Den svenskspråkiga berättartraditionen i Finland är utomordentligt dokumenterad i Finlands svenska folkdiktning, som utgavs av Svenska Litteratursällskapet i Finland från 1917 och ett halvsekel framåt. Någon motsvarighet har vi inte i Sverige till detta imponerande verk. Men det märkliga är att denna berättarskatt är okänd för många i Svenskfinland och sällan används inom till exempel skolan och hembygdsrörelsen. Det är därför mycket glädjande att Sydkustens landskapsförbund, KulturÖsterbotten och SFV Bildning gått samman och arbetar för att lyfta fram det muntliga berättande och dess sagor, sägner och personliga berättelser.
I höstas gick de ut med ett upprop och efterlyste finlandssvenska berättelser. Det har nu resulterat i häftet Svenskfinland berättar. Här kan läsaren ta del av sägner, anekdoter, skrönor och livsberättelser. Några artiklar resonerar kring vårt behov av berättelser och analyserar också berättelsers uppbyggnad. Bäst tycker jag om Lena Långbackas samtal med folkloristerna Lena Marander-Eklund och Blanka Henriksson vid Åbo Akademi. De fångar med ett vardagligt språk berättandets många roller både i går och i vår samtid. Det är ett lågmält argumenterande för vikten av det arbete som de tre organisationerna i Svenskfinland startat.
Skriften finns att ladda ner från SVF Bildnings webbplats och här hittar du också mer information om projektet. Den intresserade kan också följa berättande i Svenskfinland på Facebook.
Sagobygdens Blogg 