Sagobygdens Blogg

by Per Gustavsson | 27 augusti 2011 · 16:31

När Ida-Maria hittade ett strumpeband

Gården jag bor på, Brattefors, ligger som jag tidigare berättat intill en dundrande och dånande fors. Bron som går över forsen har tre vackra massiva brovalv av sten som förr ledde vattnet i tre kanaler till kvarnen. Vi som bor här vet hur man skall bete sig när man går över rinnande vatten, det finns flera sägner om det och och en har jag omarbetat och förlagt till vår gård:

Ida-Maria var mjölkpiga borta på Anfasteröd. Hon hade gått och blivit fästefolk med mjölnarns Jonas. Han var bredaxlad, snäll och hjälpsam. Hon visste att hon skulle få det bra med honom.

En majdag skulle hon iväg och göra visit hos hans mamma och mormor här på Brattefors. På vägen plockade hon en stor bukett vitsippor och vårlök. Jonas hade berättat att den gamla var förtjust i vildblommorna.

En bit bort på vägen hittade hon ett strumpeband som såg alldeles nytt ut. Helt och rent var det. Vem kunde ha mistat det? Ida-Maria stoppade bandet innanför bluslivet och fortsatte smågnolande sin vandring. Fåglarna sjöng och ån flöt stilla fram, det var en vidunderligt vacker dag. Så där som det bara kan vara i Bohuslän i maj månad.

Så kom hon till bron över forsen, nu var hon nästan framme. Plötsligt kände hon hur det rörde sig där innanför bluslivet. Upp ur barmen hennes ringlade en orm som dök ner i forsen! Den ringlade vidare upp på en sten och förvandlades till en man! Aldrig hade hon sett en så fager och grann karl. Han började spela för henne på en fiol. Ida-Marias öron fylldes av den ljuvligaste musik. Inte hade hon hört något så vackert tidigare, det var helt något annat än Fredriks fiolspel vid lördagsdansen.

Men så mindes hon plötsligt vad farmor hade berättat! Det var Näcken som satt där vid forsen och spelade. Hon knep ihop ögonen, svalde, drog ett djupt andetag och sprang sedan så fort bena bar henne uppför trappan och in i huset. När hon lugnat sig berättade hon för Jonas mamma och mormor vad som hänt. Den gamla skakade på huvudet och gav Ida-Maria en kaffesked.

– Denna skall du bära med dig när du skall hit och gå över bron, annars får Näcken makt över dig och drar ner dig i forsen så du drunknar.

Vi som bor här idag vet förstås också det.
Vet ni?

Kerstin Thuresson

2 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Taggat som näcken

by Mikael Thomasson | 26 augusti 2011 · 9:59

Berättarpedagogik 3

Två övningar som bl a tränar fantasin. Här är det viktigt att man inte kan göra fel.

Diabilderna

Välj ett tema för bildvisning, t ex ”Min fjällsemester”. Person1 får i uppgift att berätta till sina ”bilder” . Person2 och 3 är bilden. De ställer sig helt enkelt stilla i var sin ”krånglig” ställning, Bildvisaren får nu berätta vad ”bilden” föreställer. När han sedan byter bild ändrar person 2 och 3 ställning och bildvisaren berättar om den nya ”bilden”. Tre till fyra ”bilder” är lagom innan det är dags att låta någon annan ha bildvisning. Man kan också strunta i person 1 och istället låta eleverna räcka upp handen när de vet vad bilden föreställer. Då får man flera helt olika förslag. Självklart är alla rätt

Föremål är alltid roliga att fantisera kring. Det blir lättare om man sätter in föremålet i ett sammanhang. Här är ett exempel:

Vad jag lånat ur vänners plånböcker

Håll upp föremål inför gruppen och fråga vem som haft detta i sin plånbok och varför? Ta gärna föremål som inte brukar hittas i plånböcker, t e x rakhyvel, strumpa eller dricksglas.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik

by Per Gustavsson | 24 augusti 2011 · 9:08

Kung Rane och drottning Hud

Jag är kvar på Masesgården, men glömmer inte mitt löfte att ta er med på en resa i min hembygd Bohuslän som ju är välkänt för den rika förekomsten av ståtliga hällristningar, men här finns även gott om andra fornminnen bl.a. ett av landets märkligaste som ligger i Stenehed nära Hällevadsholm i Munkedals kommun.

Intill ett storslaget järnåldersgravfält med minst 45 gravhögar, stensättningar, resta stenar, en skeppssättning och en domarring står nio bautastenar resta på en lång rad. Någon exakt datering av stenraden finns tyvärr inte, eftersom inga arkeologiska utgrävningar har gjorts. Men gravfält av den här typen brukar oftast dateras till omkring 400-600 e.Kr.

Bautastenarna har från början antagligen varit ännu fler än de nio som finns idag. Kanske så många som elva eller tolv. De ökar jämnt i höjd från nordväst mot sydost. Den lägsta är 1,4 meter och den högsta 3,2 meter Det som gör bautastenarna speciella är att de har placerats i en lång, något krökt rad där stenarna blir högre och högre i riktning från norr mot söder. Den kan ha använts på ungefär samma sätt som de kända stencirklarna vid Stonehenge i England.

En av flera tänkbara förklaring till stenraden finns i den gamla sägnen om kung Rane och drottning Hud:

Drottningen hade blivit imponerad av den modige kung Rane och ville gärna gifta sig med honom. Kung Rane tackade först ja, men när drottningen och hennes bröllopsfölje kom till Raneborg, hade han ångrat sig. Istället för att förbereda bröllopet hade han ridit ut på jakt. Drottning Hud blev så arg över sveket att hon lät storma och bränna ner hans borg. När hon red bort ifrån de svarta rykande ruinerna ska hon ha sagt: ”Hittills har du kallats Raneborg men hädanefter skall du heta Svarteborg”. Kung Rane, som på långt håll sett lågorna från sin brinnande borg, förföljde raskt den flyende drottningen och hämnades genom att låta mörda både henne och hennes följe.

Detta skedde enligt sägnen just på den plats som nu heter Stenehed. Stenraden sägs sedan ha rests till minne av de dödade personerna. Stenarna kan naturligtvis ha använts som astronomisk kalender och ändå markera gravar. Men om det verkligen är den olyckliga drottning Huds bröllopsfölje som begravts här lär vi aldrig få veta. Vid Huds moar norr om Rabbaldshede ligger den s.k. drottningstenen som också sägs markera den plats där drottning Hud slogs ihjäl och begravdes av kung Rane.

Kerstin Thuresson

3 kommentarer

Under Folktro och traditioner

by Mikael Thomasson | 22 augusti 2011 · 6:43

Berättarpedagogik 2

Det första man måste göra i en grupp är att få dem att förstå hur kul det är att tala och berätta. Det finns en mängd sällskapslekar där man turas om med att stå i centrum, utan att någon straffas eller åker ut. Du kan säkert flera. Dessa passar utmärkt att leka när man vill skapa lust att tala inför en grupp. Här beskrivs två . Båda fungerar i åldrarna 6-100 år.

Jag är bäst i världen

Ett barn får väja att vara världsbäst på t ex blommor. De övriga ställer frågor. Vad den världsbäste än svarar så är det rätt. Fungerar bäst om man väljer ett ämne som man är okunnig i.

Vatten i skon

Dela in eleverna i två lika stora grupper. Grupp 1 sätter sig på stolar i en rad , sida vid sida. Eleverna i grupp 2 skriver alla sitt namn på en lapp. Lekledaren samlar in lapparna, därefter får eleverna i grupp 1 var sin lapp med ett namn på. Grupp 2 ställer sig i kö, går fram en och en och frågar: ”Är du min kompis” Frågar han eller hon rätt barn så säger det barnet ”ja var så god och sitt” och frågaren sätter sig framför. Har däremot frågaren fel så svarar eleven på stolen: ”vatten i skon!” och då måste frågaren hoppa tillbaka på ett ben och ställa sig sist i kön. Detta pågår tills alla har hittat sin kompis.

Detta är en gammal friarlek. Ursprungligen frågade man: Är du min fru?

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik

by Per Gustavsson | 21 augusti 2011 · 9:33

Om konsten att bli en berättare

Det är lördag kväll och jag har just anlänt till anrika Masesgården vid Siljansnäs nära Leksand för att leda en veckolång berättarkurs. Förra gången jag hade en kurs här var i mitten på december och det var bitande kallt och vidunderligt vackert med gnistrande snö vid Siljans frysta stränder. Nu är det sensommar eller kanske till och med tidig höst och landskapet har en annan skepnad

När det gäller berättarkurser tycker jag att bästa sättet att lära sig den urgamla muntliga berättarkonsten är att gå i tre steg:

1) Lyssna, lyssna på andra berättare, lyssna på berättare av olika slag som berättar olika sorters berättare, lyssna lyssna och åter lyssna. Åk på de nordiska berättarfestivalerna och lyssna.

