Semesterbild 3

Svinnegarns källa

Svinnegarns källa i södra Uppland var på medeltiden ett lika berömt vallfartsmål som Jerusalem, Rom och Vadstena. Åtminstone om vi ska tro Laurentius Petri. Källan ansågs så hälsobringande att även de svåraste sjuka och de som tvivlat på att de någonsin skulle bli friska igen, återfick hälsan efter att ha druckit av källans vatten.

Efter reformationen ansågs kulten vid källan som avguderi. Trots detta besöktes källan ända in på 1900-talet av 500 personer på trefaldighetsdagen, då botekraften var som störst.

Idag återstår inte mycket av den forna glansen. Skyltningen vid källan är dålig och det är ovårdat. Men ändå fick jag en känsla av storhetstiden och att det en gång varit mycket vackert här.

Du kan läsa mer om källan i Anders Hults bok Källan till vatten som rymmer två längre avsnitt om källkult och brunnsdrickning.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Semesterbild 2

Jättelinden på Grönsöö

I Grönsöö slottspark växer en jättelik parklind. Det är den största lind jag sett och den är snart 400 år gammal. Den planterades 1623 av änkedrottningen Kristina, som var gift med Karl IX. Drottning Kristinas lind räknas som en av de allra äldsta parklindarna i Europa.

Undrar hur många lindormar det här trädet framfött?

Enligt folklig tradition i södra Sverige kan det hända, att det föds en lindorm i en lind när den blir 100 år gammal. Lindormen liknar en drake och kan vara sex meter lång, grov som ett manslår och på ryggen har den en yvig man. Lindormen är kung över alla andra ormar. Den trivs i ihåliga gamla lindar och drar till sig människor.

En handelsman, som hade en stor gammal lind nära sin handelsbod, offrade den ena skinkan efter den andra åt vidundret för att hålla sig väl med denne. Men lindormen växte och växte och till slut började lindens stam spricka. Handelsmannen fruktade att lindormen skulle söka sig ut ur trädet och ställa till stor olycka. Han lät smida tunga järn och silverband runt trädet och då förlorade lindormen sin makt, för järn och silver skyddar mot ont.

Bredvid linden på Grönsöö låg rester efter kraftiga järnband, som jag gissar varit spända runt linden tidigare. Kanske har järnet skrämt bort lindormarna?

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Semesterbild 1

Korset på Veckholms kyrkogård


Nu börjar jag åter arbeta efter några veckors semester. I bloggen tänker jag de kommande dagarna visa några semesterbilder som anknyter till sägenomspunna platser och folktro. Kanske kan de inspirera till utflykter och framtida resor.

Veckholms kyrka ligger två mil sydost om Enköping. Liksom många andra kyrkor runt Mälaren byggdes den äldsta delen på medeltiden.  Vid kyrkan står ett träkors och minner kyrkobesökarna om en märklig händelse. När korset har ruttnat har det alltid under århundradena ersatts av ett nytt kors. Folk har trott att en stor olycka ska drabba Veckholm om inte korset vårdas

På 1500-talet var herr Melchior präst i Veckholm. Herr Melchior var en gammal, vördnadsvärd och gudfruktig prost. Sent varje kväll gick han från prästgården till kyrkan för att förrätta sin bön.

En av hans drängar tyckte illa om prosten. Han hade vid ett tillfälle blivit tillrättavisad och längtade efter att hämnas på husbonden. En kväll bestämde han sig för att gå till kyrkan och skrämma prosten. Han svepte in sig i ett stort vitt lakan, satte fast horn på huvudet och tog en getaklöv i handen. Han ställde sig vid kyrkporten och grinade som den värste djävul och sträckte fram sin klo. Där stod han och väntade på prosten. När prästen kom sa denne bara skarpt och kort:
– Vem är du?
Den sällsamma skepnaden svarade inte, utan förblev tyst och orörlig. Prosten upprepade flera gånger sin fråga men lika förgäves. Till slut sa han:
– Jag besvär dig, vid levande Gud, att du säger mig, vem du är?
Men då prästen ändå inte fick något svar sa han med befallande stämma.
– Så öppna sig då jorden under dina fötter och uppsluka dig, du avgrundens foster!
I detsamma började drängen sjunka ner i jorden. När han sjunkit till knäna, sa han äntligen:
– Jag är kära fars dräng, hjälp mig för Guds skull!
Men prosten svarade:
– Bed Gud! Jag kan icke hjälpa dig.
Och så försvann drängen i djupet.

En del säger att det var prostens egen hustru som bett drängen skrämma maken på kyrkogården. Drängen skulle få ett stop öl för tjänsten. Prästfrun tyckte att makens aftonbön i kyrkan var överflödig. Prästfrun sägs vara begraven på Håtuna kyrkogård och hennes kropp har aldrig förmultnat. Det var ett hemskt öde, för man trodde att om inte kroppen blev till stoft skulle människan aldrig bli salig.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner, Utflyktstips

Gott och blandat i baljan

Det var titeln på Berättelser och musik i sommarkväll måndagen den 4 juli.

