Ingenting och allt! Jag var inte där så…
Inte fick jag se Maria Rossövik få Mickelpriset. Stort grattis. Mycket välförtjänt. Maria kom till den förskola där jag jobbade som dramapedagog för 8 år sedan. Hon höll en heldagskurs om berättande och dockor och berättade om Hedalstrollen. Jag blev så inspirerad att jag började berätta folksagor för alla barn. Jag ville berätta som Maria.
• Som tur är kan jag se henne imorgon kl 12.00. ”Rossöhäxornas magiska resa på sagomattan”.
Inte fick jag se Krister Jonasson berätta på festivalinvigningen heller. Jag imponerades av Kristers sätt att berätta i Göteborg under BNS årsmöteshelg. Han berättade som en sång, rytmiskt och poetiskt. Mylingen gjordes spännande av Krister som lovade att det skulle bli bättre i Ljungby. Jag tror på hans ord.
• Vilken tur att jag kan se Krister ikväll kl 23.00. ”Mylingen”.
Och inte fick jag se Antonio Rocha säga ingenting igår kväll. Han speciella sätt att berätta med kroppen, mima, är spännande för mig som berättare. Jag vill inspireras av hans sätt att använda kroppen som ord. Hur gör han för att få publiken med på vändpunkter och känslor? Ställer han frågor med kroppen? Det räcker med att se bilder på hon så förstår man att det här är uttrycksfullt.
• Och jag är så lyckligt lottad att jag kan se Antonio ikväll kl 20.00. Han inleder ”Slutet på dagen, men kanske början på något nytt”, en berättarkväll med unga berättare bla Victor Ådahl som gästbloggar tillsammans med mig på Sagomuséets blogg. Jag har hört så mycket om dessa unga berättare så jag tror det blir en fantastisk kväll.
Och inte fick jag se Dockteaterverkstan, Kongero, Jan-Olof Andersson, Kwitter, Bosse Almén och Neppe Pettersson. Men min glädje är stor, för alla är med på Ljungby berättarfestival. Och snart, snart är jag själv i Ljungby. Om 2 timmar.
/ Johan Theodorsson, berättare och dramapedagog
Sagobygdens Blogg 