Det är här en ovanlig bok, på många sätt, men fram för allt för att det är sällsynt att slå upp en bok som så omedelbart fångar sin läsare, och håller henne kvar i den värld som målas upp mellan pärmarna.
I förordet till Kloka Anna beskriver författaren Maria Svartberg hur det kom sig att jag kan sitta med denna bok i händerna, och följa två märkliga – och fängslande – kvinnoöden. Det började med ett besök på Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, dit författaren begav sig för att titta på svartkonstböckerna som hon hade hört talas om fanns i deras samlingar. Men hon hittade så mycket mer än det, och fängslades speciellt av uppteckningar om väsen och magi. Särskilt fastnade hon för sägner om en påstått trollkunnig kvinna vid namn Kloka Anna, från Småland. Maria Svartberg ville veta mer om henne och började söka efter den verkliga personen bakom sägnerna. Hon hittade två kvinnor: Anna Johansdotter och Johanna Jönsdotter.
Båda kallades Anna och båda var verksamma som så kallade ”kloka”, det vill säga personer som ansågs ha övernaturliga krafter och till vilka man gick för att få hjälp med sjukdomsbot, att avslöja tjuvar, hitta borttappade föremål. för att ge kärleken hjälp på traven med magi och andra bekymmer. Maria Svartberg är ovanligt grundlig i sina efterforskningar, hon fortsatte sitt sökande och rest runt mellan olika arkiv. Varje ledtråd har hon följt upp, så långt det är möjligt, och vänt på alla tänkbara mentala stenar för att nå fram till kvinnorna bakom sägnernas trollbindande historier.
En annan ovanlig sak med Maria Svartbergs bok är hennes språk, som lätt och ledigt flyter över sidorna. Hon växlar mellan sakprosans form, genom vilken hon förmedlar information om vardagslivets realiteter för bondesamhällets människor, och skönlitterära passager, där läsaren får möta Anna Johansdotter och Johanna Jönsdotter som levandegjorda gestalter. Detta grepp är ett vågspel men Maria Svartberg lyckas med det, eftersom hon också reflekterar över sina egna tolkningar och tydligt markerar för läsarna att de är just tolkningar av hur det kanske kan ha varit. Det märks att författaren har en bakgrund som lärare i historia och religionsvetenskap, ett tydligt pedagogiskt angreppssätt, där det förflutnas livsvillkor förklaras och görs förståeliga, flyter genom hela boken.
Kloka Anna är illustrerad med foton och författarens egna målningar, vilka även bildmässigt ger uttryck för Maria Svartbergs engagemang i de livsöden hon så skickligt skildrar. För det är inte bara livet som ”klok” som läsaren får ta del av, utan även hur det var att stå som oäkta mot, att själv vara oäkting, att vara fattig, rädd och sårbar – men också hur människor även under svåra förhållande kunde finnas styrka, glädje och sätt att gå vidare med livet.
Jag kan varmt rekommendera denna bok, både till de som är intresserade av folktro och magiska föreställningar, och till de som är mer allmänt intresserade av kulturhistoria. När jag tänker på saken vill jag nog rekommendera den även till de som inte alls är intresserad av dylika tid, för jag tror att den här boken kan väcka en vilja att veta mer.
Tora Wall, etnolog och författare
Sagobygdens Blogg 