2) Gå berättarkurser, gå på de kurser som erbjuds i samband med berättarfestivalen i Ljungby, gå på de kurser som många enskilda berättare har och flera av de olika berättarnätverken anordnar, gå den distanskurs som Sagomuseet har i samarbete med högskolan på Gotland. Plocka godbitarna ur kurserna och bygg din egen modell om hur du vill vara som berättare

3) Läs och studera berättelser, sägner, sagor, myter, legender, skrönor, noveller och historiska berättelser. Fundera på karaktärer och beskrivningar av miljöer, samtal och händelser. Glöm inte att skala av, skala av, skala av när du går från text till muntlig berättelse.

Kerstin Thuresson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

by Mikael Thomasson | 20 augusti 2011 · 11:47

Berättarpedagogik 1

Under denna rubrik kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter från 25 års berättande i skola och förskola. Det blir en serie korta artiklar med exempel på övningar som man kan använda för att utveckla elevers muntliga berättande och tal. Jag kommer också att skriva om berättelsen som ett redskap för ge kunskap och väcka frågor. Kommentera gärna dessa aritklar och kom med egna idéer, då blir det ändå bättre.

Regler för lyssnandet

En lyssnarskara som inte lyssnar på berättaren, utan pratar med varandra eller sitter och ritar ,kan vara förödande för vilket självförtroende som helst.

Det är vi som vuxna som tar ansvar för att det är ett gott lyssnarklimat i gruppen. Ett sätt att försäkra sig om att man känner trygghet i berättarsituationen är att barnen tillsammans med vuxna gör regler för lyssnandet

Det som kommer upp är nästan alltid liknande.

Här är ett exempel från en 4.e klass :

Man skall sitta still
Vara tyst
Titta på den som berättar
Fråga efteråt

Listan blir något olika beroende på barnens ålder.

Detta bör alltid göras innan man börjar med berättande bland barn och unga. Vikten av att lyssna aktivt är för övrigt något som man behöver påpeka även för vuxna.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik

by Per Gustavsson | 19 augusti 2011 · 8:58

Kvarngubben i Brattefors kvarn

Brattefors med den nu rivna kvarnen, årtalet okänt

Jag bor på ett ställe som heter Brattefors, det är en gammal gård som aldrig varit självständig utan alltid lytt under någon av de tre stora gårdar som funnits här i trakten, längst tid har den sorterat under Anfasteröd Gård som varit i bruk ända sedan 1100-talet och idag är en privatbostad. Anfasteröd betyder på vikingaspråk Vindarnas boning.

Brattefors Gård har inte bara bytt ägare utan även namn ett antal gånger och det är därför svårt att hitta gamla fakta om gården. Nuvarande namn betyder ”den branta forsen” och just en mycket brant fors dundrar, dånar och mullrar precis utanför vårt hus, det sägs vara bygdens kraftigaste vattenfall.

Ån, som byter namn ett par gånger, heter Ljungsån när den flyter förbi vår gård, har sitt ursprung i sjön Hällungen i Stenungsunds kommun och mynnar ut i havet vid Ljungskiles kyrka.

Bratteforsen har nyttjas till både kvarn och såg och det finns ruinrester kvar av båda. Kvarnen nämns i jordebok redan 1574 men sågen kom till först på 1800-talets mitt, båda var i bruk till en bit in på 1900-talet. Idag är hela området runt forsen ett naturreservat.

I våras hade hembygdsföreningen en vandring på vår gård och då berättade jag en del sägner, bl.a denna som jag tagit mig friheten att modifiera något:

Sommaren 1679 rådde det svår torka, det hade inte regnat på många veckor. Kvarnen på Brattefors stod stilla och bönderna hade inte fått mala sin säd. Men en fredagsmorgon brakade det loss, regnet vräkte ner och sedan ösregnade det hela den helgen. Tidigt på måndag morgon kom de första bönderna och det dröjde inte länge förrän kvarnhuset var fullt av folk.

