Månadsarkiv: oktober 2011

Ur bokhyllan: En svartkonstbok

Jag har en gammal sliten svart bok med en knapp läsbar text i guld på omslaget. Den långa titeln är Den afslöjade Naturen, dess Sympathi och Magnetism. En blick  bakom förlåten i templet.

På titelbladet anges att skriften innehåller ”mer än 700 gyllene regler för hem, som på egen hand wilja bota sjukdomar och sårnader, jemte råd för lantbrukare, boskapsskötare, fiskare och jägare.”

Den här boken av Henrik von Gerstenbergk utkom i Sverige 1850 och måste ha rönt en stor efterfrågan, för min upplaga är den fjärde från 1855.

Under 1700- och 1800-talet utkom en rad hushållsböcker som riktade sig till allmogen med råd om sjukdomars botande, skötsel av djur, bekämpning av ohyra och användbara örter. En del, såsom Den afslöjade naturen, är fyllda med magiska råd.

En klok i Lönsbodtrakten i nordöstra Skåne hade just den här boken i sin ägo och han kallade den för sin ”svartkonstbok”.

Förutom sjukdomsbot innehåller den t. ex. råd om hur man prövar sin hustrus trohet, väcker kärlek och alltid träffar med sin bössa. Så här återställer man förlorad manbarhet.

N:o 1. Detta hjelpes medelst att pinka genom vigselringen eller genom en af björkqwistar gjord krans.
N:o 2. Köp en gädda, men pruta ej på betalningen; bär den till en å och pinka i gapet på gäddan och låt urinen löpa ned i strupen; kasta den sedan i ån.
N:o 3.  Tag ett nyvärpt om möjligt ännu varmt ägg; lägg det i en liten gryta och låt din urin deröfwer; koka urinen så länge till hälften är inkokt och slå den återstående hälften uti rinnande watten, men med strömfåran och ej emot den; gör sedan en öppning på ägget och lägg den uti en myrstack, som utgöres af röda myror. Så snart ägget är uppätet af myrorna, blir du frisk.
N:o 4. Tag af den, som är oförmögen att göra sin äktenskapspligt, hår från alla kroppens delar och afklipp äfwen naglarna på händer och fötter; lägg detta allt uti en linnelapp och inlägg den uti ett i en fläder borradt hål; tillplugga hålet med en plugg af hagtorn. Obs. att det bör ske trenne dagar innan nymånen ingår. Elöler drick en kopp qwinnomjölk, så winns samma ändamål.
N:o 5. Eller rök könsdelarne med tanden af en död; eller bär en sådan tand städse på dig, så skola dina krafter snart tilltaga.

Jag säger bara: Lycka till!

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Murgrönans legend

 

En gång, för länge sedan, levde en mäktig kung på jorden. Han var så rik att han inte kunde hålla räkning på alla sina slott, palats och gods. Kungen var mycket klok och hans fru var rund, glad och godhjärtad. Kungaparet hade en son också. De gladde sig mycket över honom för att det visade sig att pojken ägde en massa talanger. Han kunde fäkta och rida, han kunde sjunga och dansa, han kunde simma och han kunde vissla på sina fingrar på flera olika sätt. Att härma fåglarnas läte kunde han också. Alla flickorna vid hovet var förälskade i honom, men Traian – så hette pojken – gick hellre på jakt med sina hundar, än vänslades med kvinnofolk. Den kungliga skogen var stor och rik på vilt av alla slag, stort som smått.

Under en av sina jaktrundor, fick pojken syn på en ung flicka. Hon var ensam och bar på en näverkorg. Då och då böjde hon sig ner pr att plocka något från marken. Flickan samlade kantareller. Hon skrämdes väldigt när kungasonens hundar störtade fram mot henne, men pojken skyndade sig att hejda dem. Sedan närmade han sig flickan och frågade henne, vem hon var och vad hon hette.

– Jag är skogvaktarens dotter, svarade flickan, och jag heter Murgröna.

