I kväll har jag sett Sally Pomme Claytons föreställning som hon skapat tillsammans med Panos Ghikas och Fotios Bergklis. En fascinerande föreställning där berättelser från många olika tidsplan smälter samman med ljud, musik, röster, fotografier och abstrakta bildrörelser. Det är en personlig livsberättelse där andeskådaren Emanuel Swedenborgs tankar och visioner bryter in i.
Sagobygdens Blogg 
En häftig upplevelse på flera plan!
Tyvärr gav Sally Claytons föreställningen en mycket skev och missvisande bild av Emanuel Swedenborgs filosofi. Clayton berättade i 75 minuter om seanser, medier och spiritism och hela tiden uppblandat med Swedenborg. Vi åskådare fick mycket lätt intryck av, att det var hämtat från Swedenborgs böcker, vilket är fullständigt fel. Det hon presenterade var hennes ”grandfather´s” mycket personliga tolkning. Swedenborg skriver att det är inte speciellt välbetänkt eller klokt att själv söka kontakt med andar och avlidna personer. Han varnar i flera av sina böcker kraftigt för just detta med seanser och medier. Man kan läsa i t ex bokverket Arcana Caelestia nr 1636, nr 5863, nr 6692, eller i Sanna Kristna Religionen nr 120 om varför detta är något som man skall akta sig för. (vill någon ha kopior på utdrag av texten går det att kontakta undertecknad)
Clayton berättade efter föreställningen att hon arbetat ett helt år med föreställningen i London. Trots detta fanns det en hel uppsjö med helt felaktiga påståenden och beskrivningar om Swedenborg i hennes föreställning. För mig hade det varit OK om hon tydligt klargjort att detta var hennes egna och hennes ”grandfather´s” mycket personliga tolkning, men det gjorde hon inte. Istället lät hon tyvärr påskina att allt var fakta och sanning hämtad från Swedenborgs böcker.
Gustav Fornander
MEG NÖMGÅRD, Sagomuseets chef svarar här Gustav Fornander.
Berättarfestivalens föreställning ”Night Visit” var, precis som du skriver, Sally Pomme Claytons personliga tolkning av hennes, idag avlidna, släktingars tankar kring spiritualism och Emanuel Swedenborgs visioner dvs. en litterär gestaltning, vilket jag tror de flesta just uppfattade föreställningen som. Vi anordnade dock, efter föreställningen, ett seminarie där stora möjligheter fanns för publiken att kommentera, ställa frågor och framföra sina synpunkter på såväl föreställning som om Emanuel Swedenborg. Deltagare vid seminariet Sally Pomme Clayton, Bengt af Klintberg och professor David Dunér från Lunds universitet som disputerat på en avhandling om Emanuel Swedenborg. Dunér gav en historisk presentation över Swedenborgs liv och tankar. Det är bara till att beklaga att du inte tog möjligheten, trots närvaro, att framföra dina åsikter på seminariet vilket säkert hade lett till intressanta diskussioner, och möjlighet för Sally att svara på hur hon resonerat och tänkt kring föreställningen.
Själv hade jag svårt att hantera alla intryck, men berättelsen var bra. Utgick från att det var helt och hållet hittepå blandat med minnen.