Kategoriarkiv: Att berätta

Årets festival avslutad och det är dags för mig att skriva min sista bloggpost vilket jag gör hemma i Stockholm. De som hade turen att kunna stanna i Ljungby på tisdagen kunde bla se Neppe Petterson från Finland berätta om Bemböleborna. De kunde också njuta av Randi Maitil när hon levererade historier om övernaturliga varelser på Färöarna eller höra Stockholmaren Bosse Almén filosofera om en helt (o)vanlig död. Min egen avslutning blev kvällen innan då jag och andra Stockholmare bjöd på skrytsamma historier från huvudstaden. Övriga deltagare var eminente Bosse och Marina Granlund som ni ser på bilden nedan. Dessutom berättade Eva Graus, Pelle Olsson, Kerttu Jokela, Sara Eriksson, Helen Dejke och Josefin Andersson från Skara. Det blev en mycket uppsluppen berättarkväll på Märtas kafé vilket interiörbilden ovan visar. Både publiken och berättarna var på ett strålande humör. Ändå känner jag sorg för samtidigt som jag och alla andra huvudstadsbor berättade var en annan Stockholmare, Mikael Öberg,  i elden med Tristan och Isolde. Alla som hade sett föreställningen om kärleksparet med förhinder var helt tagna, vilket vi fick veta på eftersitsen.

Nu är det slut på Ljungby berättarfestival för i år och jag tackar för mig med dessa ord. Jag kommer garanterat tillbaka till Ljungby. Gör ni?

/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen

Jag fick se Kajsa Bolin två gånger under festivalen. Det är stor berättarkonst och hon gjorde starkt intryck och publiken älskade henne. Kajsa använder en scenpersonlighet som helt utgår från sig själv. Jag gissar att det är KAJSA dvs Kajsa i överdriven tappning men jag har naturligtvis inte en aning. Denna person är en positiv, tragikomisk figur som hamnar i verkliga situationer som Kajsa sätter under lupp och tolkar. Och vi får höra hennes känslor, hennes reflektion av sig egen verklighet och det blir väldigt spännande och roligt på samma gång. Det övergår i skrönans form och Kajsa blandar poesi och berättande med akrobatik. Kan jag kalla detta fräscht i berättarsammanhang? Jag vet inte men jag gör det ändå.

/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen

Måndagen bjöd på flera godbitar varav mimaren och berättaren Antonio Rocha var en. Han visade oss tre berättelser av olika karaktär. Han avslutade med en ren mimberättelse och  jag vill gärna visa en minut från den för alla som inte sett Antonio. Håll till godo med Ikaros.

/ Johan Theodorsson, gästbloggare på Ljungby berättarfestival

Fyra berättarföreställningar på fyra timmar.

Said Dibaj spelar egna kompositioner och Amir Mirzai berättar krigshistorier från Iran.

Kajsa Bolin hittar ett spännande möte under sin föreställning Verkligehtens kusin.

Siw Svensson levererar sagor och sägner på småländska.

Sam Cannarozzi berättar om vandrarens fem farmödrar.

/ Johan Theodorsson, gästbloggare

Det här blev ett tungviktsmöte i musik. Jan-Olof tolkar Olle Adolhson och vi får höra ett brett spektrum av både kända men okända visor. Olles kompositioner av både Nils Ferlins och Ruben Nilssons texter är en nyhet för mig. Konserten är oerhört stilfullt komponerad med spännande anekdoter från Jan-Olofs möten med Olle, med klangfullt gitarrspel och inte minst gillar jag konsertens dramaturgi. I Sigge Skoog kommer en tår i mitt öga precis som det ska vara tre sånger från slutet. Konsertens peripeti. Vi får en a cappella-version av Konstnasaren och en avslutning med Okända djur som Jan-Olof visslar och vi i publiken fyller i med texten. Allsång. Det finns en chans till att se Jan-Olof på ”Sägenresan” kl 12.00 på tisdag. Ta den chansen.

/ Johan Theodorsson, BNS vice ordförande och gästbloggare under festivalen

Berättarfrukosten är avslutad. Det var som vanligt en härlig blandning av olika stilar, berättelser och personligheter. Berättande när det är som livaktigast om ni frågar mig. Men känner du igen berättarna? På bilden är alla med som berättade på Berättarfrukosten utom undertecknad som skötte den lynniga iPhone-kameran. Jo, även jag berättade vilket var riktigt skönt. Vilken publik och vilka medberättare.
/ Johan Theodorsson, gästbloggare

Följande var med och berättade. Känner du igen vem som är vem?

Göran Hemberg, Susie Haxthausen, Antonio Rocha, Randi Meitil, Bosse Almén, Eva Graus, Pelle Olsson, Marie Länne Persson, Christer Wilén, Neppe Pettersson, Sven Hansson och Helena Heyman.

