Valborgsmässoafton och första maj innebär för de flesta av oss att våren är här på allvar och att det inte är så långt till sommaren. Värmen ersätter kylan, ljuset mörkret, växtligheten sätter fart och naturen befinner sig inte längre i vila. Vi vistas utomhus istället för inomhus. Förr i tiden innebar det framförallt att istället för att tära på förrådet av föda började arbetet på att skapa ett nytt förråd av livsförnödenheter. Det är naturligt att en sådan växling i naturen och i människors liv firas med fester.
På majs månads första dag samlades i många byar byalaget till bystämma. Så skedde till exempel i Angelstad socken väster om Ljugnby. Här började man klockan 11. Gärdesgårdarna inspekterades först. Var de trasiga skulle de repareras. Så letade man efter rävhien på ryen och förstörde dessa. Man drack brännvin innan man gav sig av, när man hittade den första lyan drack man ännu en gång och ännu mer när uppdraget var utfört. Och sen blev det kalas med dricka, bröd, ost och sötost.
Det var en vanlig uppfattning på många håll i landet att första maj skulle man skaffa sig krafter för sommarhalvårets hårda arbete.
Vid sådana här övergångar var också onda makter och trolltyg i farten. Trollkunniga kunde ställa till med ohägn och göra både folk och fä sjuka. Men en riktigt brasa kunde skrämma bort dem. Och hojtande och ropande och smällande i form av bösskott hade samma effekt.
Inte minst viktigt var det att skrämma bort vilda djur såsom varg och räv som hotade tamkreaturen. Det var ju vid den här tiden som får och kor släpptes ut på bete. Så långt skenet från elden syntes och ropen hördes skulle kreaturen vara fredade. Utanför ladugårdsdörren lade man järn i kors som djuren fick gå över. Det skyddade också. Ett annat sätt var att pinka på fåren innan de släpptes ut på bete.
Nu hör vi snart också göken. Räknar ni gökens galande första gången, får man också veta hur många år det dröjer tills man ska hitta sin käresta
Det här är värt att firas. Varför inte med en kaffegök. Själva ordet kommer sig av att man trodde det var farligt att höra en gök på fastande mage. Man kunde bli dårad av göken. Man kunde bli gökaskiten. Då var det bäst att åtminstone dricka något innan man gick ut, och det var ju en bra förevändning att få sig en sup.
Och tänk på det, att råkar ni stå under trädet som göken sitter och galer i, så får ni önska er något.
Trevlig valborg och första maj
önskar
Per Gustavsson
Naturväsendenas uppkomst förklaras i norra Sverige med att Adam hade en hustru före Eva, Lucia. Hon ynglade som djuren och gömde en gång undan en del av sina många barn när Vår Herre kom på besök. Eftersom Lucia förnekade barnen fick de förbli osynliga och blev till de underjordiska.
En okänd variant från Västergötland berättar att det var en helt annan varelse som var Adams första hustru.
Havsfrua var Adams första hustru. I paradiset fick Adam se ett skönt fruntimmer i ett träd, och han blev så glad. Men han behandlade henne inte som han skulle. Hon födde barn: alla de usla smådjur som finns. Då blev Adam arg, och tyckte: ”Ska du fö sånt!”
”Ja, dä ä di ega skull”, sa hon. Så gick hon till sjön, och han kom efter och ropade. Men när hon gick ut i vattnet, kunde han inte följa med längre.
Havsfrua ville alltid förstöra, om det var två som var fästefolk. Så snart hon visade sig för dem. blev det aldrig något av med deras gifte.
Och hon gjorde så, att folk kunde ro och ro men aldrig hitta sitt land.
Sägnen är upptecknad i Grönahög socken, som gränsar till Småland, av Carl-Martin Bergstrand och återfinns i hans bok Västgötasägner, 1944.
I vår strävan att förmedla sägner och folktro till dagens lyssnare är det väldigt lätt att vi förenklar och medverkar till att göra folkdikten mindre mångfacetterad.
Ta trollen som exempel. Den förhärskande bilden hos de flesta är att trollen är ena små fula varelser. Men de kan också vara väldigt stora. Och de kan ofta se precis ut som människor, men med den skillnaden att de är finare klädda. Svansen är högst ovanlig.
Jag tänkte den närmaste tiden förmedla lite mer ovanliga sägner som fördjupar bilden av sägendiktandet. Vi börjar med en berättelse om näcken. Att näcken är en fallen ängel återkommer i många sägner. Men här är en annan förklaring till näckens uppkomst. Den har berättats i Gingri socken nära Borås.
Under den första kristna tiden var det en präst, som föll tillbaka i avgudadyrkan. Sedan gjorde han, allt vad han kunde för att vilseleda människorna. För att då varda oskadlig på jorden dömdes han att bo i vattnet. Där sitter han nu. Men fortsätter i alla fall att förvilla; ty folk, som är ute och går om nätterna, då de få höra necken, råka de in på vilsna vägar.
Sägnen har jag hämtat från Klas Olofssons synnerligen innehållsrika verk Folkliv och folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland. Det kom ut i två delar 1928-1931.
Per Gustavsson
I måndags var jag ute i Långhult tillsammans med Thomas och Göran för att planera geocachingeventet lördag 16 juni. Nu blommade blåsipporna och vitsipporna i hasselskogen. Vi vandrade i en spännande terräng skapad av stenbrytning kring sekelskiftet 1900. På Mickel i Långhults tid, ett halvt sekel tidigare, betade kreaturen i det som idag är skog. Men än finns öppna hagmarker kvar. Vi vågar utlova ett event i sällsam natur med många överraskande cacher. Mer säger vi inte nu.
Vi bestämde oss också för att flytta eventplatsen till Långhults Norregård, 1000 meter söder om trollberget Kuggaberg. Här finns en härliga ladugård att använda för fika och glatt prat om vädret blir dåligt. Också gott om parkeringsplatser. Koordinaterna är N 56°48.742 E 014°15.386. Vi börjar kl 14 och avslutar kring 18.
Per Gustavsson
Vårt arbete med att använda ny teknik för att lyfta fram gamla berättelser väcker intresse. I lördags hade Kronobergs läns hembygdsförbund ordförandekonferens i Skatelöv. Då berättade jag om möjligheten att ta del av Sagobygdens sägner på den nya webbsidan, lyssna till berättelser i mobilen och använda Sagobygdens app för iPhone ute i naturen. Dessutom samtalade vi om geocaching och jag inbjöd hembygdsföreningarna att öppna ett konto i Berättarskatten och lägga ut sina egna berättelser för att sprida dem. Vi fortsätter att utveckla hemsidan. Nu pågår arbetet med ett dataspel som utspelar sig i Sagobygden.
Per Gustavsson
foto: Elisabeth Johansson
Nu brister snart avenbokens knoppar, men ekbusken bär ännu de vissna fjolårslöven. Här är den folkliga förklaringen till att eken behåller sina blad över vintern.
Skam beklagade sig en gång inför Vår Herre över att han fick så få barn. De kom överens om att Skam skulle få ta hand om alla barn, som dog under den tid eken står utan löv. Skam blev nöjd med detta. Han visste ju att träden tappade sina löv när det blev kallt.
Men Vår Herre som ömmade för de små barnen ordnade det så, att eken efter denna dag behöll en del löv även under vintern. Så hade Skam inget för sin överenskommelse med Vår Herre.
Per Gustavsson
Bild: Mia Einarsdotter
Text och bild ur Sagomuseets bok När träden valde kung. Små sagor, sägner och ramsor om träd och buskar.
Glöm inte lyssna till programmet kl 9.03 på måndag. Missade du långfredagens program? Lyssna här
Du får höra en rad berättelser som spelades in med Sagomuseets berättare på kulturnatten i Växjö i början av året.
Per Gustavsson
Här berättar Per Gustavsson om en tradition på långfredagens morgon och hur det kommer sig att dvärgbjörken är så liten.
Bild: Boel Werner. Ur: Per Gustavsson: Påskkärringar. LL-förlaget, 1995
Sagobygdens Blogg 