De två fattade tycke för varandra. De träffades flera gånger där ute i skogen. En vacker dag tyckte de att det var bättre att gifta sig med varandra. Traian gick raka vägen till flickans far och bad om Murgrönans hand. Mannen lyssnade på honom, men visade inte stor entusiasm för hans plan:

– Ärade prins, sade han, detta är omöjligt. Vi är kungens undersåtar och din far, kungen, skulle aldrig ge sitt medgivande till ett sådant giftermål.

Traian svarade inte. Han gick hem grubblande över skogmannens ord. Fram på kvällen avslöjade han sina tankar för sin far. Den gamle kungen svarade att pojken fick genomgå en test först:

– Kan du avstå helt från att träffa Murgröna under ett helt år, kan du, när tiden är inne, gifta dig med din käresta.

Traian accepterade detta. Trots sin brinnande önskan, gick han inte längre i skogen för att träffa sin flickvän. Han övergav till och med sin favorit sysselsättning, jakten, för att inte råka se Murgrönan. Flickan var mycket ledsen förstås när hon såg att Traian inte längre dök upp. Hon visste ju ingenting om kungens och sonens överenskommelse.

Under tiden kom en massa adelsfamiljer till palatsen på besök. De svarade på kungens inbjudan och det hände att de stannade flera dagar, ibland en hel vecka, och njöt av kungafamiljens frikostighet. Under ett av dessa gästabud fick Traian syn på en adelsflicka. Han blev förförd av hennes behag och glömde helt att han lovat sitt hjärta åt Murgröna. Följden blev att kungasonen och den vackra adelsflickan blev ihop och deras föräldrar ställde till en överdådig bröllopsfest.

När dagen för festen var inne samlades en massa släktingar i kungaparets palats. På kvällen lystes det upp av tusentals facklor och levande ljus. Murgröna, som nåddes av rykten om kungasonens bröllop, ville se, hon också, vem som tog hennes plats vid Traians sida. Hon gick till palatset, men släpptes inte in. Hon var inte bjuden dit och en sådan fest var inte något för fattigt folk.

Med sårat hjärta sprang skogsmannens dotter till ett fönster för att titta in. Hon ville se sin älskade en sista gång, även om det var bara en glimt hur liten den än var. Men Traian fanns inte där. Då sprang hon till ett annat fönster, sedan till nästa och till nästa. Brudgummen syntes inte till! Då ville hon titta genom fönstren på övervåningen och bad Gud om hjälp. Hon bad innerligt, med tårarna rinnande nedanför kinderna. Plötsligt kände Murgröna att hon kunde höja sig av sin egen kraft ända upp till palatsets övriga våningar. Genom ett av fönstren däruppe såg hon Traian till sist. Men hon såg inte vad som hände med sig själv. Och när hon såg det, förstod hon inte längre vad som har hänt.

Det sägs att på det sättet uppstod murgrönan i växtriket. Även dess förmåga att sträcka sig längs husens murar har sitt ursprung i denna gamla händelse. Murgrönan strävar fortfarande att nå alla byggnadernas fönster för att titta in genom dem. Fast den glömde för länge sedan, vad var det den ville se därinne.

Daniel Onaca

3 kommentarer

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

Den Bergtagna på högstadiet

”Yes! Ola berätta en saga för oss!”, utbrast ett par av ungdomarna medan andra frågade om jag hade mungigan med mig när jag klev in klassrummet till klass 9A igår morse. ”Det var ett fint mottagande”, tänkte jag och trodde att det kanske skulle funka att sjunga medeltida ballader för ungdomarna. Min son som också går i högstadiet, men på en annan skola, skulle troligtvis ha sjunkit genom alla golven i skolbyggnaden, ner i kulverten, dragit luvan, på tröjan, över huvudet och gått omvägar hem om jag sjungit medeltida ballader i hans klass. Det får man förstå.

Men de här ungdomarna lyssnade när jag sjöng om ”Sven i Rosengård”, ”Liten Karin” och ”Den Bergtagna”. Jag sjöng alla verser och till enkelt gitarrkomp.

