Sagobygdens Blogg

 Om festivalen

Torsdagen var lugn för då fick vi göra vad vi ville, vi valde att slappa såklart!. På fredagen fick jag och Emma-Lee följa med Monika till seminarium angående ungt berättande. Vi fick dela med oss av hur vi jobbar med berättande och sedan fick vi höra hur andra gör, det var spännande att höra likheterna och skillnaderna för man fick många nya idéer. 

 Förutom seminariet så var vi på invigningen på kvällen. Det var några bra berättare med, men det som gjorde kvällen speciell det var prisutdelningen. När de skulle dela ut priset så tänkte jag på hur kul det skulle vara om Monika fick det, eftersom de pratade om unga berättare. Sedan ropade dem upp Monika och Ida, jag blev verkligen glad och lycklig! Monika och Ida har varit dem som har lyft upp många unga berättare bl.a mig. Det kändes skönt att Monika och Ida fick veta att de gör ett bra jobb, för det gör de verkligen!

 Under festivalen lyssnade jag på många fantastiska berättare och jag fick flera tillfällen att berätta och det var en av de mest lyckade berättar stunderna för mig. Under festivalen så insåg jag hur mycket jag verkligen tycker om berättande och att jag verkligen vill fortsätta och utvecklas hela tiden. Dessutom så träffade jag några unga berättare vilket påminde mig om att jag ska fortsätta jobba med unga berättarföreningen och jobba för att vi blir fler och fler i landet.

Om lägret

På måndagen var det dags att ge sig av till berättarlägret för att bo i en stuga ute i skogen. Det var lite surt att lämna hotellet, men det var kul att träffa så många unga berättare. Vi hade två GRYMMA workshops som gav mig många nya idéer och erfarenheter. Våra worskhopsledare var Love Ersare och Kater Corkery från Irland.

Vi fick också prova på lajv som var helt nytt för mig. Det var roligare än jag trodde men ändå inte riktigt min stil. Under lägret fick jag nya vänner, nya berättelser och alldeles för lite sömn. Men dessa dagar har varit helt underbara, och jag är lycklig för att jag är berättare. Det är något helt unikt och underbart.

Milica Gardasevic är snart sexton år och har berättat sedan hon var tolv

Under våren 2011 har vi på Sagomuseet bl a haft digitala berättarverkstäder med barn. Det har gått till så att en av museets pedagoger har berättat ett antal sägner. Barnen har sedan fått välja sin favorit och berätta den på sitt sätt. När de lärt sig sagan har de gjort bilder och talat in berättelsen i ett  ljud och bildprogram på datorn.

En av alla berättelser som gjorts är den här