Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu

Daggkåpan

Förr i tiden sa folk att älvorna drack av dropparna som samlades i daggkåpans blad. Det finns också en liten berättelse om daggkåpan och drottning Kristina.

Drottning Kristina tränades redan som liten målmedvetet för rollen som drottning och då var det viktigt att föra sig rätt. Hon fick bara dricka vin. Det lilla barnet Kristina längtade efter vatten. Hon smög sig upp tidigt i ottan och gick ut i trädgården och drack av vattnet i daggkåpan.

Allmogen använde på sina håll daggkåpan som klocka, eftersom bladen slöt sig när solen gick ner och öppnade sig i morgonrodnaden.

Daggkåpan användes också i folkmedicinen. Särskilt verksam var den mot trånsjukan, alltså människor och även djur som längtade bort till en annan plats och inte trivdes där de var. Före soluppgången skulle de dricka av dropparna och upprepa detta tre gånger.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Tulipomani

Så här års är det lätt att drabbas av tulpanmani. Men den ska inte förväxlas med den så kallade tulipomanin som drabbade Holland på 1600-talet. Den är nog så aktuell med tanke på finanskrisen i Europa med arbetslöshet och misär.

I 1600-talets Holland började odlare manipulera tulpanerna med hjälp av olika virus för att åstadkomma nya sensationella färgkombinationer. En riktigt ovanlig tulpanlök kunde kosta enorma summor. Handlare och spekulanter köpte på sig stora lager i hopp om stigande priser. Och visst steg priserna. Till att börja med. Sedan kom kraschen, tulpankraschen. Hollands hela ekonomi kom i kris.

Per Gustavsson

Sant eller sägen? Tulpanspekulationen var nog inte hela orsaken. Kanske en liten del i en krisande ekonomi. Läs mer här.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Karins sten – på utflykt i Sagobygden

Maj månad är en hektisk tid på Sagomuseet. Både barn- och vuxengrupper avlöser varandra dag efter dag. Själv åkte jag med förskoleklasserna på Bäckaslövsskolan i Växjö till Sagomuseet förra veckan. Och då passade vi också på att se oss om i Sagobygden. Vid Karins sten var det många av barnen som försökte klättra upp för den spetsiga stenen, precis som Karin gjorde. Karin försökte undkomma vargarna, barnen mer av lust och glädje. En lagom utmaning för många. Sedan pinnade alla flitigt på uppför backen till bronsåldersröset Högarör. Och visst hade någon grävt efter en skatt där. Barnen såg med egna ögon att det var ett djupt hål på toppen. Därefter smakade den medhavda lunch bra och det fanns gott om energi för flera timmar på Sagomuseet. Alla åkte därifrån med lindormsdiplom som bevis på att de varit modiga och utforskat lindormens mage.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet, Utflyktstips

Ovanliga sägner 6

I Lunds folklivsarkiv har jag hittat den här sägnen. Den har rubriken Fruntimmer som får valpar och upptecknades 1932 av Erik Jehpsson efter Sven Nilsson, född 1839 i Häglinge. Häglinge ligger i nuvarande Hässleholms kommun.

Det var en gång ett vuxet fruntimmer, som hade en hund te o betäcka se, o nån tid efter så fick dä här fruntimret sex ungar. Då va nånting mitt emellan människa o hund. Men te straff för hon hade vatt så dum så bundo folk hennes händer bak på ryggen på henne, o så fick di där ungarna hon hade fått flänga o flå på bröstet på henne allt va di konne. Men sen dog fruntimret o ungarna mä en tid efter.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Ovanliga sägner 5

I vanliga fall var det skogsrået kolaren skulle hålla sig väl med, för att allt skulle gå bra med kolningen. Men i Grönahög socken, som gränsar till Småland, var det kolpuken, som fanns vid milan. Puke syftar på djävulen. I norra Sverige kallades det tvjuvmjölkande väsen som drog hem mjölk och grädde till en trollkunnig person för puke.

Det var ett troll de kallade ”kolpuken” eller ”koltrollet”. Det skulle finnas ett sådant i varje skog, som de kolade i. Det skulle varit som ett svart ullnystan och kommit rullande. Kolaren skulle ha mat med sej och sätta ut till såna där troll, gröt och mjölk skulle det vara. Gav de koltrollet den maten, skulle de inte behöva se till milan på hela tiden sen. Men blev de osams med koltrollet, då blev det små hål i milan. Hur ofta kolaren täppte till dem, blev det snart nya igen, och när milan revs, var det knappt ett kol kvar. Trollet hade tagit dem och dragit av med dem till en annan kolare, som var bättre hållen av det.