”Och jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå
– Tiden görs mig lång
Då gick hon den vägen åt höga berget låg
– Jag vet att sorgen är tung”

”Tiden görs mig lång”, tänkte nog en flicka, trots allt, som satt mitt framför mig. Mitt i en strof mellan två omkväden i Den Bergtagna utbrast hon:

”Hallå, du har ju sjungit i fjorton minuter nu!”

Många skrattade och även jag. Men de flesta inklusive hon själv ville faktiskt ändå lyssna till slutet.

Vi hade innan balladen pratat om att gifta sig med någon som man inte älskade eller som kanske inte visade sig vara snäll eller till och med var våldsam. De ville veta hur det skulle sluta. Kunde hon hålla sitt löfte och vad skulle hända om hon inte höll det?

Balladerna väckte mycket funderingar och intressanta saker att prata om som våld, kärlek, tro, makt och sorg.

Det är inte så långt mellan medeltiden och oss om man reser med berättelser trots att de är långa.

Jag var glad efter lektionen men har fortfarande inte mött 9B. De möter jag i morgon.

Ola Henricsson

Illustrationen är hämtad från Svenska folkvisor, utgivna av E.G. Geijer och A.A. Afzelius, ny betydligt utökad upplaga 1880. Här finns text och musik till de tre balladerna Ola sjöng.

4 kommentarer

Under Att berätta, Berättelser, Pedagogik

En till fotbollshistoria från Norge

När jag skriver det här ligger Tromsø på andra plats i den norska elitserien i fotboll. Under decennier har laget tillhört toppen i norsk fotboll. Men 2001 hände något sällsamt.

Tromsö byggde om sin fotbollsarena, precis som många andra elitlag gjorde vid den här tiden. En orsak var att skapa bättre utrymme såsom VIP-rum för de största sponsorerna. Sittplatsläktaren ändrades med följd att många trogna supportrar förlorade de sittplatser de haft i många år.

Men det började gå dåligt för laget. Match efter match förlorades. Det kom ut ett rykte om att en same som förlorat sin sittplats hade gandet, förbannat, laget. I början skrattade spelarna åt historien, men när det gick sämre och sämre visste de till slut inte vad de skulle tro. Efter en del tidningsskriveriet framkom det att förbannelsen kunde brytas om en get offrades på fotbollsplanen. En getbonde erbjöd sig att skänka en get. Han var också en supporter till laget.

Efter många om och men bestämde lagledningen att en get skulle offras före en viktig hemmamatch. Men en djurskyddsförening protesterade och Tromsø IL beslöt i sista stund att ställa in offrandet. Laget förlorade matchen.

Säsongen slutade i nedlyttning och flera stjärnspelare fick skulden och fick lämna laget. Trond Johansen, en tidigare storspelare, fick ansvaret för att för alaget tillbaka till högsta divisionen. Han var överbevisad om att allt skulle bli bra bara geten offrades. Några vänner till honom körde till getbonden och det sägs att geten offrades.

Säsongen 2002 blev succé för Tromsø IL.

Per Gustavsson

Vill du läsa en betydligt längre berättelser om Tromsø idrettslag och geita, hittar du den i Gandere och hjelperee i nordområdene, redigerad av Roald Larsen och Lev Levit, Arktisk Forlag 2011.

2 kommentarer

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Ola Henricsson – ny gästbloggare

Jag heter Ola Henricsson och är lärare från Göteborg.

De senaste tio åren har jag mestadels berättat i skola/förskola och lyssnat på barn och ungdomar som berättat.

De mötena som uppstår i sådana situationer kommer jag att skriva om.

Ola Henricsson

PS från redaktören. Ola Henricsson har nyss utkommit med boken Möten med berättande. Anekdoter och berättelser för att inspirera till att använda muntligt berättande i skola och förskola. Göteborg, 2011.

Boken kan beställas från Sagomuseet. Kostar 150:- + ev. frakt. Beställningsblankett hittar du här.

