Kategoriarkiv: Folktro och traditioner

Mandragora, blommornas härskarinna

Det finns många växter som givit upphov till alla slags historier i den rumänska folkloren. Ingen av dem har dock ett sådant rykte som den som heter matraguna (= mandragora). Det är en planta som bevarar reminiscenser av arkaiska riter. Sägner och legender förknippade med den är spridda i hela Europa och även i andra världsdelar. Den brukar växa vilt på svår tillgängliga ställen. De sägs också att den brukar påträffas på mörka platser, nära tukthus eller där galgbackar fanns förr. I Rumänien plockar man den i en ”döv skog”, det vill säga en skog som är så fjärran att tuppens gal inte når dit.

Matraguna plockas under nymåne av kvinnor som går hemifrån utan att någon ser dem. Förtrollningen försvinner om det hörs ett hundskall eller katt som jamar. Det finns många rumänska legender som handlar om just denna mystiska planta. En av dessa är följande.

Det var en gång en mild och rättvis hövding som levde i en avlägsen del av ett stort rike. En dag kom det bud från kungen. Den kungjorde att han fick skicka sin son för att tjänstgöra i armén under nio års period. Hövdingen blev mycket bekymrad för att han hade ingen son, utan bara en dotter. Hon var visserligen i rätt ålder, men… ändå! Vad skulle han göra? Dottern märkte att sin far var förändrad och ville veta vad orsaken var. Då berättade hövdingen om kungens befallning.

När den unga kvinnan hörde detta erbjöd hon sig att hon skulle klippa håret, klä sig i manliga kläder och på det sättet ansluta sig till kungens armé. Med stor vånda gick fadern med på förslaget. Flickan gjorde som hon sade, tog farväl av sin far, satte sig grensle på en vit häst o red iväg. När hon kom fram till en stenbro dök ett förskräckligt vilddjur fram. Hövdingens dotter blev inte rädd, utan hon tog fram sin värja och var nära att slå odjuret till döds. Det vek undan och då visade det sig att det var flickans far som gömde sig i bestens päls. Han ville sätta henne på prov för att vara säker att hon kommer att klara sitt uppdrag. De två tog avsked från varandra för andra gången, fadern gav dotter sin välsignelse och sen fortsatte hon sin färd.

Hövdingens dotter tjänade åtta år i kungens armé. Under den tiden visade hon stort mod och gjorde många bedrifter. Dagen för hemkomsten närmade sig. En dag dock fick en gammal general dubier. Han märkte att den tappre kämpen inte hade någon hårväxt i ansiktet och delade sin misstankar med kungen: ”Er höghet, det är något skum med denna gosse. Alla andra rekryter har fått skägg och mustascher medan denne inte fick något alls! Och hans ögon är alldeles för vackra. Vad kan det bero på?” Även kungen tyckte att detta var märkligt. Han beordrade generalen att ta reda på sanningen och rapportera om saken.

Den gamle generalen använde sin list. En dag när armétruppen skulle inkvarteras i en stad, ordnade han så att det såg ut som det var marknad där. Det restes överallt stora stånd med allehanda ting, men framför allt sådana som kvinnor tycker om: vackra kvinnokläder, speglar, skor, underbara smycken och liknande. Krigarna fick ledig dag så att de kunde ströva fritt bland stånden, men generalens spion höll sig nära den mistänkte. Flickan gick ett tag och tittade på alla de fina sakerna, men till slut närmade hon sig ett stånd med vapen och valde en dolk. Stor var generalens besvikelse, men han gav inte upp. Han försökte ytterligare några gånger, men utan det resultat som han förväntade sig.

En varm sommardag fick generalen en ny chans. Han ledde sin förband till en flod och sporrade sina män att svalka sig i vatten. Alla fick klä av sig, men den annars så tappre krigaren visade sig vara ovanligt skygg. Då förstod man hur det stod till. Det blev stor turbulens bland kungens män, men då hände något verkligen mirakulöst. Skogens fe som råkade befinna sig i närheten hörde larmet och kom till platsen. Osynlig som hon var tyckte hon synd om den unga flickan och förvandlade henne till matraguna. Aldrig hann hon återse sin käre far. Hon förblev en planta som gör gott för de som behandlar henne med vördnad, men de som beter sig respektlöst mot henne, straffar hon på olika sätt.

