Etikettarkiv: Ljungby

Mellan Ljungby och Alaska

I det speciella numret av ”Smålänningen” läser jag att det är många människor på olika håll i världen som anser att, i berättarfestivalssammanhang, den som mest förtjänar smeknamnet ”berättaren” är en lärare och författare från Alaska. Hans namn är Jack Dalton. Vid två tillfällen hade jag glädjen att bevittna hans berättarkonst. Första gången var det på invigningsdagen, när han redogjorde för sin allra första kontakt med Sverige och svenska språket. Det var en dräpande historia. Händelsen ägde rum för cirka tio år sedan, när han kom som utbytesstudent till Göteborg. Den lämnade bestående minne hos honom i form av ett djupt sår på näsan. Detta minne bar han med sig på väg tillbaka till sitt hemland.

Andra gången jag lyssnade på Jack Dalton var under en föreställning av den inuitiska skapelsemyten som tog  en och en halv timme i anspråk. Tänker man ”Alaska”, får man framför sig bilden av en enhetlig världsdel. När Jack Dalton förklarar att denna ”enhet” omfattar två dominerande kulturer, fem kulturella grupper, elva olika underkulturer, 25 olika språk och 250 dialekter fördelade på cirka 500 byar, då börjar bilden nyanseras avsevärd. Yup’ik indianerna ingår som en liten del i denna mosaik av kulturer. Hos detta folk har korpen en nyckelroll i världsalltet uppkomst. Det var den som skapade både jorden och människosläktet. Under sitt arbete får korpen uppleva både misstro och tillit, glädje och förtvivlan, ensamhet och behovet av bekräftelse.

J Daltons sätt att berätta är så intensivt, hans agerande så uttrycksfullt, hans historia så gripande att man inte märker hur tiden går. Att följa hela mytens händelseförlopp (språket är engelska) kräver också en viss ansträngning. För min del, märkte jag hur trött jag blev på grund av den utdragna koncentrationen först när föreställningen var slut. Men det var det värt ända in till den minsta tidsbråkdel.

text: Daniel Onaca

foton: Steve Anderson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Nytt från festivalen

Den lilla salen i Eskilgården var sprängfylld igår kväll, när berättare från när och fjärran kom dit. Det var Kate Corkery  och Ida Junker som underhåll publiken med var sin sagosvit. De bar lyssnarna på folksagornas och myternas vingar på upptäcktsfärd av magiska världar, befolkade av hjältar, vars handlande fångar upp mycket av människans innersta väsen.

Det är andra gången i rad Kate besöker Ljungby berättarfestival. Under tiden hann hon med att driva en hel del storytelling projekt både på Irland och i England. Även Ida Junker har en intensiv aktivitet som sagoberättare. Men inte bara det. Vid sidan av sin tolvåriga ”karriär” som muntlig berättare har hon erfarenhet av kulturpedagogarbete. En rörelse som ”Fabula Storytelling” kan ge en vink om hennes viktiga insatser både som folkbildare och företagare.

Kate Corkery spred en romantisk skymmer i lokalen, när hon steg in bärandes på en lång vit schal på sina axlar. Hennes irländska fairy tales betonade kärlekens kraft, svårigheten att välja mellan trohet och lojalitet, om försummelse och hängivenhet, om högmod och offrandets värde. På det sättet växte en förtrollad värld  fram där lyssnarna sögs in som i en tidsvirvel. En förtjusande föreställning.

En annan slags förtjusning bjöd Ida Junker på. Hon anträdde scenen iförd en lång svart klänning med en stor blomma på ena axel (om det var ett ros, vågar jag inte säga; röd var den i alla fall). Världen som Ida spann omkring sina åskådare var befolkad av kvinnogestalter från nordiska mytologin. Hon tog upp sådana hjältinnor som nämns endast i förbigående när man hör berättelser om Odin, Thor, Balder eller Loke. Ida lyfte fram dessa gudinnors avgörande roll i de gamla vikingarnas andliga värld. Hon belyste de mänskliga egenskaperna hos några viljestarka figurer som Verdandi, Idun (med sina äpplen), Skade, Freja och några fler. Hennes föreställning var både gripande och övertygande.

De som hade chansen eller turen att befinna sig på Eskilgården igår kväll
tillbringade några oförglömliga timmar där.

text: Daniel Onaca

foton: Steve Anderson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Daniel Onaca är ny gästbloggare

 

Jag är född år 1954 i Rumänien (Banat). År 1986 kom jag till Sverige som politisk flykting efter att jag hade flytt illegalt från landet. Några år arbetade jag på en plastfabrik i Smålandsstenar sedan började jag läsa på Komvux och högskola. Förutom litteraturhistoria (där jag har en filkand) läste jag historia, konst- och musikhistoria och franska. Jag avslutade (tillfälligt) mina studier med en två års bibliotekarie utbildning i Borås.

Efteråt fick jag jobb inom Gislaved kommun, där jag är anställd som bibliotekarie på en skolintegrerat bibliotek i (Smålands) Burseryd. Vid sidan av mina ordinarie arbetsuppgifter brukar jag hålla sagostunder för lågstadieelever och förskolebarn där jag erbjuder mina små lyssnare bearbetade historier hämtade ur den rumänska folkloren (som är oerhört rik och varierad).

Eftersom jag brinner för att förmedla folkliga historier mellan olika kulturer gick jag en hel del kurser i sagoberättande, storytelling, dramatiserad berättande o.s.v. Ett viktigt steg på denna väg har inneburit för mig kursen i Muntlig berättande i Ljungby som jag gick för några år sedan.

Daniel Onaca

 

Lämna en kommentar

Under Att berätta