Richard Martin är en fantastisk, brittisk storyteller som gästade Ljungby berättarfestival 2013. På senare tid har Richard -på olika sätt – gjort reklam för vår festival och Sagobygden . Det tackar vi honom för. Bland annat har han berättat Sagomuseets saga om pissepottan på engelska. Lyssna och njut:
Vi sejlede bare – bakgrunden till en mästerlig roman
I sommar har jag besökt Ærø, den lilla vackra ön söder om Fyn. Det som förde mig dit var önskan att uppleva den miljö som Carsten Jensen skildrar i den storslagna romanen Vi, de druknade, en berättelse full med fantastiska historier. På Marstals sjöfartsmuseum hittar jag en annan bok av Jensen som jag aldrig hört talas om. Det är Vi sejlede bare, som är en skildring av bakgrunden till Vi, de druknade. Den har han skrivit tillsammans med Karsten Hermansen som är historiker och arbetar på Sjöfartsmuseet.
Rikt illustrerad ger boken en fyllig historisk bakgrund till romanen. Carsten Jensens inledning i boken med titeln Lang vej hjem är bara den värd varenda dansk krona boken kostade. Det är ett strålande kapitel om vägen till romanen och om mötet med människorna i Marstal.
Carsten Jensen har ofta fått frågan om vad som är verklighet i romanen och vad som är fiktionen.
Jag plejer at svare, at det i dette tilfælde gælder en simpel tommelfingerregel. Jo mere usandsynligt, det lyder, jo mere kan I være sikre på, at det virkeligt er hændt. Jo mere almindeligt og hverdagsagtigt, det lyder, jo mere kan I være sikre på, at det er noget, jeg har fundet på.
Det beror på att människor som berättat om sitt liv i Marstal, gör som alla andra som berättar självbiografiskt, lyfter fram märkvärdiga, dramatiska och minnesvärda händelser. Vardagens små trivialiteter bevaras inte i Sjöfartsmuseet arkiv. Människors drömmar, längtan och hopp, vänskap, det allmänmänsklig är osynligt i arkivmaterial. Det måste en författare hitta på.
Lyckliga ni som har det här två böckerna kvar att läsa!
Ferist
I Sverige har vi färister för att hindra kreatur att springa ut från betesmarkerna. Norge har så gott om feer så de måste hindra dessa väsen att sprida sig okontrollerat och förorsaka bekymmer för bilisterna.
Rosenblommas legend
Det sägs att en gång i tiden levde någonstans en vacker prins. Det fanns inget som kunde uppväga hans skönhet förutom hans egen elakhet. För elak, högfärdig och dum var han! Men detta visste inte alla de flickor som råkade se honom, när han red förbi på sin vita häst iklädd dyrbara kläder. Bålde hovets unga damer och bondflickorna var stormförtjusta i honom och drömde om att omfamna och kyssa honom. En dag, när prinsen red ute i en dalgång, stötte han på en flicka som plockade blommor på ängen. Det var byhäxans dotter. Även hon var förälskad i den fagre unge mannen. Prinsen märkte detta med detsamma och tänkte spela henne ett spratt.
Han uppmuntrade flickan att komma nära honom och ge honom en kyss. Bedårad av glädjen, närmade hon sig den stolta prinsen och ville kyssa honom. Just i det ögonblick när deras munnar skulle mötas kände hon, i stället för en mjuk beröring, ett stick i läppen. Full av förvåning öppnade flickan ögonen för att se att prinsen höll en vass nål mellan sina tänder.
— Detta är för dumma och fattiga flickor som du, skrattade prinsen.
Några bloddroppar sipprade från flickans läpp och föll ner på hennes vita blus. Stor var hennes ledsnad, djup hennes besvikelse. Sårad I både kropp och själ, förbannade hon den unge mannen med orden:
— Må du aldrig finna en käresta som du kan gifta dig med.