På grund av sina egenskaper fick denna planta flera olika namn i folkmunnen. Den kallas den stora damen, drottningen, skogens gräs, vargens körsbär och blommornas härskarinna. Den kallas även jordens lille man eftersom dess rot intar en egendomlig form som liknar vagt en människogestalt. I Sverige är den känd som belladonna.

plockat av Daniel Onaca som avråder andra att testa den själva

6 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Aswang – storytelling is still alive in the Philippines

Here in Sweden, our mythological creatures seem to mainly exist in a distant time and place. It’s hard to imagine them living amongst us in the modern world. The Philippines however has a unique coexistence of modern life, devout christianity and a belief in the supernatural that is kept alive by the art of storytelling.
In the provinces the oral tradition is kept alive by older members of the community enthralling youngsters at night with stories of their meetings with supernatural creatures during their lives.

The name given to the flesh eating mythological creatures of the Philippines is Aswang. They are humans who at night change their form into an animal, usually a dog or bird. Aswang may steal corpses from funeral homes and replace the body with the trunks of banana trees.
Although there are many kinds of aswang, they share some common attributes. By day the aswang live and work among the general population. They may seem drowsy (from spending the night searching for food)., if you look into the aswangs eyes, the reflection appears upside down. They also tend to work in jobs that involve the preparation of meat.
The aswang may emit a slow ticking sound before it attacks. So sinister is the aswang that the sound seems close when the aswang is far away and grows fainter the closer it comes to its victim. In some provinces, because of this sound it is known as Tik-Tik. Female aswang are called Manananggal.

As the Philippines consists of 17 regions spread over 7,107 islands, many variations of aswang legends are found. The Philippines were colonised by the spanish in the 1500s and were converted to catholicism. After colonisation the spanish conducted a census and discovered that 80% of the population feared aswang more than the devil himself.
The aswang story may have originated in Capiz in the Western Visayas region. There is a high incidence of a form of Parkinsons disease here and it is thought people seeing these tremors in victims before doctors had diagnosed this illness, made them think they were somehow possessed.
During the second world war, the American army drained the blood from war dead and spread rumours amongst the local population that it was the result of aswang attacks to try and scare Japanese soldiers out of the jungle.
Aswang sightings are still common in the news in the Philippines. Mass media also creates many films and TV shows on the subject which are hugely popular.

Attributes from modern vampire stories from europe have been adapted into the aswang legend too. Garlic is often used to keep aswang away for example. Pregnant women are especially prone to aswang attacks. Expectant mothers smear an ointment on their belly made from local herbs as one variation of aswang has a long beak which it uses to kill and eat the baby inside the mothers womb. This may have been a way to explain miscarriages in the past in much the same way here a woman might have been frightened by näcken during pregnancy.
The best way to repel an aswang, if you have the nerve, is to face it directly and confidently and scream the worst swear words you can think of at it and tell the aswang that you know who he or she is when they are human and that you will get them in their human form in daylight.
In order for the aswang to fly in the night to its prey, it will apply a special oil to its mid section which enables it to split into two pieces leaving the legs and bottom half of the torso standing on the ground. To kill an aswang you must sprinkle salt or garlic on the remaining stump. This will kill the winged top half of the creature no matter how far away it is.

This year, my filipina girlfriend Ina told me of a conversation she had with her friend Irma. Irma still lives in their province where they grew up and Ina lives in Manila. They were discussing on the phone their upcoming high school reunion when Irma said “Ina come here soon! There is an aswang on the roof, I need you to shout and swear at it as you are confident and have a loud voice and I’m too shy”. She was convinced the aswang was after her young baby as he hadn’t been baptised yet. When Ina arrived in her province she saw there was garlic around the doors and windows of Irmas house and her son was baptised soon after.

Here are photos taken recently in the Philippines which are widely thought to be of aswang in flight showing the winged torso.

‘Don’t worry, I’m not after your blood’: Pub landlord accused of being a vampire after family in the Philippines spread rumours he is one of the undead

Read more: http://www.dailymail.co.uk/news/article-2191416/Walmer-Castle-Pub-Landlord-cleared-VAMPIRE-following-bizarre-bloodsucking-claim-family.html#ixzz25g6PMdeh

1 kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Funderingar

Jag har just uppträtt med en – för mig- ny folksaga. Det var ett hopkok av två berättelser från olika kulturer. Den som kokat till denna gryta och kryddat med eget påhitt, är förstås jag. Varför gjorde jag så? Jo, av flera skäl.  Jag ville bjuda på en berättelse med starka känslor och med en sensmoral som kändes som min. Det skulle gärna vara en novellsaga, utan stora underverk och med ett vuxet innehåll.  Det vore också kul att ge publiken och mig själv något annat än det jag berättat under senare tid, nämligen traditionella svenska berättelser ( om det nu finns några sådana).

