Kategoriarkiv: Sagomuseets verksamhet

Berättarverkstäder för alla Ljungbys tredjeklassare

Siw, Berättarpedagog

Mikael, Berättarpedagog

Eva, Berättarpedagog

Sagomuseets vår 2011 var en tid som fylldes av berättarverkstäder för tredjeklassare . Sjutton klasser i Ljungby kommun fick fem besök av  en berättarpedagog från museet.    Alla museets berättarpedagoger hjälptes åt för att hinna med så många  grupper. Jag tänkte berätta lite om vad vi gjorde under de fem sextiominuters passen.

Det hela började med att berättarpedagogen berättade. Två, tre längre sagor blev det oftast. Detta för att barnen skulle få en uppfattning om vad muntligt berättande kan vara.  Därefter gjorde vi enkla berättarövningar för att väcka berättarlust.

En övning som jag ofta gjorde var ”Det perfekta ordparet”.  Den går till så att man tar ett substantiv, t ex ”ko” och parar ihop det med ett annat, t ex ”villa” ( hur sämre de passar ihop desto bättre ) Sedan sätts bindesträck mellan orden så det blir ”ko-villa” och någon får förklara vad det är. Jag minns att en pojke förklarade att han byggde sin ko-villa efter att korna tjatat och bett om ett bättre hus att bo i. Ko-villan innehöll både TV och dataspel, allt anpassat för kor.

Så småningom fick barnen välja var sin lokal sägen att göra på sitt eget sätt. Jag skulle kunna berätta om hundratals barn som gjorde otroliga historier, men   jag  får nöja mig med att berätta om Pelle*.  Han valde  sägnen om varulven. Med stor inlevelse ritade han först berättelsen som serie, sedan utvecklade han historien med hjälp av övningar. Pelle lät historien handla om fotbollspelaren Messi, som försvann från fotbollsplan och kom tillbaka som varulv.

Slutligen fick alla i uppgift att berätta historien hemma för så många som möjligt. När vi träffades sista gången redovisade Pelle att han berättat för 130 personer! Det visade sig främst vara akvariefiskar och hönor, men även mamma, pappa, farmor och farfar. Enligt Pelle hade både hönsen och akvariefiskarna varit utmärkta lyssnare, farfar däremot ville helst bara läsa Smålänningen.

Jag hoppas och tror att Pelle och hans kompisar fortsätter att berätta med lika stor glädje för både djur och människor. För oss berättarpedagoger var vårens verkstäder en oförglömlig upplevelse.

*Pelle heter egentligen något annat

Mikael Thomasson

1 kommentar

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

En sommarkväll i skogen

Barnö är en liten bergsknallen långt ute på Slagerköpamyren i Göteryds socken i Småland. Barnö är en av våra nya sägenplatser i Sagobygden och den nås med hjälp av gps.

Häromkvällen berättade jag på Barnö och folksångerskan Gunilla Lundh-Tobiasson sjöng vallvisor. Så här såg det ut när vi gick ut till denna sägenomspunna plats där bara ett fåtal av kvällens 50 besökare tidigare hade varit.

Jag berättade naturligtvis om hur Barnö fått sitt namn.

I södra delen av Göteryds socken ligger byarna Slagersköp och Burhult. Bönderna i Slagersköp hade en flicka och bönderna i Burhult hade en pojke, som vallade kreaturen i skogen. Ungdomarna träffade varandra i skogen och fick ett barn tillsammans. Det var ett svårt brott och en stor synd, eftersom de var unga och inte var gifta. De höll barnet hemligt och gömde det vid en stor sten på en liten backig ö i den här mossen.
Dit smög flickan för att amma sitt barn. Om pojken var där ensam tutade han i ett horn för att kalla på modern. Hon svarade då:
– Mjölka koen och slå i skoen!
Till slut upptäckte folk i bygden vad som hade hänt. Men eftersom vallflickan och vallpojken hade skött om det lilla barnet så väl benådade kungen dem och gav dem också en belöning i pengar.
Den lilla ön med den stora stenen i Slagersköpamyren har efter händelsen fått namnet Barnö.