Lämna en kommentar

Under Pedagogik

Maskrosens val

I tidernas begynnelse, när jorden skulle prydas med blommor, steg en ängel ner från himlens höjder och frågade varenda en, hur de ville se ut. Blommorna svarade i tur och ordning. Somliga kunde ge klart besked meddetsamma. Andra behövde mer tid på sig för att tänka. De tittade sig omkring och berättade sedan för ängeln att de ville ha den och den färgen eller formen.

Till sist fick alla blommorna det utseende som de önskade sig. Endast maskrosen blev kvar. Den kunde inte bestämma sig. Först, när den såg solens strålar, ville den likna solen. Sedan såg maskrosen den silvriga månen och ville se ut som han: vit och rund. Därefter såg blomman natthimlens stjärnor och tyckte om dem med. Den blev så förvirrad genom att titta på alla himlakropparna, att den inte kunde välja någon av dem. Den ville likna var och en av dem. Då uppfylldes även maskrosens önskemål.

Därför är den gul som solen till en början. Sedan blir den rund och vit som fullmånen. Och när vinden blåser, sprids maskrosfrön åt alla håll som mängder av små glidande stjärnor på jordens yta.

Daniel Onaca

11 kommentarer

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

Publikmöte och svåra ord

En del av mina söndagseftermiddagar ägnar jag åt att planera kommande jobbvecka. Så även denna söndag. En av utmaningarna i arbetet med mina ungdomar är att hitta berättartillfällen där de får möta offentlig publik. Hela sex gånger kommer det att ske den här terminen. Den här veckan ska vi fokusera på vad som händer när berättelsen möter lyssnarna. Det är då först som det blir en  hel berättelse, då är berättandet på riktigt.

MIna yngre elever som jag besöker ute i grundskolorna ska få ta del av svåra ord, insprängda i berättelserna de ska få höra den här veckan. Lärarna på en skola har upptäckt att eleverna har ett dåligt förråd av en hel del ord som de borde kunna betydelsen på.” Vi stoppar in dem i berättelserna,” sa jag då. Då kan man förklara dem i ett sammanhang. Lärarna är skeptiska men inte jag. Ordet tjäle till exempel, hur bra blir det inte att få höra om det hindret i en berättelse. Då blir får orden betydelse och eleverna kan lätt relatera till något när de hör dem vid andra tillfällen. Då är berättandet på riktigt.

Förra veckan hade vi besök av Thomas Andersson, förra årets Mickelpristagare, här i Sundsvall. Efter hans föreställning hade vi ett långt och givande samtal, oss pristagare, berättare och norrlänningar emellan. ”Kulturarvet slår tillbaka” heter hans föreställning och jag har hört den ett antal gånger nu  men varje gång så hittar jag något nytt i den. Det gläder Thomas och vi pratar länge om vikten av att det som vi gör känns bra och är äkta, även om vi redan gjort det flera gånger tidigare. En berättelse måste leva annars är den förbrukad. ”Det måste kännas,” sa Thomas,” det är då det är på riktigt.”

Med de orden tackar jag för mig här på bloggen, för den här gången. Jag avslutar min söndag med att hämta lite inspiration i Ola Henricssons nyutgivna bok ”Möten med berättande.”

Monika Westin
Berättare, Drama & Berättarpedagog, Berättarkonsulent
En del av Stenstans Berättarteater och ordförande Berättarnät Sundsvall/ Mitt

Det här är Monikas avslutande bidrag som gästbloggare. Tack för att du delat med dig av dina erfarenheter, tankar och berättarlust! Vi säger också välkommen till Ola Henricsson, som ny gästbloggare. Ola, vars nya bok var inspirerande söndagsläsning för Monika.