När jag så började leta lämplig berättelse stötte jag- som så ofta –  på flera problem.
Det första och största var att hitta något som jag tyckte om.  Alla som försökt vet att man får läsa mycket ointressant innan man hittar sådant som tilltalar en.  När jag så väl fann en berättelse som föll mig i smaken, så var det bara delar jag tyckte om, dessutom kändes sensmoralen  gammal och förlegad.
Vad skulle jag göra? Jo, jag skar helt enkelt bort vissa stycken av berättelsen och satte till ett avsnitt från en hel annan saga. Slutligen gjorde jag om slutet så att sensmoralen blev något jag kunde skriva under på.

Igår stod jag då inför publiken och inledde med följande ord:
Detta är en berättelse som till stor del är inspirerad av en romsk folksaga.  Jag har också lagt till delar från en bröderna Grimm saga. Men framförallt  är det en historia som jag- Mikael Thomasson-  påverkat.

Jodå, framförandet gick bra, men väl hemma igen, funderar jag på om man verkligen får gör på detta vis? Vad tycker du?

8 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Också en tradition

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Olof i Ryr

Det sägs att hans far kunde stå i Ryr – i nuvarande Kungälv- och få det att brinna i Uddevalla, 7 mil bort.  Olof tog över faderns svartkonstbok och blev trollkarl. Sätta sketa på folk, förtrolla väven och göra vilda hästar lugna, var exempel på saker han kunde. Han är för längesedan död, men idag tror jag att jag hittade hans hus, det som finns kvar av det.

1 kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Förlovningsträdet Hovdala slott

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Pigan mötte husbonden vid brunnen

En piga ville veta
vem hon skulle gifta sig med.
Hon frågade sin husmor hur hon skulle göra.
– Du ska gå ut på midsommarnatten,
svarade hennes husmor.
Spring tre varv kring brunnen
när solen gått ned.
Då kommer du att möta din blivande man.
Men du måste vara helt naken.

Hela midsommaraftonen väntade pigan
på att solen skulle gå ned.
Hon fick vänta länge.
Till sist blev det mörkt ute.
Pigan gick till brunnen.
Hon var allt lite rädd och såg sig omkring.
Hon var alldeles ensam.
Pigan klädde fort av sig naken
och började springa runt brunnen.

Redan vid andra varvet mötte hon husbonden.
Förskräckt sprang pigan in till sin husmor.

Varför har du talat om för husbonden
att jag skulle springa naken runt brunnen, klagade hon.

Husmor satt helt tyst och hörde på.
Hon visste att hennes man låg och sov i sängen.
Han hade sovit i flera timmar.

Husmor förstod vad pigans syn betydde.
Pigan skulle gifta sig med hennes egen man.

– Lova att  vara snäll mot mina barn,
när jag är död, bad husmor.

Snart blev husmor svårt sjuk.
Hon dog innan året var slut.
Pigan gifte sig med hennes man.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Ur Midsommar, historier om kärlek och trolldom, LL-förlaget  1997

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Midsommar – sill, jordgubbar och barfotadans runt stången

Traditionsenligt kommer midsommar efter Ljungby berättarfestival (Nytt namn 2022 Sagobygdens Musik & Festival). Så även i år. Här skriver folklorist Tora Wall, Nordiska museet om midsommartraditioner.

Midsommar är vår stora sommarfest, förknippad med romantik, fest och drömmen om det idylliska livet på landet. Efter den kalla och mörka vintern längtar vi efter tiden då nätterna är varma, långa och ljusa. Midsommarfesten är högtiden som markerar att väntan är slut – tiden för bad och lata dagar i hängmattan har kommit. Inte konstigt då att det är något vi ser fram emot. Och inte heller är det konstigt att vi allt som ofta blir besvikna när midsommarafton är regnig och kall, jordgubbarna är sura och barnen griniga och myggbitna. Så är det ju med traditioner, vi bygger upp stora förväntningar omkring dem och ibland blir de krossade. Traditioner är ju en del av vår identitet och blir därför ofta laddade med både positivt och negativt.