En gemytlig kväll och nu vet många fler bosatta i trakten var Barnö ligger, vilket innebär att berättelserna lever vidare. Göteryds hembygdsförening, som var medarrangör för kvällen, hade som alltid gjort ett gediget jobb för att sprida kännedom om evenemanget.

Per Gustavsson

foto: Per Gustavsson och Elisabeth Johansson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner, Sagomuseets verksamhet

Gott och blandat i baljan

Det var titeln på Berättelser och musik i sommarkväll måndagen den 4 juli.

Framför utescenen på Ljungby Gamla Torg hade minst 500 personer samlats för att lyssna till författaren Katarina Mazettis berättelser och Ljungbybandet Jazz i Baljans musik. Katarina hade dagen till ära skrivit flera nya texter till Jazz i baljans repertoar. Hon sjöng flera av dem själv och även tillsammant med Baljans trumpetare Kurt Lönn. Katarina berättade även skröner från sitt liv samt plockade fram sitt dragspel och jazzade loss med Baljan.

Ja, nu är sommarens berättarprogram i Sagobygden verkligen igång. I ytterligare 8 veckor kan du njuta av hisnande berättelser. Kika i kalendariet på vår hemsida.

Varm välkommen.

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Berättarfestivalen i Dagens Nyheter

Läs en summering av årets festival i Dagens Nyheter måndag 27 juni. Kulturdelens första sida och det följande uppslaget.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Hyllning till muntligt berättande och Ljungby berättarfestival

Lyssnaren är lika viktig för en berättarfestival som berättaren. Jag vågar nog utnämna Gustav till festivalens flitigaste besökare. I flera år har han kommit till Ljungby under festivaltiden. I en egen blogg hyllar han både det muntliga berättandet i allmänhet och Ljungby berättarfestival i synnerhet. Det är insiktsfullt skrivet. Missa inte hans tankar utan gå till Gustavs blogg http://www.themodernnomad.com.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

5536

Det är siffran på antalet entréer på årets berättarfestival.

Förra året var det 3356.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Sagomuseets verksamhet

Nytt från festivalen

Den lilla salen i Eskilgården var sprängfylld igår kväll, när berättare från när och fjärran kom dit. Det var Kate Corkery  och Ida Junker som underhåll publiken med var sin sagosvit. De bar lyssnarna på folksagornas och myternas vingar på upptäcktsfärd av magiska världar, befolkade av hjältar, vars handlande fångar upp mycket av människans innersta väsen.

Det är andra gången i rad Kate besöker Ljungby berättarfestival. Under tiden hann hon med att driva en hel del storytelling projekt både på Irland och i England. Även Ida Junker har en intensiv aktivitet som sagoberättare. Men inte bara det. Vid sidan av sin tolvåriga ”karriär” som muntlig berättare har hon erfarenhet av kulturpedagogarbete. En rörelse som ”Fabula Storytelling” kan ge en vink om hennes viktiga insatser både som folkbildare och företagare.

Kate Corkery spred en romantisk skymmer i lokalen, när hon steg in bärandes på en lång vit schal på sina axlar. Hennes irländska fairy tales betonade kärlekens kraft, svårigheten att välja mellan trohet och lojalitet, om försummelse och hängivenhet, om högmod och offrandets värde. På det sättet växte en förtrollad värld  fram där lyssnarna sögs in som i en tidsvirvel. En förtjusande föreställning.

En annan slags förtjusning bjöd Ida Junker på. Hon anträdde scenen iförd en lång svart klänning med en stor blomma på ena axel (om det var ett ros, vågar jag inte säga; röd var den i alla fall). Världen som Ida spann omkring sina åskådare var befolkad av kvinnogestalter från nordiska mytologin. Hon tog upp sådana hjältinnor som nämns endast i förbigående när man hör berättelser om Odin, Thor, Balder eller Loke. Ida lyfte fram dessa gudinnors avgörande roll i de gamla vikingarnas andliga värld. Hon belyste de mänskliga egenskaperna hos några viljestarka figurer som Verdandi, Idun (med sina äpplen), Skade, Freja och några fler. Hennes föreställning var både gripande och övertygande.

De som hade chansen eller turen att befinna sig på Eskilgården igår kväll
tillbringade några oförglömliga timmar där.

text: Daniel Onaca

foton: Steve Anderson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Berättarfrukost

Dagen började med det traditionella arrangemanget. Många var det som tog tillfället i akt och anträdde den lilla scenen i matsalen på hotell Terraza för dela med sig var sin historia.

