Kategoriarkiv: Sagomuseets verksamhet

Året som gick

Så här års är all media full av årlistor.  Som skribent i denna blogg vill jag inte vara sämre. Härmed  sammanfattar  jag mina upplevelser som anställd på Sagomuseet under 2011.  Detta är dock  inte någon årsbästalista, inte heller en fullständig redogörelse av  Sagomuseets verksamhet, bara en uppräkning av saker som jag minns med värme.

 

Resan till Färöarna
Fantastisk natur, härliga människor och inspirerande berättarstunder. Vi var fem  som reste från Sagomuseet och vi fick alla minnen för livet. Fyra av oss syns på bilden ovan och den femte håller i kameran.

 Sanning eller lögn
Under berättarfestivalen deltog K-G Malm, Pelle Olsson, Ida Junker och Monika Eriksson i denna lekfulla föreställning. Den var upplagd som en ljugartävling och allt hölls ihop av Love Ersare. Likt en skicklig matador styrde han dessa berättare till stordåd.
Den månghövdade publiken skrattade högt åt döda som for upp på väggarna och polisingripande som var väl nitiska. Att allt vanns av Sagomuseets egen Monika gjorde inte upplevelsen sämre.

Emil Jensen
Under festivalen rusade en sjuk Emil in på Ljunggården, ställde sig inför en fullsat sal och gav 100%. Vi som satt i publiken häpnade inför denna multibegåvade man.  Det var estrad poesi, stand up och berättande i en härlig blandning. Allra mest var det förstås Emils fantastiska sånger som fick ta plats. Vad han än gjorde lockade han fram både tårar och skratt ur mig och många fler. Efter ca 45 minuter sa Emil tack och lämnade festivalen. Jag hoppas han kommer tillbaka någon gång.

Lägret
I juni månad samlades tjugo ungdomar utanför Ljungby och tränade berättande i tre dygn. De kom från Ljungby i söder till Skellefteå i norr. Åldrarna var från 11-22. Skulle det verkligen fungera med sådan ålderspridning?  Det gick fantastiskt bra. Det visade sig att ålderskillnaden spelade mycket liten roll, man  hade ju berättandet gemensamt.  Lägrets absoluta höjdpunkt var nog när Jack Dalton kom och berättade om varför han blev Storyteller. Att se tjugo ungdomar helt uppslukade av denna mans känsloladdade berättande, gav mig ett minne för livet.

Tekniken
Under hela 2011 har vi arbetat med att med hjälp av digital teknik ytterligare utveckla vår verksamhet. Ny hemsida,  Iphone-App,
Geocache, Digital Storytelling och Berättarskatt är några exempel. Det har varit ett äventyr att jobba med detta. Aldrig någonsin tappar vi bort vad som är syftet med vår digitala revolution; att öka intresset för det muntliga berättandet.

Mötet med barnen
Jag tror sagomuseet har slagit världsrekord i berättarverkstäder under 2011. Hundratals besök har gjorts i södra Sveriges skolor. Museets berättarpedagoger har berättat men framförallt har barnen berättat. Berättelsen om hur Messi blev varulv mitt i en viktig match, är bara en av alla fantastiska sagor vi hört under våra besök.

Mickelpriset
2011 fick Monika Westin och Ida Junker priset för sitt arbete med ungas berättande. Gud, vad glada de blev. Det var ottroligt roligt att få ge dem detta pris.

SUB
Ja, jag kallar dem så, Sagomuseets Unga Berättare. Dessa ungdomar ger mig så mycket glädje och näring.

Jobbarkompisarna
Jag vill tacka för ett år då jag lärt mig massor av er.

Mikael Thomasson

1 kommentar

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

Vinnare korad!

Igår utsågs  Ljungbys bästa pepparkakshus. Vinnare i tävlingen blev Villa Villerkulla. En fantastisk drömkåk i pepparkaka, skapad av Lina Eskilsson och Sanna Andersson. Priset blir en gratis guidning på museet tillsammans med vänner.

I samband med prisutdelningen så var det också berättarkväll med jultema. Sagomuseets berättarpedagoger underhöll med mer eller mindre stämmningsfulla sagor. Detta var den tredje och sista berättarkvällen i höst. Sagomuseet planerar dock att återkomma med liknande kvällar nästa år.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Sagomuseet möter Corporate Storytelling

 

För andra året i rad samarbetar Sagomuseet med Nordic Business Institute (NBI) i Växjö. NBI driver sedan flera år utbildningen ”Storytelling – för strategisk kommunikation”. Det är en yrkeshögskoleutbildning på 300 poäng. Eleverna lär sig att använda berättandet i företag och organisationer. Tanken är att man med hjälp av berättelsen skall förmedla en stark känsla för organisationen eller produkten. Berättelsen skall bygga varumärket. Denna form av berättande kallas ofta för Corporate Storytelling.