Per Gustavsson

6 kommentarer

Under Att berätta, Pedagogik

Berättarkväll på Sagomuseet

Camilla Ek

Camilla Ek

Det är en regnig höstkväll i Ljungby. Vinden blåser kallt, regnet kryper genom kläderna, men inne på Sagomuseet är det varmt och mysigt. I berättarrummet avlöser den ena berättelsen den andra. Skratten fyller lokalen, kommentarerna och melansnacken blir en del av berättandet och vi känner alla att detta blir en kväll att minnas. När jag går hem känns det som Eva Ceasars huvudperson går bredvid och när jag väl är hemma tänker jag på  sierskan som Camilla Eks pappa träffade. På natten kommer en dröm  om djävlar och kärlek .  Jag misstänker att Hennings, Marinas och Idas historier påverkat mig.

Gud vad jag längtar till nästa berättarkväll på Sagomuseet. Den blir den 1 november.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Död åt häxan!

Hans och Greta jublar när häxan åker in i ugnen och de äntligen är fria och kan leta sig tillbaka hem igen. Är inte det här en förfärlig saga egentligen? frågar sig min kollega och jag när vi ska ut på förskolorna i kommunen för att möta 5-åringarna. En häxa som brinner upp, barn som blir lämnade i skogen och så ska stackars Hans bli uppäten också? Ja, frågorna är många hur vi ska förhålla oss när vi berättar just den här sagan. Idag har vi en helt annan värdegrund och ingen lämnar sina barn i skogen ostraffat.

Efter många funderingar och desto färre svar enas vi om att vi kommer inte ifrån berättelsen hur vi än gör. Vi bestämmer oss för att använda sagan och nu har vi mött två grupper med 5-åringar. De har lyssnat fascinerat och många känner till sagan.

När vi har berättat om Hans och Greta får barnen gestalta den och vi gör ett litet uppspel för varandra. Hittills har ingen velat vara häxan, det kan vara en slump men om det upprepar sig så kanske det har sin förklaring. När barnen spelar sagan för varandra har de väldigt klart för sig vad den handlar om. Alltså har vi valt en bra saga för vårt arbete. Vi vill att barnen ska få lust till berättelser och berättandet redan tidigt och därför vill vi inte att de ska bli skrämda.

Monika Westin

1 kommentar

Under Att berätta, Berättelser, Pedagogik

Finnmarks-derby med etterspill

I norska boklådor hittar jag två sägenvolymer redigerade av Roald Larsen, som är verksam vid Universitetet i Tromsø. De heter Hodeløse menn og ihjelfrosne haikere (tillsammans med Ann Sylvi Larsen, Eureka forlag,Tromsö,  3 oppl 2011) och Gandere og hjelpere i nordområdene (tillsammans med Lev Levit, Arktisk Forlag, Tromsø 2011).

Det som är spännande med de här samlingarna är att de lyfter fram en levande sägentradition i norra Norge. Böckerna innehåller både äldre sägner om olika väsen men också nutida märkliga händelser.

Hör här! 1999 spelades en fotbollsmatch i division 2 mellan Alta och Hammarfest. Alta vann med 2-1. Känslorna var heta, som det ofta blir när det är lokalderby. Efteråt skyllde Hammerfestlaget förlusten på en feldömd straff och kritiserade domaren hårt.

Domaren resten till Hammerfest för att få en ursäkt. Han klargjorde för klubbledningen att om han inte fick en ursäkt skulle han ”gande”, alltså sätta en förbannelse över laget. Men domaren fick ingen ursäkt och tog inte hotet på allvar.

Nu började Hammerfestlaget förlora match efter match. Laget dominerade ofta matcherna men stod ändå som förlorare när slutsignalen ljöd. Spelarna började tro att de själva inte hade kontroll över spelet. Till slut fiskade Hammerfesttränaren sill och offrade den vid en offersten som kallades ”Stalloen”. Det var en sjösame som givit tränaren rådet att göra det. Men det var försent. Laget som tidigare kämpat om seriesegern vann inte en enda match under resten av säsongen och flyttades ner i division 3.

Året efter tog Hammerfest klivet tillbaka till den högre division. Så skulle Hammerfest möta Alta på nytt. Lite före den matchen kontaktade Hammerfests tränare den kritiserade domaren och bad om ursäkt.

Hur det gick? Hammerfest vann matchen.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Berättelser, Folktro och traditioner