Eftersom traditioner har en viktig roll i hur vi uppfattar oss själva vill vi gärna tro att de är uråldriga. Men traditioner är stadda i ständig förändring – det är ofta svårt att säga var och när de uppkommit, varför de förändras och ibland försvinner helt. Midsommar är, som så många andra av våra högtider, en sammansmältning av gamla och nya traditioner.

En utbredd uppfattning är att dansen kring stången är rester av en forntida fruktbarhetsfest till sommarsolståndets ära och att stången ursprungligen var en fallossymbol. Men vi vet faktiskt väldigt lite om forntidens midsommarfirande. Det är sannolikt att man på något sätt firade sommarsolståndet, och att gissa att högtiden hade med fruktbarhet att göra ligger nära till hands. Där­emot vet vi inget om hur festen gick till, bortsett från en enstaka antydning i medeltida källor om rituell öldrickning och blot under vikingatiden.

Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tysk­land någon gång under medeltiden och finns belagd i avbildningar från 1600-talet. Ibland kallas den för majstång, helt enkelt eftersom den i Tyskland och på övriga kontinenten reses i sam­band med första majfirandet.

I bondesamhället, liksom idag, reste man midsommarstången tillsammans och roade sig med dans och lekar om­kring den (fast inte Små grodorna, denna lek – som blivit en nationalsymbol för Sverige – uppfanns på Nääs kursgård utanför Göteborg i början av 1900-talet). Stångens utseende skiftade; det har funnits många varianter av form, storlek, utsmyckning och hur kransar­na skulle hängas. Löv hörde till de vanligaste dekorationerna men stången kunde också kläs med till exempel pappersband och färgade äggskal.

En annan vanlig sed var att tända midsommarbål. I Sverige finns berättelser om midsommareldar fram till sent 1800-tal men sedan blev de allt ovanligare i och med eldningsförbuden som infördes (trots detta finns de dock fortfarande kvar på vissa ställen). Detta bruk beskrivs av Olaus Magnus under senmedeltid och är kanske ännu äldre än så.

I dag äter vi sill, färskpotatis och jordgubbar med grädde samt dricker öl och brännvin på midsommarafton, en standardmeny som förknippas med sommarmat och har vuxit fram under 1900-talet.

Det går inte att skriva om midsommar utan att nämnda något om kärlek och erotik. Midsommarnatten hörde (och hör kanske fortfarande) främst ungdomarna till – då hade man tillfälle att träffa unga från grannsocknarna, dansa tills solen gick upp och kanske hitta sitt hjärtas kär. Kyrkan och prästerskapet oroades mycket över det osedligt uppförande som de antog att dessa nattliga nöjen förde med sig och försökte vid många tillfällen sätta stopp för traditionerna. Lyckligtvis så lyckades de inte – i alla fall inte mer än tillfälligt – och midsommar är fortfarande romantikens högtid fram för alla andra.

foto: Karl Heinz Hernried, Nordiska museet

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Gökblommor

Ja, så kallades gullvivorna i Lima i Dalarna eftersom de blommade samtidigt med att göken kunde höras. Gullvivan var omtyckt både för att den var vacker och för doften.

På en del håll lärde sig flickor att plocka gullvivorna tidiga morgnar då daggen låg kvar på dem. Då skulle kindernas rosor blomstra.

De här uppgifterna (liksom en del av sakuppgifterna till tidigare inlägg om blommor) har jag hämtat från Ingvar Svanbergs bok Människor och växter. Svensk folklig botanik från ag till örtbad. Den utkom  1998 och är du intresserad av folktro kring växter är den här boken oersättlig. De rikliga och noggranna källhänvisningar gör det möjligt att gå vidare till Svanbergs källor.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Daggkåpan

Förr i tiden sa folk att älvorna drack av dropparna som samlades i daggkåpans blad. Det finns också en liten berättelse om daggkåpan och drottning Kristina.

Drottning Kristina tränades redan som liten målmedvetet för rollen som drottning och då var det viktigt att föra sig rätt. Hon fick bara dricka vin. Det lilla barnet Kristina längtade efter vatten. Hon smög sig upp tidigt i ottan och gick ut i trädgården och drack av vattnet i daggkåpan.

Allmogen använde på sina håll daggkåpan som klocka, eftersom bladen slöt sig när solen gick ner och öppnade sig i morgonrodnaden.

Daggkåpan användes också i folkmedicinen. Särskilt verksam var den mot trånsjukan, alltså människor och även djur som längtade bort till en annan plats och inte trivdes där de var. Före soluppgången skulle de dricka av dropparna och upprepa detta tre gånger.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner