Författararkiv: Sagomuseet

Året är 1337 . Kung  Magnus och drottning Blanka har just blivit krönta. Träldomen är nyligen avskaffad och Blekinge och Skåne har blivt svenskt. Hertig Lilja har bjudit in till gästabud i Sunnerbo härad. Det kommer att bli en kväll med god mat och festligheter. Under ytan ligger dock en mängd olösta konflikter och motsättningar. Låter det spännande? Var då med, klä dig så medeltida du kan och stig en som aktör i denna värld för en kväll.  

Vad är då detta? Jo, det är Ljungbys rollspelsförening som tillsammans med Berättarfestivalen arrangerar ett levande rollspel- även kallat Lajv. Under kvällen har du möjlighet att delta i handlingen så mycket du vill.  På många sätt liknar detta sagoberättande. Det är vi deltagare som tillsammans gör sagan, ingen vet riktigt hur det skall sluta. Låter det som att ge sig ut på djupt vatten? Var inte orolig, allt leds av vana lajvare som som lovar föra oss i hamn. Rollspelet är uppbygt för att särskilt passa alla som inte har någon tidigare erfarenhet av Lajv, men självklart är även mer rutinerade lajvare välkomna. Anmäl dig och möt upp söndagen den 13/6. Vi samlas på Sagomuseet 16.45 och tar oss sedan gemensamt till Lajvet.

Vill du har mer info? Gå in på:

http://www.ljungbyberattarfestival.se/program/sondag-136/

På bilden syns Mimmi och Alma. På Lajvet kommer de dock att heta något helt annat.

Det har bildats ett nytt nätverk. Tanken är att samla oss som använder det muntliga berättande i vårt pedagogiska arbete. Det kan vara lärare i skolan, fritidspedagoger, förskolelärare eller andra som arbetar inom skola, förskola och museum. Det hela har startat i Göteborgsregionen. Via mig har också Sagomuseet kopplats in som samarbetspartner. Vi skyndar långsamt, sakta men säkert tror vi att nätverket kommer att växa. Hur vi väljer att organisera oss vet vi inte riktigt ännu. Det kan bli som en taditionell förening. Tills vidare är vi dock bara ett löst nätverk. Vi har haft några möten i Göteborg och i Kungälv och vi har blivit fler för varje möte. Först var det bara Ola Henricsson, Anna- Karin Ärnström och jag. Nu är vi ganska många och vi växer för varje möte. Vad gör vi då när vi träffas? Jo, vi utbyter idéer och erfarenheter, på sikt hoppas vi även kunna arrangera föreläsningar m m.
Vi tycker även att det behövs en rikstäckande rörelse, där man kan utbyta idéer och diskutera frågor som:
Hur använder vi berättandet som ett verktyg i det pedagogiska arbetet?
Vad är fördelarna?
Hur skall vi nå fler?
Diskussioner kommer att föras på nätet, en Facebook grupp har bildats, vi funderar också på att skapa ett forum och ev. en blogg. Detta måste dock komplitteras med verkliga möten. Kurser bör hållas, konferenser lika så. Bland annat hoppasvi kunna ha ett möte under Berättarfestivalen i Ljungby.
Skall planerna bli verklighet behöver vi bli många, över hela landet. Är du intresserad och beredd på att arbeta för idéernas förverkligande? Vill du ha mer info? Maila då Mikael Thomasson på:
mikaelberattar@comhem.se eller ring 0737– 826600
Gå även in på: http://www.facebook.com/#!/group.php?gid=10150133429475515&ref=ts

Mikael Thomasson

Sitter och skriver om att låta sig bada i historier som medicin, när det plingar i min mail-låda. Det är Per som skriver från Skellefteå, där han berättar historier på vårdcentralen.

Förre sommaren fick jag förmånen att möta Lewis Mehl-Madrona han är indian från gränsen mellan Kentucky och Tennessee i USA. Han berättade hur man vid psykiska tillstånd använder sig av berättande hos indianerna. De äldre i gruppen placerar sig runt personen som är i behov av hjälp, sedan hjälps de åt att berätta den ena berättelsen efter den andra tills personen anses frisk. Detta kunde ta veckor ibland.