Birgit Borg fortsatte på gårdagens matlagningstema och avslöjade varifrån uttrycket ”tretton på tolv” kommer.

Ida Nilsson valde att underhålla publiken med en läskig historia med sensmoral på slutet.

Kate Corkerys dramatiska uppträdande handlade om pojken Jack som fick det omöjliga uppdraget att köpa ingenting.

Lindigö Manskör avslutade förmiddagens program med sånger utförda på ett originellt och överraskande sätt.

Text: Daniel Onaca

Foton: Steve Anderson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Nytt från berättarfestivalen

Den musikaliska inramningen av årets berättarfestival utgjordes av ett par sånger utförda av en mycket talangfull grupp som kallas Navarra. Den består av fyra ungdomar som spelar en sofistikerad blandning av folkmusik och jazz. Sofia Bergström gjorde ett starkt intryck med sin starka och vackra röst.

Själva invigningen skedde under halvceremoniella former av Lisa Syrén. De som brukar lyssna radioprogrammet ”Ring så spelar vi” vet vem hon är. Den välkända  programledaren klippte det blågula bandet med hjälp av en någon motsträvig sax  och avslöjade sedan en del glada nyheter. Hon planerar att göra ett helt radioprogram som bara handlar om Ljungby berättarfestival. Under hela sommaren, varje söndag klockan 10.00 kommer att sändas ett radioprogram som ska heta ”Sverige berättar”. Dess innehåll kommer att bestå av berättelser som bandas här i Ljungby, i dagarna. Några stycken från Sveriges radio kommer att stå  utanför Sagomuseet söndagen eftermiddag mellan 12-18 för att samla in dessa sagor. Alla som har lust och vilja att dela med sig en rolig eller gripande historia kan söka sig dit för att få den inspelad.

Johan Theorin utlöste salvor av skratt i publiken när han muntligt återgav några händelser utplockade från sin senaste bok. Det var historierna om Axeltranan och den whiskeydrickande havsörnen.

Årets Mickelpris tilldelades Ida Junker, verksam i bl.a. ”Fabula Storytelling” företaget och Monika Westin, drama- och berättarpedagog vid Sundsvalls Kulturskola.

text: Daniel Onaca

foton: Steve Anderson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Grym fogde och ”skogens drottning”

Nu är det fint på alla våra 40 sägenplatser i Sagobygden. Alla skyltskåp är målade och ett 100-tal pilar uppfräschade. Sista anhalten på min och praktikanten Cecilia Ivars rundresa i Sagobygden var Galgahallarna vid Virestadssjön. Sägnen berättar att den grymme fogden Trotte på medeltiden hängde upp folk i klyftan mellan de väldiga stenarna. Man la stora stenar på deras armar så att de inte föll ner. Där fick de hänga tills de dog.

Nuvarande  markägaren Björn Martinsson visade oss ön där fogdens fästning en gång lär ha legat. Björn vill gärna se en provgrävning här. Vad skulle man hitta? Han visar oss trampestenen med årtalet 1780 som tidigare låg i ån och gjorde det möjligt för folk att hoppa på stenarna och ta sig över till andra sidan. Björn röjer och vårdar  omsorgsfullt platsens historiska minne. Nu föreslår han oss att arrangera en paddling i Helge å, den å som fogden en gång lär ha färdats på. På stående fot bestämmer vi att det gör vi nästa sommar. Vi har vandrat, åkt båt, cyklat i Sagobygden men aldrig paddlat kanot och berättat tidigare. Men nu sker det nästa sommar.

I väntan på det arrangemanget kan du redan i morgon lyssna på historier en bit norr om Galgahallarna, vid Puke rör  i V Garanshult. Där får du höra om skogens drottning. Låter lite trevligare än en grym fogde. Lena Pettersson och arkeolog Alexandra Nylén berättar.

Det är skyltat från vägen mellan Liatorp och Virestad, strax väster om Helge å. Ta gärna med kaffekorg. Virestad hembygdsförening och Kultur & Fritid i Älmhult är medarrangörer.
Börjar kl 18.30.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner, Sagomuseets verksamhet