by | 08 januari 2011 · 17:55

Sagomuseets 2010 0ch 2011 i kort sammanfattning

Om man sammanfattar museets 2010 så ser man att det har varit ett mycket händelserikt år.

* Vi har drivit projektet ”Sagobygden- en arena för berättelser och möten”.

* Sagomuseets unga berättare har blivit fler.

* Vi har samarbetat med Ljungbys Lajv-förening

* Eva Andersson har bland annat berättat tillsammans med senildementa.

* Mikael Thomasson har bland annat haft berättarverkstäder och sägenteater.

* Monika Eriksson har haft berättrstunder för unga invandrakvinnor.

* Massor av grupper har guidats på museet.

* Emmy Axelsson har avslutat projektet ”Tell your story”, riktat mot unga tjejer.

* Museet har samarbetat med  berättare från Färöarna.

* Vi har genomfört den 21:e  berättarfestivalen

* Sagoberättaren Sven Sederström har firats med bok och berättarföreställningar.

* En sagobok om träd har getts ut

* Under sommaren fylldes museet med besökare från stora delar av Sverige och Europa.

* Vi har också gjort massor av andra projekt.

Sagomuseet  har flera spännande projekt på gång under 2011.

* Vi skall ha berättarverkstäder för Ljungbys alla tredjeklassare (ca 500 elever). Varje elev kommer under fem veckor att träna berättande.

*Vi lanserar 20 nya sägenplatser som man hittar med hjälp av geo-catching.

*Vår nya hemsida blir tillgänglig i maj. Det kommer att bli en interaktiv hemsida,  helt unik i berättarvärlden.

* Ett projekt med berättande med utvecklingsstörda kommer att drivas.

* Det kommer också att berättas för senildementa

* Ett berättarläger för unga skall planeras och genomföras. Detta görs i samarbeta med flera andra föreningar.

* Den årliga berättarfestivalen kommer i år att bli bättre än någonsin.

På denna blogg kommer vi att skriva mer om flera av projekten. Vi lovar att bli bättre på att beskriva vår vardag.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

by | 06 januari 2011 · 17:08

Granens knutor

Det sägs att, för länge sedan, fattade djävulen tycke för granen. Han blev så förtjust i den att han ville behålla den bara för sig själv. Den onde slog en massa järnspikar i dess stam för att hålla borta både djur och människor från sitt favoritträd. Gud såg allt detta och blev arg. Han drog ut alla järnspikarna och slängde bort dem. I deras ställe slog Han in korsformade träspikar. Sedan dess ligger dessa knölar i granens stam ända intill våra dagar. Djävulen kunde inte längre närma sig detta träslag, men han lyckades få in en liten bit av sin stora ondska ändå. Därför tjuter granveden, när den hamnar i elden och brinner.

Daniel Onaca

3 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Taggat som , ,

by | 06 januari 2011 · 11:58

Tankar hos en hembygdsforskare och berättare

Idag arbetade jag med hembygdsföreningens papper. Det var en förteckning över personer som fanns på fattiggården i Tingsås 1885. Jo, det fanns både namn, adress och födelseår på personerna, men jag skrev ner det som var antecknat i kanten:

88 år Enkling

83 år Enka

41 år Piga, sjuk och sängliggande vid ankomsten

66 år Dräng, sängliggande

23 år Piga. Vistats i Danmark eller Tyskland, derifrån barnet. 1 år

71 år Enka, sängliggande

41 år Piga. Vistats i Danmark och Tyskland derifrån alla tre barnen. 8 år, 6 år, 3 år

78 år Enkling

9 år, 8 år, 5 år?  Alla tre syskonen öfvergifna af modern som vistas ömsom i Danmark och Tyskland, hvarifrån äfven barnen härstammar. Moderns vistelseort okänd.

 28 år Piga. Vistats i Danmark eller Tyskland och hvarifrån båda barnen härstammar. 3 år, 1 år

21 år Piga. Vistats i Danmark eller Tyskland och derifrån barnet. 1 år

? år Blind, hammarsmed från Stenfors omkring 40 år. Hustrun biträtt på Bruket och för kringboende såsom barnmorska.

45 år Hustru. Erhöll fribillet från sin i America vistande man för sig och här antecknade

fyra styck barn och afreste den 20 Octoberdag mot Malmö. 8 år, 6 år, 3 år, 1 år

49 år Gift, varit intagen på malmö Hospital öfvergifven af hustru, har fallandesot.

75 år Enka

Tankar: Är detta något att glömma eller berätta. Det är trots allt vardagen 1885. Idag besöker jag vardagen i ”servicehus”. Ska jag berätta om det? Eller är det där jag ska berätta?

Monica Eriksson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

by | 03 januari 2011 · 11:55

Åsnans huvud

   

 Det sägs att i tidernas begynnelse, var djävulen inte så ond som hans rykte säger  idag. Han var varken listig, avundsjuk eller skadeglad. Även om han visade sig klumpig ibland, var han snäll och hjälpsam.  Det var därför Gud anlitade honom som medhjälpare, när Han skapade alla djur på jorden. Vid ett tillfälle lämnade vår Fader arbetet i djävulens händer medan Han gick ett stycke bort för att se världen på avstånd och fundera på vad som skulle skapas mer.

     Under tiden fortsatte djävulen med sitt göromål. Han höll på att frambringa hästen och åsnan, men när han skulle avsluta jobbet satte han fel huvud på djuren. Det huvud som skulle pryda hästens kropp satt han på åsnan och tvärtom. Gud såg förväxlingen, när Han kom tillbaka, men i sin mildhet skällde Han inte på djävulen för sin klumpighet. Gud ville inte såra sin medhjälpare och därför välsignade Han de två djuren i den skepnad de blev skapade.

     På det sättet blev åsnas huvud alldeles för stort för kroppen, medan hästens huvud är för litet eftersom meningen var att det skulle tillhöra åsnan.

God fortsättning på det nya året 

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Taggat som , , ,

by | 01 januari 2011 · 12:50

Berättande tillsammans med personer med demens

Jag arbetar just nu med demenssjuka på äldreboenden i Ljungby.

På varje ställe träffar jag en grupp på 4-6 dementa herrar och damer. Vi träffas tre gånger ,varje gång cirka en timme.

Lite förhandsinformation har jag fått: namn, familj, intressen mm.

Jag börjar med att berätta om mig själv och min uppväxt och så tar jag in de deltagandes minnen och berättelser.

Vi har pratat kring jul och julförberedelser, väder , mat, kringelbak och tvättande. Så väver jag in folksagor , skrönor och sägner som anknyter till det vi pratat om.

Diverse föremål har jag också med, en skomakarläst, några hattar, ett djurkranium ( det finns ett par män som jagat), lavendel, nötter och annat som kan anknyta till berättelserna eller väcka minnen.

Vi har mycket trevligt tillsammans och det blir en hel del skratt.

Till våren fortsätter jag med tre äldreboenden utanför tätorten.

Eva Andersson

Berättarpedagog på Sagomuseet

3 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner, Sagomuseets verksamhet

by | 22 december 2010 · 22:50

En rumänsk julsaga

 

  Det sägs att före Jesu födelse fanns det inga andra himlakroppar förutom solen. En vinterdag kom jungfru Maria till ett hus i en liten by och bad om att bli insläppt. Husmor tyckte synd om den främmande kvinnan, men hon svarade:

     – Jag skulle gärna ge dig skydd under natten, men jag är rädd för min man. Han är ondsint. Just nu är han ute i kvarnen och mal säde. Tolv lass har han med sig, så det lär dröja till sent på natten tills han vänder tillbaka. Men när han kommer hem, då blir det hugg och slag. Både jag och mina tre döttrar får sparkar och slag av honom, utan minsta skäl.

     Mannens namn var Crăciun och hans fru visade jungfru Maria sina armar och ben som var fulla av sår och blåmärken. Även kvinnans döttrar kom fram och då visade sig en vara halt, en annan blind och den tredje orkeslös. Maria visste redan om allt detta elände, men hon låtsades inte om det, utan bad igen:

     – Tillåt mig vila i stallet åtminstone. Där är jag inte i vägen för din man.

     Då släppte kvinnan in henne på gården och Maria gick och lade sig i stallet. När natten kom födde hon en son. Crăciuns fru hjälpte henne och oxarna värmde den nyfödde med sin varma andedräkt. Sedan tändes månen och stjärnorna på himlavalvet. De lyste så stark att det syntes som på ljusa dagen. Det var som om allt omkring ville se undret. Crăciuns döttrar närmade sig det lilla barnet också. Guds moder gjorde så att de blev friska som i ett trollslag.

     Under tiden malde Crăciun färdigt säden och nu var han på väg tillbaka. Han såg sitt hus på långt håll, trots att de var sent på natten. Han undrade vad det var för något. När Crăciun kom in på gården möttes han av frun och de tre tillfrisknade döttrarna. De har berättat för honom, vem som har kommit till dem och vilka under som skett. Han förstod då att det måste ha varit Guds makt. Då såg han till att den nyfödde och dennes mor hämtades in i huset och fick all vård, de behövde.

     Från den stunden slutade mannen att vara elak. Han blev en mild och gudfruktig man. Allt detta hände på julafton och sedan dess heter denna dag Crăciun på rumänska. Varje år vid den här tiden förbereder sig folk att fira Crăciun.

 Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Taggat som ,

by | 22 december 2010 · 20:04

Julklapp till berättare och lyssnare 14

Olaus Magnus: Historia om de nordiska folken. 1555. Har utkommit i flera nyutgåvor som är lätt att hitta i antikvariat.