Det är nog dags vara mera på vårdcentralerna runt om i landet. Om inte annat så kan väntetiden på akuten kännas lite kortare om en berättare tog emot i receptionen. Berättelsen är tidlös och känd i de flesta kulturer som avgörande för en persons hälsa. När man lyssnar till en berättelse sker en förändring i medvetandet, den som lyssnar, lever sig in i berättelsen och låter bilderna skölja hjärnan. Jag erbjuds en chans att mäta mina erfarenheter i ljuset av den odödliga berättelsen … odödlig eftersom folk ofta glömmer viktiga detaljer om deras liv, men kommer ihåg en historia som de hört som barn.

På Ljungbyfestivalen skall det i år vara maratonberättande, det börja fredag kväll kl 24.00 i Sagomuseets berättarrum. Det håller på i 24 timmar och avslutas således kl 23.00 på lördagskvällen. Jag är övertygad om, att utifrån Sagomuseets berättarrum kommer lördag kväll många hela och läkta människor som har badat i de odödliga berättelserna.

Varma hälsningar

Tine Winther

Sagomuseet och Berättarfestivalen samarbetar sedan en tid med Ljungbys Lajvförening. Det är killar och tjejer som samlats under namnet DIS. DIS står för Dom I Skogen. Här berättar Mimmi Melkersson om deras verksamhet och  samarbetet.

En klar klang från en klocka av järn ljuder över området, och genom min kropp går en förväntansfull nervös våg av magpirr. Nu är det igång! Det som vi ägnat månader åt att förbereda har äntligen tagit sin början.

Jag står i en liten by, som fram tills just för bara en liten stund sen låg utanför Skillingaryd i de småländska skogarna, men nu, efter att klockan har ringt, är allting annorlunda. Vi som hör klockklangen flyttas med ens till sagolandet Aldoras, och här råder oroliga tider. Pesten håller på att spridas över landet, och dessutom är kyrkan ute och jagar häxor och trollkarlar. Ja, nu befinner jag mig i sagans värld, och här är jag värdshusvärdinnan Undis. Mina kläder är slitna och smutsiga av matrester och sot från kittlar och grytor, och på huvudet bär jag en blå hätta, eftersom jag, precis som alla andra i Aldoras, aldrig för mitt liv skulle få för mig att gå utomhus barhuvad. Jag står kvar ett par sekunder och super in den svala kvällsluften i byn, och bestämmer mig sedan för att det är bäst att genast sätta igång att laga kvällsmat; det har ju kommit så mycket nytt folk till byn på senaste tiden…

Och så drar sagan igång. Vi är 22 personer, och under hela helgen befinner vi oss i sagans värld, långt bort från våra vardagliga liv och bekymmer. Alla har vi en varsin roll i berättelsen, och ingen vet riktigt vad som kommer hända, inte ens vi arrangörer, faktiskt. Kommer kyrkans utsända få fatt i de trollkarlar som håller på att på magisk väg sprida pest i landet, eller kommer kanske byborna få för sig att slänga ut den snokande kyrkliga inkvisitionen ur byn? Inga händelser är förutbestämda, och ingen har den blekaste aning om hur det kommer sluta. Händelseutvecklingen beror helt på hur deltagarna väljer att agera med sina roller.

Men så plötsligt, när kvällen håller på att övergå i natt, hörs ett skrik genom byn. Den muntra stämningen i värdshuset bryts som genom ett trollslag och folk reser sig hastigt för att se vad det är som står på. Någon har brutit sig in i kyrkans hus för att stjäla deras saker! Mannen grips omedelbart och efter några dramatiska försök att förhäxa kyrkans män, döms han till döden för kätteri och trolldom, släpas in i inkvisitionens hus och avrättas. Känslan av obehaglig oro stiger i byn, och jag börjar nästan darra av rädsla. Vi har lyckats! Sagan har blivit verklighet! Nu återstår bara att se vad som händer under resten av helgen; Vad nästan ingen vet om är att det döljer sig fler magiker i byn…

Lajv heter det, och kan enkelt förklaras som konsten att helt kliva in i en sagovärld för att vara med om en fantastisk historia. Jag kallar det en konst. – Inte för att det är svårt, utan för att det är så vackert. Och spännande.

Vill du prova på lajv? Vi i DIS rollspelsförening både arrangerar egna och åker på andra föreningars lajv runt om i södra Sverige. Vi kommer dessutom att arrangera ett gästabudslajv för vuxna under Berättarfestivalen i Ljungby, ”Hertig Liljas Gästabud”. Anmäl dig gärna till gästabudslajvet! Om du är nyfiken är du också  välkommen att kika in på Sagomuseet på måndagar mellan 17:30-20:30, då vi har föreningsträffar för att umgås, sy lite eller bara prata och diskutera lajvrelaterade saker.

Föreningens forum: http://www.dis.forum24.se

Lajvsverige: http://www.lajvsverige.se

En bra text om lajv: http://www.lajvsverige.se/index.php?categoryid=72

Berättarfestivalens program för söndagen: http://www.ljungbyberattarfestival.se/program/sondag-136/

Mimmi Melkersson

Låt mig ge er en kort berättelse:

En dag kom en buddistisk munk på besök hos en klok gammal kvinna. Han frågade; ”Hur vet du vilken historia du skall berätta för dem som kommer och ber om råd?”

Den gamla kvinnan svarade; ”Jag föreställer mig att jag har en pil och en båge. När en person kommer till mig sträcker jag bak min hand i pil väskan, som jag bär på min rygg, vilken pil, vet jag inte. Sedan spänner jag min båge och skyter iväg pilen. Där pilen träffar målar vi gemensamt en måltavla”.

Föreställ dig att det sitter två människor nära varandra. En av dem berättar en historia, den andra lyssnar. I rummet mellan berättare och lyssnare kommer bilder att visa sig. Karaktärer kommer att skapa strider, möta andra varelser och övervinna svårigheter. Både personer kommer att ”se” historien och ändå kommer de var för sig att se sin ”egen” berättelse. Den delade berättelsen är varken mer eller mindre än en privat ägodel.

Jag tror aldrig vi är ensamma, ensamhet är i min värld en illusion 

Tine Winther

Emmy Axelsson blev igår Kronobergsmästare i berättarslam. Emmy jobbar sedan en tid på Sagomuseet och vi är förstås väldigt stolta över att ha en mästare som arbetskamrat.

Emmy kommer att delta i SM finalen på Ljungby Berättarfestival.

Under helgen 27-28 mars samlades 250 personer på Pedagogen i Göteborg för att samtala om ”Modet att skapa” Jag hade där en workshop kring ämnet Coachning och Berättande. Jag bad deltagarna att på notislappar skriva ord som associerade till dessa två termer. Det kom många notislappar på båda ord, coachning är idag ett laddat ord, i många fall negativt, vi har alla en bild av vad en coach gör, vilken utbildning denna har och vilka sammanhang ”sådana” finns. Berättande är mindre laddat, det handlar mera om att bli medryckt, att lära sig, att tänka utöver det vi ser. I mitt arbete som coach eller vägledare hjälper jag människor att få en bättre självkänsla, ett bättre självförtroende och därigenom blir bärare av sin egen process. I det arbetet använder jag berättande som en metod för att organiserar och ge mönster för erfarenheter. Vi lever våra liv genom historier och vi skapas genom de berättelser andra berättar om oss. Levnadsberättelser, myter, legender och sagor, alla är de en del av den stora historien som vi speglar oss i. Nästa gång du hör ifrån mig, skall jag berätta den sagan som jag grundar mitt arbetssätt på.

Tine Winther

Den älskade, ja nästan avgudade magistern var sjuk och den mindre omtyckte, för att inte skriva hatade, rektorn skulle vara hans vikarie. Med en korsning mellan militäriskt taktfasta steg och långa älgkliv gick han, utan ett leende och utan att ödsla en blick på oss prydligt uppställda 3-klassare,  rakt genom klassrummet, fram till den svarta tavlan och skrev: TALA ÄR SILVER, TIGA ÄR GULD. Han skrev med gigantiskt stora blockbokstäver, som om vi alla varit extremt synsvaga. Han hade fel. Jag förlåter honom aldrig.

Mia Einarsdotter

Kom till Sagomuseet torsdagen den 1 april. Ställ dig på ett ben och gal som en tupp. Gör du detta får du en bok gratis. Sagomuseet är öppet 8-16.