Vädergudarna här i Ljungby verkar vara ett gäng velare. Ena stunden är det solsken och fågelkvitter – i nästa öser regnet ner och åskan mullrar genom mörka moln. Igår hade jag nöjet att se Bengt af Klintbergs föreställning i ett knöfullt Sagomuseet. Han berättade medeltida sägner, många av dem uppskrivna i Småland. Men vi fick också höra berättelsen om Horgalåten och dansen på berget som inte tog slut – eftersom det var fan själv som spelade fiol. Bäst tyckte jag nog om rysaren om Potta Långhaka – häxan som aldrig ville dö.

Senare på kvällen fick Kongero stående ovationer efter sin konsert på Grand, och kvällen fortsatte sedan med festivalens unga talanger – Kajsa Bolin, Joanna Häggblom, Olivia Bergdahl, och mig själv. Jag misstänker att publiken verkligen fick sig ett smakprov av hur brett begreppet ”muntligt berättande” är. Kvällen avslutades i början av natten med Krister Jonassons spökhistorier.

Ännu en dag i Ljungby. Berättandet är i full gång med berättarfrukosten på Hotell Terazza. En perfekt start på dagen.

Allt gott!

Viktor Ådahl, gästbloggare under Berättarfestivalen

Vi är kanske 60 personer som kommit till Grand. Stolarna där vi ska sitta står tätt packade uppe på själva scenen och det är mörkt. Krister Jonasson skall snart leverera historier om död och ondska. Mellan oss och det svarta fondtyget är Kristers scenrum. Det är bara några meter djupt. Allt är nära, det är varmt. Det är ett lågmält och intensivt berättande som möter oss men med en underliggande kraft. En trumma skapar stämning i historien om mylingen men vi får också höra om kannibalen Edward Gein och döden som lurar i grönsaksdisken på ICA.

Min personliga favorit är Kristers historia om 97-åriga Maja. Krister kontrasterar

dödstemat med en speldosa vilket skapar stor spänning när Döden kommer för att hämta Maja. Men hon köper sig tid genom att varje dag berätta en historia. Temat är klassiskt men Kristers egen version slutar med att Döden säger stopp och tar med Tyra ner i underjorden. Hennes livsljus håller på att slockna. Hon bönar och ber om att få berätta en sista historia vilket hon får. Döden somnar och Maja tänder ett nytt ljus för sig själv, tar sig upp från underjorden och ger sig av i natten på nya äventyr.  Kristers föreställning om allehanda hemskheter slutar i dur och jag blir lycklig.

/ Johan Theodorsson, gästbloggare under Berättarfestivalen

Ingenting och allt! Jag var inte där så…

Inte fick jag se Maria Rossövik få Mickelpriset. Stort grattis. Mycket välförtjänt. Maria kom till den förskola där jag jobbade som dramapedagog för 8 år sedan. Hon höll en heldagskurs om berättande och dockor och berättade om Hedalstrollen. Jag blev så inspirerad att jag började berätta folksagor för alla barn. Jag ville berätta som Maria.

• Som tur är kan jag se henne imorgon kl 12.00. ”Rossöhäxornas magiska resa på sagomattan”.

Inte fick jag se Krister Jonasson berätta på festivalinvigningen heller. Jag imponerades av Kristers sätt att berätta i Göteborg under BNS årsmöteshelg. Han berättade som en sång, rytmiskt och poetiskt. Mylingen gjordes spännande av Krister som lovade att det skulle bli bättre i Ljungby. Jag tror på hans ord.

• Vilken tur att jag kan se Krister ikväll kl 23.00. ”Mylingen”.

Och inte fick jag se Antonio Rocha säga ingenting igår kväll. Han speciella sätt att berätta med kroppen, mima, är spännande för mig som berättare. Jag vill inspireras av hans sätt att använda kroppen som ord. Hur gör han för att få publiken med på vändpunkter och känslor? Ställer han frågor med kroppen? Det räcker med att se bilder på hon så förstår man att det här är uttrycksfullt.

• Och jag är så lyckligt lottad att jag kan se Antonio ikväll kl 20.00. Han inleder ”Slutet på dagen, men kanske början på något nytt”, en berättarkväll med unga berättare bla Victor Ådahl som gästbloggar tillsammans med mig på Sagomuséets blogg. Jag har hört så mycket om dessa unga berättare så jag tror det blir en fantastisk kväll.

Och inte fick jag se Dockteaterverkstan, Kongero, Jan-Olof Andersson, Kwitter, Bosse Almén och Neppe Pettersson. Men min glädje är stor, för alla är med på Ljungby berättarfestival. Och snart, snart är jag själv i Ljungby. Om 2 timmar.

/ Johan Theodorsson, berättare och dramapedagog