Sagobygdens Blogg

Se, synas och bli synlig. En summering av syftet med att ha ett berättarläger för ungdomar under festivalen.

Att försöka se och lyssna till så många olika berättare som möjligt innebär att man kan få lite väntetid innan föreställningen och då passar det bra att kramas och umgås.

Att synas, både på och utanför scenen, är viktigt under festivalen. Här får de unga berättarna möjlighet att pröva sina färdigheter och förmågor på scenen. De kan direkt använda sina nyvunna kunskaper de fått genom de workshops som ingår i lägret. Det är alltid gästberättare från festivalen som håller i dessa workshops..

Att lägerungdomarna är synliga är oerhört väsentligt för de äldre och mer erfarna berättarna. De behöver få uppleva att det finns en återväxt för muntligt berättande. Ungdomarna på lägret är en garant för det.

Se, synas och bli synliga. Tre bra syften för ett festivalläger för ungdomar som vill uttrycka sig genom muntligt berättande.

//Monika Westin – 2013 års  lägerledare,

Så här såg det ut i dag när Anna Liljequist berättade i Sagomuseets trädgård i dag. Du som missade detta har möjlighet att lyssna kl 10 i morgon, tisdag.

Hela berättarlägret är på väg in till Sagomuseet för en guidad tur.

En berättarfestival, sex nordiska språk, fyra ledare, tjugo unga berättare,  blir sammantaget ett berättarläger. Idag fick ungdomarn på lägret en guidad tur på muséet av Emmy Axelsson som är en av de unga ledarna på lägret. För några var det första gången de  öppnade locket till den svenska skattkistan av berättelser.

//Monika Westin

Förberedelserna är många inför dagens berättelser på Öppen Scen där vem som helst  får berätta. Några av ungdomarna är taggade inför eftermiddagen på Märtas Kafé när de vet att de ska berätta någon gång mellan 14:00-16:00, den tid programpunkten äger rum.

”Men vi kommer att köra vår egen stil” sade några av de svenska ungdomarna under sina förberedelser i går kväll.  En ursäkt samtidigt som en kontroll av om det är okej att göra så. Svaret är enkelt: Om man inte kör sin egen stil  då har man ingen stil alls och det är knappast kul.  För någon, varken den som lyssnar eller den som berättar.  Prova, pröva, börja, gör. Uppmaningar till de ungdomar som inte är så scenvana.  Strategin är enkel: Bara börja!

Vi ses på Märtas Café kl:14:00. Och du, jag har hört att de har gott fika där ;)

Emelie från Ljungby på bilden ovan får du förmodligen uppleva på Öppen Scen idag.

//Monika Westin

På Färöarna pratar man danska, på Island förstår man lite av varje, i Finland pratar man svenska, i Norge sjunger man gärna när man pratar, svenskarna vill väldigt gärna förstå alla språk och danskarna jobbar hårt på att lära sig prata svenska.

Danske pige som läser svensk saga

De långa och öppna vokalerna är besvärliga när man ska läsa på svenska om man har danska i sitt modersmål. Ord som skogen, vatten och saga är väldigt märkliga att uttala för Avilda som är på sitt första besök i Ljungby.

Monika Westin är en rutinerad scenberättare, berättarpedagog och flitig gäst på Ljungby Berättarfestival. Hon är också 2011 års Mickelpristagare. För tredje året i rad ansvarar hon för festivalens ungdomsläger. Dessutom är hon vår gästbloggare under festivalen. Nedan finner du hennes första inlägg. Det blir fler

Mörkret har sänkt sig sedan några timmar tillbaka i Ljungby, Tystnaden har infunnit sig sedan några minuter tillbaka på Musikskolan i Ljungby där årets berättarläger för ungdomar är. Centralt i Ljungby, centralt i Norden och centralt i berättarvärlden.

Färingar, danskar, svenskar, en isländsk ungdom, en norsk och en från Finland är tillsammans med sina fyra lägerledare en grupp som märks på festivalen. Anledningen till den uppmärksamheten är för att vi är så många i år. Tillsammans gick vi de 200 metrarna till Grand för att lyssna på när de unga lägerledarna Emmy, Kamilla och Sarraka skulle inleda den fem timmar långa berättarkvällen ”Fram till tolv.” En kväll fylld av massor med spännande programinslag.

Att kyssar kan ge likmaskar i käften, att det är skillnad på samer och cafélattesamer och att bröstvårtor kan leva sitt eget liv, fick de yngre lägerdeltagarna höra om från sina, något äldre, lägerledare.

Än så länge är det tyst i huset och inga mardrömmar om vilda bröstvårtor och likmaskepussar har gett sig till känna. Då kanske jag också vågar sova.

God Natt.

//Monika Westin