Etikettarkiv: medeltida ballader

Ett medeltida partytrick!

Två steg framåt, ett tillbaka, två steg framåt, ett tillbaka…dansen gungar framåt i en böljande sluten kedja.
Försångaren, eller Skipern/Skepparen, som de säger på Färöarna, sjunger de berättande fraserna, alla laddar på och sjunger med i omkmvädet. Och tillsammans berättar vi än en gång historien som om den vore ny, som om vi hade sett händelsen för våra ögon. Handfattning, röster, ögon, gung, sväng, starka utrtyck, ljuva lögner, partyt är ett faktum!

Vi kallar det Balladdans, och på Färöarna, där traditionen fortfarande är levande kallas det Kvaddans. Under Stockholm Early Music Festival nyligen fick vi besök av den färöiske kvaddansaren Rasmus Joensen och hans vänner, de bjöd in till dans på Storkyrkosalen i Gamla Stan.

”Kvaddans är inget man betraktar, det är något man gör tillsammans” sa Rasmus. ”Ni har väl inte kommit hit för att titta på våra nackar?” Och dans blev det!

Det sägs att steget en gång i tiden hade en innebörd, detta var något som kom riddarna till del i deras utbildning i de höviska konsterna. Två steg fram: gå ut i livet! Ett tillbaka: stig tillbaka och reflektera! Livsvisdom!

Det som händer när man dansar ballader är att temperaturen, intensiteten, glädje, energin, stiger samtidigt som man vilar i gungandet och växelsången. Ja och så händer det en massa andra saker som är svåra att benämna. Kort sagt: det är ett utmärkt partytrick som stått sig ända från medeltiden.

I Sverige dansas ballader regelbundet på Skeppholmsgården i Stockholm och på Kyrkliden i Slaka/Linköping samt på Bingsjöstämman 3/7, Korröfestivalen 27/7.

Medeltida Gästabud på Ljungby Berättarfestival på lördag den16/6 har du också chans att prova på balladdans. Det tillsammans med skrönor, sagor, fakta, sånger och fantastiskt läcker mat! Välkomna dit!

Nyfiken på vad en medeltida ballad är? Kolla HÄR

Marie Länne-Persson

Foto: Sara Teheranian och Astrid Selling Sjöberg

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

”Det var ju en saga du sjöng…”

”…..och dessutom slutade den lyckligt!”
En häpen kommentar från en deltagare i en visstuga jag höll för ett tag sedan.

Jo. Jag hade sjungit balladen om De Bortstulna Konungadöttrarna, de som i vuxen ålder söker sig tillbaka till sitt hem, slottet alltså, men de vågar inte ge sig till känna utan tar jobb som pigor. Drottningen ger dem i uppgift att väva – och som de väver! ”En sådan väv har inte funnits på vår gård sedan våra döttrar kom bort” säger drottningen när hon sitter där med den färdiga väven i knät! Nu vill kungen och drottningen ge dem jobb, ansvaret för husnycklarna och sin yngste son! Dags att avslöja hur saker och ting ligger till… och allt slutar i glädjetårar fest och dans!

På förra årets Berättarfestival lärde jag mig det mycket bra uttrycket ”Kino im Kopf”. Jag och alla vi i Bessman (som medverkade förra året) använder uttrycket flitigt! En ”bio i huvet” är precis det man behöver som balladsångerska och balladpublik – förmågan att se det som händer! Nu går ju den där bion allt som oftast igång utav sig själv, bara för att balladlyriken är som den är: den berätta precis bara vad man ser, och ibland vad man hör. Bara det, resten får man tolka själv!

”Det var ju här det hände”, ”Det handlar om mig” och ”Har du skrivit den själv” är kommentarer som vittnar om att bion är igång för fullt.

Men ibland kan man ändå behöva påminna om att dra igång den, det är ju inte alla som får tillfälle att s.a.s. fixa till sin egen bildskärm nu för tiden…

Kanske vi ses på Berättarfestivalen, i någon av dess världar!

Marie Länne Persson

Marie Länne-Persson medverkar på årets berättarfestival. Så här presenterar hon sig:

Jag är balladsångerska, folkmusiker, kompositör, pedagog m.m., och uppvuxen med mina morföräldrars berättelser, talesätt, låtar och visor. Jag vet därför precis var Lindormen, Glo-son, Tomten och Djävulen varit synlig i Linneryd, samt i alla fall ett säkert trollboställe.
Bor numera i Linköping och arbetar som frilansande musiker och projektledare.

På årets festival medverkar hon med med konserten Så länge min käresta lever ännu som ingår i sägenresan I pestens fotspår, samt i det Medeltida Gästabudet och seminariet Kultur för alla. Mer om Marie och ballader kan du läsa här.

Sägenresan söndag 17 juni är slutsåld, men det finns möjlighet att komma till Dörarps kyrka och lyssna på konserten. Börjar mellan 14.30 och 15. Kostnad 50:-. Det finns fortfarande biljetter kvar till det medeltida gästabudet. Läs mer här.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Den Bergtagna på högstadiet

”Yes! Ola berätta en saga för oss!”, utbrast ett par av ungdomarna medan andra frågade om jag hade mungigan med mig när jag klev in klassrummet till klass 9A igår morse. ”Det var ett fint mottagande”, tänkte jag och trodde att det kanske skulle funka att sjunga medeltida ballader för ungdomarna. Min son som också går i högstadiet, men på en annan skola, skulle troligtvis ha sjunkit genom alla golven i skolbyggnaden, ner i kulverten, dragit luvan, på tröjan, över huvudet och gått omvägar hem om jag sjungit medeltida ballader i hans klass. Det får man förstå.

Men de här ungdomarna lyssnade när jag sjöng om ”Sven i Rosengård”, ”Liten Karin” och ”Den Bergtagna”. Jag sjöng alla verser och till enkelt gitarrkomp.

”Och jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå
– Tiden görs mig lång
Då gick hon den vägen åt höga berget låg
– Jag vet att sorgen är tung”

”Tiden görs mig lång”, tänkte nog en flicka, trots allt, som satt mitt framför mig. Mitt i en strof mellan två omkväden i Den Bergtagna utbrast hon:

”Hallå, du har ju sjungit i fjorton minuter nu!”

Många skrattade och även jag. Men de flesta inklusive hon själv ville faktiskt ändå lyssna till slutet.

Vi hade innan balladen pratat om att gifta sig med någon som man inte älskade eller som kanske inte visade sig vara snäll eller till och med var våldsam. De ville veta hur det skulle sluta. Kunde hon hålla sitt löfte och vad skulle hända om hon inte höll det?

Balladerna väckte mycket funderingar och intressanta saker att prata om som våld, kärlek, tro, makt och sorg.

Det är inte så långt mellan medeltiden och oss om man reser med berättelser trots att de är långa.

Jag var glad efter lektionen men har fortfarande inte mött 9B. De möter jag i morgon.

Ola Henricsson

Illustrationen är hämtad från Svenska folkvisor, utgivna av E.G. Geijer och A.A. Afzelius, ny betydligt utökad upplaga 1880. Här finns text och musik till de tre balladerna Ola sjöng.

4 kommentarer

Under Att berätta, Pedagogik