Mjölnarn arbetade hela dagen och när kvällen kom var det fortfarande folk i huset. Nu kom kortlekar och brännvinsankare fram och munlädret lossnade. Det skröts och skrävlades, sanning och lögn for om varandra som ungdomarna borta i vägkorsningen på lördagsdansen. Och det berättades spökhistorier. Plötsligt stannade stenarna. Det blev dödstyst, orden fastnade i halsen på gubbarna.

– Han därnere, mumlade mjölnarn som inte vågade nämna Näckens eller Kvarngubbens namn.

Men mjölnarn visste att Näcken inte ville att det skulle malas sent om kvällarna. Han reste sig tungt, tog en lykta och gick ner i hjulhuset.

– Gav du han bröd? frågade gubbarna när han kom tillbaka.

– Nej, det nöjer han sig inte med, han fick en tolvskilling silver. Men nu får ni packa er hem, här blir inget mer malet i kväll.

Bönderna gav sig iväg, men en, jag tror han var från Bakeröd, kom tillbaka och med sig hade han en kittel kokande tjära. Mjölnarn ville inte veta av att det skulle malas, men bonden envisades och sa till honom att gå och lägga sig. Så satte han igång att mala. När tredje säcken gick hördes började stenarna att gå fortare och fortare, plötsligt hördes en fruktansvärd smäll som ekade i hela Brattefors-dalen och stenarna stannade.

Uppe hos mjölnarn vaknade hela familjen och alla fem ungarna och hunden kom sättande och kröp darrande ihop mellan mjölnarn och hans hustru.

Nere i kvarnen fick Bakerödsbonden se en knappt halvmeterhög svart gubbe komma upp ur golvet. Ögonen lyste röda och näsan var så lång att den hängde och skramlade mellan hans beniga knäskålar.

– Ser du så lång näsa jag har?

Bonden lät sig inte skrämmas.

– Ser du hur het tjära jag har?

Snabbt som ögat tömde han kitteln med den skållheta tjäran över kvarngubben. Det rök, väste och osade. Gubben försvann och kvar fanns bara en stickande stank.

Än idag kan man se tjärfläckar på en av kvarnstenarna här.

Om man vet var man skall titta vill säga………

Kerstin Thuresson

2 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Taggat som Brattefors kvarn, kvarngubben, näcken

by Per Gustavsson | 18 augusti 2011 · 19:21

Kerstin Thuresson gästbloggar

Jag heter Kerstin Thuresson och är född och uppvuxen i Göteborg men bor sedan ca 10 år tillbaka i Brattefors strax söder om Ljungskile i Bohuslän. Berättat har jag nog alltid gjort, men det är först de senaste 8-10 åren jag gjort det officiellt.

Det skall bli kul att vara gästbloggare här på Sagomuseets blogg och jag tänkte under några veckor ta er med på en resa i min hembygd Bohuslän.

Sagomuseet hälsar Kerstin välkommen. I morgon kommer det första inlägget.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Taggat som Kerstin Thuresson

by Mikael Thomasson | 18 augusti 2011 · 9:53

Gudasagor på hantverksläger

Ett av de roligaste berättaruppdrag jag gjort i sommar var när jag besökte det medeltida hantverkslägret i Hallaryd

Hantverkslägret är en förening som arbetar för att öka intresset och förståelsen för vår medeltida historia genom att bland annat arrangera läger. Lägren besöks av hantverkare, men även av nyfikna.

I år samlades man i Hallaryd den 28-31 juli. Ett hundratal lägerdeltagare flyttade ut på öppna ängar, där man sov, arbetade och umgicks. Arrangemanget var även öppet för besökare .

Till denna spännande tillställning kom jag en vacker sommarkväll, iklädd medeltida kläder. Mitt uppdrag var att berätta nordiska gudasagor. Inramad av tält och eldar berättade jag för en mycket engagerad publik. Det var tydligt att såväl barn som vuxna mycket väl kunde de nordiska berättelserna och kände de olika karaktärerna. Detta skapade en stämning av att vi berättade tillsammans.

Efter fyrtio minuters berättande tog jag mig en medeltida korv, tackade för en trevlig stund och lovade fortsatt samarbete mellan Hantverksföreningen och Sagomuseet. 2013 skall de ha läger igen, besök det.

www.hantverkslagret.org