Den älskade, ja nästan avgudade magistern var sjuk och den mindre omtyckte, för att inte skriva hatade, rektorn skulle vara hans vikarie. Med en korsning mellan militäriskt taktfasta steg och långa älgkliv gick han, utan ett leende och utan att ödsla en blick på oss prydligt uppställda 3-klassare, rakt genom klassrummet, fram till den svarta tavlan och skrev: TALA ÄR SILVER, TIGA ÄR GULD. Han skrev med gigantiskt stora blockbokstäver, som om vi alla varit extremt synsvaga. Han hade fel. Jag förlåter honom aldrig.
Mia Einarsdotter
Sagobygdens Blogg 
Berätta är silver, lyssna är guld?