Man använder flera olika medier för sitt berättande: digital storytelling, film och text.  Dessutom får de prova på det muntliga berättandet. Det är där jag kommer in . Vid tre tillfällen  undervisar jag om det muntliga berättandets historia och muntlig dramaturgi. Dessutom får de helt enkelt träna på att berätta med munnen. Allt avslutas med en liten examination där de får berätta en folksaga och ett minne.
Man kan verkligen säga att det är två olika världar som möts när jag kliver in på detta Business Institute. Just därför är det ett roligt och fruktsamt samarbete. Affärsvärldens blivande berättare får lära sig att de är en del av världens äldsta kulturform och att ibland slår det muntliga berättandet både datorer och dyra filmproduktioner. Jag har också lärt mig mycket, bl a att det muntliga berättandet hela tiden utvecklas och hittar nya former.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

Digitalt berättande i årskurs 9

En hel dag skulle jag  jobba med niorna. Från Kl 8 till 14 skulle de få skapa sina berättelser i ett ljud och bildprogram. Väl inne i klassrummet kände jag hur nervositeten kom över mig. Tonåringarna hängde med sina huvuden, gäspade högt och inledde med att fråga om när det blir rast.
– Det här kommer aldrig att funka tänkte jag och började trevande presentera dagen:

1. Bestäm dig för vad du vill berätta
2.  Gör ett skelett, gärna i form av en tecknad serie
3. Fota de bilder du behöver.
4. Lägg in bilder, musik och tal i programmet Photostory 3
5. De som vill avslutar med att visa sin film för kamraterna

Vi pratade om vad man kan berätta. Skall man återberätta eller skapa en egen fantasi historia? Vad behövs för att en historia skall funka? hur lång bör berättelsen vara?
När svaren klarnade, blev ocklså stämmningen bättre.  Ansiktena lystes upp, fniss och skratt hördes och serier skapades i hög fart.
När det väl fått sitt skelett godkänt, var det dags att greppa kameran för att fota. Några gav sig ut på gatorna, andra fotade i skolan.
– Otroligt, tänkte jag. Morgontrötta och viljelösa ungdomar hade på någon timme förvandlats till sprudlande filmskapare.Deras sätt att bemästra kamereror och datorprogram, var så imponerande. De tillhör en generation som behandlar modern teknik lika obekymrat som vi vuxna  hanterar en blyertspenna.  Några var dock fortfarande ängsliga inför att behöva tala in sin berättelse
– Jag låter så konstigt, sa någon
– Det är inte min grej, sa någon annan
– Du måste inte, men jag är övertygad om att du kan,  upprepade jag likt ett mantra.

När dagen gick mot sitt slut hade alla gjort minst en film, alla hade talat in i datorn och de allra flesta lyste av belåtenhet. Själv gick jag hem med  minnen från en ovanligt lyckad dag.

Mikael Thomasson

Undrar du hur resultaten blev? Titta på två av berättarverkstadens filmer här:

2 kommentarer

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

Kultur- och museipedagogik för alla – En sägenresa

Vi vill att Sagomuseet ska vara tillgängligt för alla. Sedan ett år tillbaka driver vi därför  projeket: Kultur- och museipedagogik för alla.  Syftet är att utveckla en museipedagogik som på bästa sätt tillgodoser behovet hos funktionshindrade barn och ungdomar, framför allt de med utvecklingsstörning eller Aspbergerdiagnos.  Som en del i detta projekt gjordes  för en tid sedan en sägenresa för funktionshindrade. Några av deltagarna skriver här om sina upplevelser

Sägenresa 11-09-07

Vi gick till Sagomuseet. Vi åkte buss till olika ställen. Eva berättade många historier i bussen. Vi fick se en stor sten som såg ut som en gumma.

Vi fikade vid Ivars kyrka. Eva bjöd på mackor, dricka och sockerkaka. Ivars kyrka var en stor sten som Gud hade delat.

På Bolmarö säteri fick vi höra om när djävulen dansade med husfrun. De dansade fortare och fortare. Husfruns skor gick sönder och fotsulorna började blöda.

Drakarna gömde skatter vid Högarör. Människorna letade efter skatterna.

Sen åkte vi tillbaka till Sagomuseet. Då började det regna.

Kulturfabriken och Sunnerbogymnasiet var också med.

Av: Carl, Jonathan, Anton och Nicklas, 6-10, Kungshög

1 kommentar

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

Nässelfrossa på besök

Föreningen Nässelfrossa har besökt Sagomuseet och Sagobygden för att hämta inspiration i sitt arbete och tillsammans har vi diskuterat festivalsamverkan.

Nässelfrossa är en lokalt förankrad kulturfestival i Olofströmsbygden i västra Blekinge. Den arrangeras sedan några år tillbaka veckan efter midsommar.

Att festivalen är lokalt förankrad betyder inte att den bara är intressant för lokalbefolkningen. Tvärtom! Det här är en författarbyggd med namn som Harry Martinsson och Sven-Edvin Salje. Här levde den muntliga berättartraditionen länge kvar, främst symboliserad av berättarkungen Ivar Andersson. Här frodas myterna om Snus-Henrik och Ryssa-Pelle och prästen Rönbeck som kunde läsa upp döda på kyrkogården. Här red Ebbemåla ryttare fram genom mörkan skog

Jag tycker Nässelfrossa är ett strålande exempel på hur kulturarvet kan lyftas fram och göras intressant i dag. Läs mer på föreningens hemsida.