Jag har funderat på hur jag ska avsluta Sagomuseets tips på härlig julläsning. Kanske med en riktigt bra bok om konsten att berätta? Med den 815-sidiga romanen fylld av berättelser, som ännu ligger oläst och väntar på sin tid? Eller en förbisedd hembygsbok, sammanställda av lika kunniga som entusiastiska hembygskämpar?

Nej, det får bli en påminnelse om Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Detta 500-åriga storverk som ständigt bjuder på läsupplevelser,  vetande och aktuella kommentarer. Hör här:

Så öfverväldigande  äro i de nordliga landsändarna massorna af is och snö, så hemska oväder rasa, och så ogenomtrrängligt töcken råder, att de vägfarande ej kunna ens på nära håll igenkänna eller väja för den mötande, vare sig det är en vän eller ovän. Detta förhållande förorsakar allehanda svårigheter, därigenom att man på bägge sidor af vägen har antingen höga branter eller upptornade massor af snö, så att de som bära packning knappast hafva utrymme att komma fram, de må vända sig till höger eller vänster…. Ja, det förekommer ock att träden själfva, brutna af snöns tyngd, störta omkull och lägga sig såsom ett galler tvärsöfver vägen, som därigenom göres fullkomligt ofarbar, så att man endast med yxan i hand kan bana sig väg, något som jag kan intyga mångfaldiga gånger hafva händt mit och mitt sällskap.


Vinterlandskap 22 december kl 7.

Sagomuseet önskar alla en njutningsfull vinter.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

by | 22 december 2010 · 7:50

Julklapp till berättare och lyssnare 13

Ängeln vid Aplaryds stup. 21 berättelser & legender.                                                                                                                                             Örebro 2006. ISBN 91-7195-744-8

En bok jag använt vid jul, konfirmation, allmänt berättande och bara för mig själv när jag inte haft någon vacker blomma att titta på vid 11-kaffet. Hela boken är som ett enda stort varmt leende direkt från himmelriket.

Monika Eriksson

1 kommentar

Under Att berätta

by | 21 december 2010 · 7:48

Julklapp till berättare och lyssnare 12

Arkivarie Fredrik Skott på Dialekt-, ortnamns- och folklivsarkivet i Göteborg påminner om en bok med några år på nacken, men som inte går av för hackor.

Bengt af Klintberg: Folkminnen. Stockholm, 2007.

Radioprogrammet Folkminnen sändes varje vecka under åren 1990 till 2004. I boken med samma namn utgår Bengt af Klintberg från några av alla de lyssnarbrev som skickades till programmet. Här kan man bland mycket annat läsa om berättelser om den inmurade flickan i Torpa stenhus, talesättet ”Ingen ko på isen” och varför man inte ska lägga nycklar på bordet.

En av artiklarna som jag särskilt fastnat för är Vårbrasor och gängkrig. Här tar Bengt af Klintberg upp de ofta våldsamma grankrigen som förr förekom bland annat i Borås, Falköping, Borås och Kiruna. Konkurrerande ungdomsgäng samlade julgranar och annat brännbart som bränsle till maj- eller påskbrasor. Det gällde att få störst brasa och ett sätt att var att stjäla från ett annat gängs ”granförråd”, vilket kunde resultera i regelrätta bataljer. Traditionen lever och frodas fortfarande – i Göteborgs-Posten kan man årligen läsa om händelser i samband med grankrigen på Öckerö och Hönö.

God julläsning önskar

Sagomuseet

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

by | 20 december 2010 · 7:49

Julklapp till berättare och lyssnare 11

Nycklar till kunskap om människans bruk av naturen. Red: Håkan Tunón och Anna Dahlström. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien och Centrum för biologisk mångfald. 2010. ISBN 978-91-85205-93-6

Etnobiologi är studiet av människors användande av och föreställningar om naturen. Det handlar mycket om tyst kunskap, kunskap som har förmedlats praktiskt och muntligt från generation till generation. Olika former av berättelser, såsom sägner och till exempel ramsor om väderlek är intressanta för en etnobiolog.

Vilka källor finns för att hitta den här kunskapen? Det handlar den här boken om. Det kan låta tråkigt, men det är både spännande och lättläst. Tora Wall (som kommer till berättarfestivalen 2011) skriver om Nordiska museets folkminnessamling. Ingvar Svanberg (som tidigare varit på berättarfestivalen) skriver synnerligen tänkvärt om “Fabulat, plagiat och spökuppgifter”. Yngve och Lilian Ryd behandlar muntliga källor. Andra rubriker: “Döda ben talar”; “Morfars karta – som jag minns den”; “Träföremål berättar”.

Boken kan beställas från Skogs- och lantbruksakademien. 08-54547720 eller kslab@ksla.se.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner