tala honom till rätta. Så blev det tuppens tur. Denna gick till helgonet och frågade:
– Helige Simion, varför släpper du inte ut vindarna? Ser du inte, hur världen lider av allt elände?
– Jag vill inte, för att Gud tog ifrån mig mitt barn.
– Vad menar du? Vad skall jag då säga, som blev utan mängder av barn!? Om jag skulle klandra Gud för det, vad skulle hända då? Men jag bryr mig inte om det. Om jag förlorar en, skaffar jag ett nytt istället. Med dessa ord grepp han tag i en kyckling och vred av nacken på den.
– Ser du, vad jag gjorde, sade tuppen? Redan inom tre veckor ska du se en nykläckt kyckling. Så kan du också göra!
Den helige Simion såg förvånad på tuppen och log:
– Det har du rätt i. Ingen ville jag lyssna på, men ditt råd skall jag följa. Med dessa ord släppte den helige mannen ut vindarna. De hade varit instängda i tunnan under sju års tid. Därför brukar man på Balkan bära sorg i sju år, då någon nära släkting dör. När Gud såg tuppens goda gärning kallade han den till sig och sade:
– För att du visade din duglighet välsignar jag dig så att du kan ta hand om 40 hönor på gården. Det var från den dagen som tuppen blev så mallig, sägs det.
Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 