Detta hörde jag av gamla kolare. Var det snö på marken, blev det en svart rand efter det svarta nystanet, sa de.

Sägnen är upptecknad av Carl-Martin Bergstrand och återfinns i hans bok Västgötasägner, 1944.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

Var det någon som såg om han levde, när han klev på tåget?

Den här bloggen handlar om muntligt berättande och hur sagor, sägner, anekdoter och andra berättelser kan levandegöras idag. Nyligen har Sverige ratificerat UNESCOS konvention om det immateriella kulturarvet. Med anledning av denna händelse anordnar därför Sagomuseet ett seminarium med ovanstående rubrik under Ljungby berättarfestival.

Här kan du läsa allt om seminariet.

Per Gustavson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Ovanliga sägner 4

I Häglinge i Göinge bodde omkring 1900 en gammal gubbe som hette Nils Andersson. Det var den värste gubbe till att springa.

Nils Andersson hade tjänat hos prosten i Södra Rörum. Och en gång sa prosten, som hette Vingren, till Nils Andersson, att han skulle gå till Lund i ett ärenden. Klockan var väl tio på förmiddagen. Men när det var kväll hade gubben varit i Lund och kommit hem igen innan solen gick ner. Han hade sprungit hela vägen fram och tillbaka, en sträcka på minst 10 mil.

Det var ju egentligen omöjligt, men det var så att Nils Andersson inte hade någon mjälte och den som inte har någon sådan kan ju springa värre än andra människor.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Ovanliga sägner 3

Haura-Tor var en fattig torpare i Västra Torup socken i Göinge i norra Skåne. En söndag någon gång på 1800-talet var han på väg hem från kyrkan till sitt torp som var ingrävt i en backe i Lilla Tockarp. Han hade sin rock av fårskinn på sig. Plötsligt kom en örn och anföll Haura-Tor. Örnen tog väl miste och trodde det var ett får. Det skrovmål fågeln var ute efter blev det inget av och istället fastnade örnens klor i torparens rock av fårskinn. Hur den än försökte kom örnen inte loss, utan trasslade in klorna allt mer i rocken. Tor försökte förstås också bli kvitt örnen, men det var omöjligt, så den hängde med Tor ända hem.

Väl hemma fick han hjälp av hustrun att bli fri och ta död på fågeln.

Per Gustavsson

PS 1: Här kan du lyssna till berättelsen.

PS 2: Tidigare bidrag i den här miniserien hittar du 27 och 28 april.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Två dagar på Sagomuseet

Vi pustar ut efter två hektiska dagar på Sagomuseet. Onsdag och torsdag besökte 100 studenter från Blekinge Tekniska Högskolan Sagomuseet.  Eleverna studerar på programmet Upplevelser, spel och digitala medier. Under maj månad ska de under temat Oknytt och lortaty göra spel, filmer, appar eller andra kreativ skapelser, inspirerade av besöket på Sagomuseet. Det stora antalet studenter innebar att vi under de två dagarna arrangerade fyra sägenresor och fyra guidade visningar av museet. Dessutom bjöd vi på fika och lunch.

Samtidigt hann vi med berättarverkstäder i en skola och besök av en grundskoleklass på museet.

På onsdag kväll hade vi boksläpp av Der verzauberte Pisspott med sagoberättande på tyska samt med medverkan av översättaren Angelika Kutsch. Kvällen därpå berättade vi för Ljungby turistbyrå och aktörer inom besöksnäringen i Ljungby kommun om hur vi använder ny teknik för att lyfta fram gamla berättelser.

Dessutom hann vi med att guida en Rotarygrupp från Sydafrika.

Per Gustavsson

bild: Steve Anderson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Satans många namn

Djävulen, Skam, Faen, Skråen, Tusan, Bövel, Parkel, Katten, Graipus, Gamlefar, Gaml-Erik, Hans i hônsastuva, Horn-Pelle, Han mä horna på knäna, Hin, Hin håle, Hin onde, Den onde, Den dålige, Den laijne. Den håle, Den avritade, Den gamle ormen, Den ludne.

De här namnen räknar Klas Olofsson upp i sin bok Folkliv och folkminne. Kan du fler? Själv lägger jag till Pocker.

Per Gustavsson

4 kommentarer

Under Folktro och traditioner