Författararkiv: Per Gustavsson

Så här i adventstid kan det väl passa med en riktigt moralisk saga, så att du inte glömmer bort att du ska vara snäll. Det är en saga från Östra Emtervik i Värmland som tecknades upp av professor Adolf Noreen på 1870-talet. Den kombinerar två sagotyper: undersagan om den underbara kvarnen (ATU565) och legendsagan om tre önskningar (ATU 750A). Kanske är det så att i dagens värd har vi bytt ut den underbara kvarnen som kan mala allt vi önskar oss mot jultomten. Ja, det är lätt att dra paralleller mellan sagan och dagens samhälle som präglas av överflöd i de rika länderna. På samma sätt som i sagan där kvarnen maler och maler och inte kan stoppas, håller det på att gå helt snett i dag, när vi önskar och önskar oss ting av tomten,. Precis som kvarnen inte kan sluta trolla fram det önskade, kan inte tomten sluta att uppfylla våra begär.

Det var en rik bror och en fattig bror. Och den rike var så rik, så det var ingen ände på det. Och den fattige var så fattig, så det var ingen ände på det. Då gick den fattige brodern bort till den rike och tiggde en gris av honom.
– Jag har ingen gris att ge dig. Jag behöver mina grisar själv,sa den rike.
Men den andre var lika enveten och skulle ha en.
– Ja, så ta en då och dra åt avgrunden med den, sa den rike till den fattige.
Ja, han tog en gris och reste dit med den. Då han kom dit stod där en vakt för själva templet. Vakten frågade vart han skulle. Då talade den fattige om att han inte ägde något och att denna gris, som den rike hade gett honom, skulle han gå hit med.
– Då du kommer in, ska du säga, att du är här med stek till själva gubben, sa vakten.
Ja, det skulle han göra.
När han kom in sa den stygge:
– Ja, det var bra, för den här steken ska du få så mycket du vill.
När den fattige då kom hem, hade han så mycket i alla hus och alla lador, så han visste inte hur han skulle göra med det. Då ställde han till storkalas och skulle bjuda den rike brodern.
– Å, kära du, sa den rike, du har inget att bjuda mig, som jag vill ha. Det är inte länge sedan du var här och tiggde en gris.
Han var lika enveten den fattige och ville ha brodern med sig och denne följde med till slut. Då hade de dukat upp av alla de slag och den rike sa:
– Å. käre du, hur har du fått så mycket? Jag skulle väl vara bättre än du, men så mycket har inte jag.
– Jo, det har jag fått i avgrunden för grisen, som du gav mig. Dit skulle du resa med alla dina svin, så skulle du säkert få mycket mer än jag fick.
Ja, brodern tog fasta på de orden och reste dit med alla sin svin och tog också käringen med sig. När han kom dit, sa han, att han skulle dit med stekar,
– Det var bra, sa den stygge, för det ska du få tre önskningar. Önska vad du vill ha!
På hemresan kom de förbi en stor rovgård.
– Å, den som bara hade den största rova som finns i den rovgården, sa hustrun.
Hon blev bönhörd. På fläcken fick hon en väldig rova. Men då blev den rike bonden så ond att han önskade att rovan skulle sätta sig på tvären i röven på henne. Ja, då höll käringen på att dö, så han måste önska att den skulle försvinna.