Ovanliga sägner 6

I Lunds folklivsarkiv har jag hittat den här sägnen. Den har rubriken Fruntimmer som får valpar och upptecknades 1932 av Erik Jehpsson efter Sven Nilsson, född 1839 i Häglinge. Häglinge ligger i nuvarande Hässleholms kommun.

Det var en gång ett vuxet fruntimmer, som hade en hund te o betäcka se, o nån tid efter så fick dä här fruntimret sex ungar. Då va nånting mitt emellan människa o hund. Men te straff för hon hade vatt så dum så bundo folk hennes händer bak på ryggen på henne, o så fick di där ungarna hon hade fått flänga o flå på bröstet på henne allt va di konne. Men sen dog fruntimret o ungarna mä en tid efter.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Berättelser, Folktro och traditioner

2 svar till “Ovanliga sägner 6

  1. kerstinth

    När jag läser detta förstår jag att jag ändå inte riktigt fått klart för mig vad det är för skillnad på ”sån’t folk pratar om” och sägner.
    När blir prat, minnen och historier sägner?

  2. Gränsen är inte alltid så tydlig. Så här brukar jag resonera.

    Ett grundkrav på en sägen är att den berättas med anspråk på att detta har hänt, detta är sant. Det är alltså inte bara en rolig historia. Och för att det ska bli en sägen ska den traderas, berättas vidare med i stort sett samma grundstruktur. Skvaller, ”sån´t folk pratar om”, kan bli till sägner om de stöps i sägnens diktade form och utmejslas genom ständigt återberättande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s