Prinsen skrattade och red åstad. Han hade inte mycket till övers för skrock och dylikt, men han visste inte vad en besviken flickas ord kan åstadkomma. Tiden gick och, när hans föräldrar dog, besteg han tronen, men någon käresta träffade han aldrig. Han dog ensam och förbittrad. På hans grav växte så småningom en planta som visade sig vara en utomordentligt vacker blomma. Den spred en gudomlig doft omkring sig, men dess blommor kunde inte plockas så lätt för stjälkarna far fulla med små krokiga taggar. Människorna kallade detta under till blomma, med blomblad mjuka som älsklingens läppar, för ros.
Av rosälskaren Daniel Onaca
Under Att berätta
Solknepet – en bok att läsa i sommar
Den här bloggen handlar om muntligt berättande. Men nu kan jag inte låta bli att tipsa om en litterär berättelse. Det är visberättaren Christinas Kjellssons debutroman Solknepet.
Hon berättar om ett år i flickan Mirjams liv, det året hon börjar första klass. Mirjam växer upp i en liten by i Jämtland i mitten av sextiotalet. Mirjam är ett påhittigt litet barn som tänker och funderar mycket på allt som händer och gärna delger omgivningen sina tankar. Allt som händer i boken skildras konsekvent ur Mirjams perspektiv. Barns konkreta tänkande framträder. Det är både tänkvärt och ofta mycket roligt, trots sorgliga händelser. Det är urstyvt gjort. Som läsare får jag själv fundera vidare på allt det som barnperspektivet inte förklarar. Författaren står inte bara på barnets sida utan litar också på sina läsare. Så här ska en riktigt bra bok skrivas!
Christina Kjellsson: Solknepet. Kabusa böcker 2013, ISBN 978-917355-306-3
Under Litteratur
Livets smultronställe
Sagomuseet önskar alla bloggläsare en riktigt skön sommar på just ditt eget smultronställe!
Sant om skrymt och sånt i Stavsjö – en sägenresa
Här kommer fler bilder från festivalens sägenresa till Stavsjö by. Foto: Sune Hede
Ni som missade resan kan lyssna på berättelser, höra ljudkompositioner och se bilder på appen Ljudspår Stavsjö.
Festivalen är över
Vi tackar alla för en fantastisk festival 2013. Nedan ser ni bilder från festivalen sista programpunkt; Sanning eller lögn. Det är Gustav Andersson som tagit bilderna.
Medverkande var: Albin Fronczak, Eva Andersson, Bengt Göran Söderlind, Pelle Olsson och Eva Andersson.
Under Att berätta
Night Visit
I kväll har jag sett Sally Pomme Claytons föreställning som hon skapat tillsammans med Panos Ghikas och Fotios Bergklis. En fascinerande föreställning där berättelser från många olika tidsplan smälter samman med ljud, musik, röster, fotografier och abstrakta bildrörelser. Det är en personlig livsberättelse där andeskådaren Emanuel Swedenborgs tankar och visioner bryter in i.
Festivallägret med ungdomar
Se, synas och bli synlig. En summering av syftet med att ha ett berättarläger för ungdomar under festivalen.
Att försöka se och lyssna till så många olika berättare som möjligt innebär att man kan få lite väntetid innan föreställningen och då passar det bra att kramas och umgås.
Att synas, både på och utanför scenen, är viktigt under festivalen. Här får de unga berättarna möjlighet att pröva sina färdigheter och förmågor på scenen. De kan direkt använda sina nyvunna kunskaper de fått genom de workshops som ingår i lägret. Det är alltid gästberättare från festivalen som håller i dessa workshops..
Att lägerungdomarna är synliga är oerhört väsentligt för de äldre och mer erfarna berättarna. De behöver få uppleva att det finns en återväxt för muntligt berättande. Ungdomarna på lägret är en garant för det.
Se, synas och bli synliga. Tre bra syften för ett festivalläger för ungdomar som vill uttrycka sig genom muntligt berättande.
//Monika Westin – 2013 års lägerledare,
Under Att berätta