Vill du läsa vidare om denna spännande trakt rekommenderar jag Lynn Åkessons bok De ovanligas betydelse (1991) och Berättarkungen. Ivar Anderssons amerikahistorier. Urval och inledning av Ulf Beijbom (1992).

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Sägenresa med Angelstad skola

De senaste 20 åren har jag åkt på sägenresor med barnen i Angelstad skola, som ligger någon mil väster om Ljungby. Alla barn i skolan ska under sin skoltid ha möjlighet att följa med på en resa i sin egen hembygd och upptäcka sägenomspunna platser.

Jag tycker det är mycket roligt själv. Barnen vet en hel del. De har haft äldre syskon som åkt tidigare och berättat om resan och skapat en förväntan inför den. De berättar själva i sin tur för yngre syskon.

Vi passerar Skeadåre. Och visst ser stenen ut som en gammal gumma som springer i motvinden, kutryggig. Vi besöker Fotastenen med jättespår. Då måste man förstås prova om den egna foten passar i spåret på stenens krön. Jag berättar om jättegäddan i Skinnesjö som är så gammal att den har löss och skägg. En pojke bekräftar att fisken är stor i sjön. En kompis pappa fick en gädda på 17 kilo och den finns numera på ett museum i Stockholm.

Den här stenen har en jätte suttit på. Finns tydligt avtryck efter hans bak. Den måste man förstås provsitta.

Färden går bokstavlingen från koja till slott. Vi besöker den lilla stugan i Dragaberg som ligger på sin ursprungliga plats och upplever vardagstillvaron för en stor del av landsbygdens befolkning för inte alltför länge sedan. Där passar jag på att berätta en ormsägen från Angelstad om en gubbe som försökt döda en orm. Ormen klarar sig undan och under sju långa år ruvar den på hämnd. När gubben den sista dagen på det sjunde året går ut ur stugan har ormen gömt sig på taket och ringlar ner.

Till sist återstår bara resans höjdpunkt. Vi ska titta på blodfläckarna på Bolmarö säteri, där herrgårdsfrun dansade med djävulen till fotsulorna var uppslitna. Här kan du lyssna på sägnen om djävulsdansen.

Jag kan inte tänka mig ett roligare sätt att lära känna sin hembygd och dess historia. För i sägnerna finns levande människor och vardagslivet.

Per Gustavsson

PS I morgon handlar det också om berättande med barn och ungdomar. Då kommer gästbloggaren Monika Westins bidrag att handla om arbetet i Kulturskolan i Sundsvall.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner, Sagomuseets verksamhet

I runornas underbara värld

Regin Debess från Fornminnessavn i Torshavn tolkar runorna på runstenen i Rörbro, Nöttja socken. Det är inte alltid lätt att vara runtydare. Så här står det:

Assur gjorde kummel detta efter Övind, fader sin.
Han var bland män oniding var unnsam med mat och ominnandes hat.
Gode bonden gudstro god hade.

Randi Meitil och Katrin Jacobsen har gått på skattjakt och funnit geocachen som är göms nära runstenen.

En härlig eftermiddag i Sagobygden. Och vädret var precis som på Färöarna. Ömsom regn, ömsom solsken.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Ny högskolekurs

Äntligen! Nu kan vi glädja alla intresserade som frågat efter en ny högskolekurs i muntligt berättande. Vårterminen 2012 startar en ny grundkurs. Precis som tidigare kommer det att handla om både berättandet i teori och praktik.

Alla uppgifter om kursen hittar du på vår hemsida.

Välkommen till en spännande, rolig och lärorik vår.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Gudasagor på hantverksläger

Ett av de roligaste berättaruppdrag jag gjort i sommar var när jag besökte det medeltida hantverkslägret i Hallaryd

Hantverkslägret är en förening som arbetar för att öka intresset och förståelsen för vår medeltida historia genom att bland annat arrangera läger. Lägren besöks av hantverkare, men även av nyfikna.

I år samlades man i Hallaryd den 28-31 juli. Ett hundratal lägerdeltagare flyttade ut på öppna ängar, där man sov, arbetade och umgicks. Arrangemanget var även öppet för besökare .

Till denna spännande tillställning kom jag en vacker sommarkväll, iklädd medeltida kläder.  Mitt uppdrag var att berätta nordiska gudasagor.  Inramad av tält och eldar berättade jag för en mycket engagerad publik. Det var tydligt att såväl barn som vuxna mycket väl kunde de nordiska berättelserna och kände de olika karaktärerna. Detta skapade en stämning av att vi berättade tillsammans. 

Efter fyrtio minuters berättande tog jag mig en medeltida korv, tackade för en trevlig stund och lovade fortsatt samarbete mellan Hantverksföreningen och Sagomuseet.  2013 skall de ha läger igen, besök det.

www.hantverkslagret.org

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet