Så här såg det ut i dag när Anna Liljequist berättade i Sagomuseets trädgård i dag. Du som missade detta har möjlighet att lyssna kl 10 i morgon, tisdag.
Guidad tur på museet
Hela berättarlägret är på väg in till Sagomuseet för en guidad tur.
En berättarfestival, sex nordiska språk, fyra ledare, tjugo unga berättare, blir sammantaget ett berättarläger. Idag fick ungdomarn på lägret en guidad tur på muséet av Emmy Axelsson som är en av de unga ledarna på lägret. För några var det första gången de öppnade locket till den svenska skattkistan av berättelser.
//Monika Westin
Blickar mot Öppen Scen
Förberedelserna är många inför dagens berättelser på Öppen Scen där vem som helst får berätta. Några av ungdomarna är taggade inför eftermiddagen på Märtas Kafé när de vet att de ska berätta någon gång mellan 14:00-16:00, den tid programpunkten äger rum.
”Men vi kommer att köra vår egen stil” sade några av de svenska ungdomarna under sina förberedelser i går kväll. En ursäkt samtidigt som en kontroll av om det är okej att göra så. Svaret är enkelt: Om man inte kör sin egen stil då har man ingen stil alls och det är knappast kul. För någon, varken den som lyssnar eller den som berättar. Prova, pröva, börja, gör. Uppmaningar till de ungdomar som inte är så scenvana. Strategin är enkel: Bara börja!
Vi ses på Märtas Café kl:14:00. Och du, jag har hört att de har gott fika där ;)
Emelie från Ljungby på bilden ovan får du förmodligen uppleva på Öppen Scen idag.
//Monika Westin
Att förstå varandras språk
På Färöarna pratar man danska, på Island förstår man lite av varje, i Finland pratar man svenska, i Norge sjunger man gärna när man pratar, svenskarna vill väldigt gärna förstå alla språk och danskarna jobbar hårt på att lära sig prata svenska.
Danske pige som läser svensk saga
De långa och öppna vokalerna är besvärliga när man ska läsa på svenska om man har danska i sitt modersmål. Ord som skogen, vatten och saga är väldigt märkliga att uttala för Avilda som är på sitt första besök i Ljungby.
Monika Westin, gästbloggare under festivalen
Monika Westin är en rutinerad scenberättare, berättarpedagog och flitig gäst på Ljungby Berättarfestival. Hon är också 2011 års Mickelpristagare. För tredje året i rad ansvarar hon för festivalens ungdomsläger. Dessutom är hon vår gästbloggare under festivalen. Nedan finner du hennes första inlägg. Det blir fler
Berättarlägret mitt i natten
Mörkret har sänkt sig sedan några timmar tillbaka i Ljungby, Tystnaden har infunnit sig sedan några minuter tillbaka på Musikskolan i Ljungby där årets berättarläger för ungdomar är. Centralt i Ljungby, centralt i Norden och centralt i berättarvärlden.
Färingar, danskar, svenskar, en isländsk ungdom, en norsk och en från Finland är tillsammans med sina fyra lägerledare en grupp som märks på festivalen. Anledningen till den uppmärksamheten är för att vi är så många i år. Tillsammans gick vi de 200 metrarna till Grand för att lyssna på när de unga lägerledarna Emmy, Kamilla och Sarraka skulle inleda den fem timmar långa berättarkvällen ”Fram till tolv.” En kväll fylld av massor med spännande programinslag.
Att kyssar kan ge likmaskar i käften, att det är skillnad på samer och cafélattesamer och att bröstvårtor kan leva sitt eget liv, fick de yngre lägerdeltagarna höra om från sina, något äldre, lägerledare.
Än så länge är det tyst i huset och inga mardrömmar om vilda bröstvårtor och likmaskepussar har gett sig till känna. Då kanske jag också vågar sova.
God Natt.
//Monika Westin
Danska vänner på festival
”Förste, men ikke sidste, gang på Ljungby Festivalen.” Så säger Kamilla Holm från Danmark. Jag coh Kamilla träffades första gången i Rumänien för ett år sedan. Då var vi de enda berättarna på det europeiska utbytet för ungdomsledare. Nu är vi två, av fyra, ledare på årets Nordiska Berättarläger i Ljungby. Men vi är långt ifrån de enda berättarna här!
Kamilla hsr med sig många danska ungdomar till lägret. Under gårdagens invigning kunde vi lyssna till danska Annemarie Krarup som berättade om kärlekens luriga vägar.
I vimlet springer jag på andra danska vänner och många kära återsenden och hastiga möten fyllda av kramar om glada tillrop äger rum på festivalen.
En av anledningarna att åka på festival är att träffa alla go’a berättarvänner. Så Kamilla har förstått grejen med att åka till Ljungby, har man en gång kommit hit kommer man alltid tillbaka!
//Monika Westin
15 juni 2013 · 16:45
Bilder från invigningen av Ljungbys berättarfestival 2013
Fullsatt
Monica Calderas
Richard Martin
DEO
Bastardus Sans
En riktig höjdare
Förberedelserna inför berättarfestivalen är intensiva. Här testar vi ljudet inför lördagens installationskonsert av Hans Sydow vid Klockesjö. Vår eminente ljudtekniker Anders klättrar i träd, som om han aldrig gjort något annat. Det kluckade och bubblade i vattnet när vi försökte få upp den sjunkna kyrkklockan. Som tur var lyckades vi inte. Det var ju bara repetition. På lördag kl 21.30 gäller det. Läs mer här. Vi vågar utlova att det även på lördag blir en riktig höjdare.
Här kan du se en film från Klockesjö.
Fjärilar i rumänsk folklig tradition
Det sägs att förr i tiden levde en människosläkt som var så vänlig, snäll och from att Gud älskade dem mycket. När Han bestämde sig att dränka jorden i syndafloden, ville han rädda inte bara Noas familj, utan även människorna som tillhörde denna släkt. Han skickade ärkeängeln Gabriel till dem med uppdraget att ta dem med sig till paradiset. Dessa människor ville dock inte lämna jorden, så de bad om att få fortsätta leva där. Då lyssnade Gud till deras böner och förvandlade dem till fjärilar. När vattenmassorna drog sig tillbaka, steg Gabriel ned på jorden och släppte dem fria bland blommorna.
I vissa trakter på Balkan tror man att själarna från oskyldiga människor, särskilt barn, omvandlas till fjärilar när de dör. Ibland återkommer dessa bevingade insekter till husen där de bodde en gång, när de var mänskliga varelser.
Inte alla fjärilar är omtyckta. Dödskallefjärilen till exempel väcker rädsla på grund av sin storlek och sin utseende. Man tror att den är ett dödstecken eller att den sprider sjukdomar. Folk tror också att dessa fjärilar är blodtörstiga för att de härstammar från vampyrer. De brukar nästla sig i människans kropp, särskilt i barnens hjärta. Därför brukar man nåla fast dem, precis som man gör med vampyrerna som blir genomborrade med vassa pålar rakt in i hjärtat.
av fjärilälskaren Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 