I Häglinge i Göinge bodde omkring 1900 en gammal gubbe som hette Nils Andersson. Det var den värste gubbe till att springa.
Nils Andersson hade tjänat hos prosten i Södra Rörum. Och en gång sa prosten, som hette Vingren, till Nils Andersson, att han skulle gå till Lund i ett ärenden. Klockan var väl tio på förmiddagen. Men när det var kväll hade gubben varit i Lund och kommit hem igen innan solen gick ner. Han hade sprungit hela vägen fram och tillbaka, en sträcka på minst 10 mil.
Det var ju egentligen omöjligt, men det var så att Nils Andersson inte hade någon mjälte och den som inte har någon sådan kan ju springa värre än andra människor.
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 