Framför utescenen på Ljungby Gamla Torg hade minst 500 personer samlats för att lyssna till författaren Katarina Mazettis berättelser och Ljungbybandet Jazz i Baljans musik. Katarina hade dagen till ära skrivit flera nya texter till Jazz i baljans repertoar. Hon sjöng flera av dem själv och även tillsammant med Baljans trumpetare Kurt Lönn. Katarina berättade även skröner från sitt liv samt plockade fram sitt dragspel och jazzade loss med Baljan.

Ja, nu är sommarens berättarprogram i Sagobygden verkligen igång. I ytterligare 8 veckor kan du njuta av hisnande berättelser. Kika i kalendariet på vår hemsida.

Varm välkommen.

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Berättarfestivalen i Dagens Nyheter

Läs en summering av årets festival i Dagens Nyheter måndag 27 juni. Kulturdelens första sida och det följande uppslaget.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Milica berättar om festivalen och lägret

 Om festivalen

Torsdagen var lugn för då fick vi göra vad vi ville, vi valde att slappa såklart!. På fredagen fick jag och Emma-Lee följa med Monika till seminarium angående ungt berättande. Vi fick dela med oss av hur vi jobbar med berättande och sedan fick vi höra hur andra gör, det var spännande att höra likheterna och skillnaderna för man fick många nya idéer. 

 Förutom seminariet så var vi på invigningen på kvällen. Det var några bra berättare med, men det som gjorde kvällen speciell det var prisutdelningen. När de skulle dela ut priset så tänkte jag på hur kul det skulle vara om Monika fick det, eftersom de pratade om unga berättare. Sedan ropade dem upp Monika och Ida, jag blev verkligen glad och lycklig! Monika och Ida har varit dem som har lyft upp många unga berättare bl.a mig. Det kändes skönt att Monika och Ida fick veta att de gör ett bra jobb, för det gör de verkligen!

 Under festivalen lyssnade jag på många fantastiska berättare och jag fick flera tillfällen att berätta och det var en av de mest lyckade berättar stunderna för mig. Under festivalen så insåg jag hur mycket jag verkligen tycker om berättande och att jag verkligen vill fortsätta och utvecklas hela tiden. Dessutom så träffade jag några unga berättare vilket påminde mig om att jag ska fortsätta jobba med unga berättarföreningen och jobba för att vi blir fler och fler i landet.

Om lägret

På måndagen var det dags att ge sig av till berättarlägret för att bo i en stuga ute i skogen. Det var lite surt att lämna hotellet, men det var kul att träffa så många unga berättare. Vi hade två GRYMMA workshops som gav mig många nya idéer och erfarenheter. Våra worskhopsledare var Love Ersare och Kater Corkery från Irland.

Vi fick också prova på lajv som var helt nytt för mig. Det var roligare än jag trodde men ändå inte riktigt min stil. Under lägret fick jag nya vänner, nya berättelser och alldeles för lite sömn. Men dessa dagar har varit helt underbara, och jag är lycklig för att jag är berättare. Det är något helt unikt och underbart.

Milica Gardasevic är snart sexton år och har berättat sedan hon var tolv

2 kommentarer

Under Att berätta

Digital berättarverkstad

Under våren 2011 har vi på Sagomuseet bl a haft digitala berättarverkstäder med barn. Det har gått till så att en av museets pedagoger har berättat ett antal sägner. Barnen har sedan fått välja sin favorit och berätta den på sitt sätt. När de lärt sig sagan har de gjort bilder och talat in berättelsen i ett  ljud och bildprogram på datorn.

En av alla berättelser som gjorts är den här

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Följ med på en utflykt till Fågelboet

1886 kom en av de allra mest intressanta svenska sagoböckerna ut, Historiegubbar på Dal. Sagorna var upptecknade av August Bondeson som tidigare utgivit Halländska sagor och Svenska folksagor, också en av mina favoritsagosamlingar.

August Bondeson var hallänning, född i Vessingebro. Där står hans barndomshem öppet för besökare. Födelsetorpet kallas för Fågelboet.

Vad är det som är så märkvärdigt med Historiegubbar på Dal? Jo, Bondeson var 100 år före sin tid och intresserade sig inte bara för sagorna, utan också för berättarna och den miljö och i vilket sammanhang de berättade sina historier.

Läs och njut och ta del av en känsligt tecknad bild av det muntliga berättande, då det fortfarande var levande. Det var i sista stunden Bondeson kom till Dalsland. Vi kan bara tacka och ta emot.

Nu har journalisten och författaren Anna Pia Åhslund skrivit om Bondesons barndomsbygd och inbjuder till en vandring i hans fotspår. Läs mer på Anna-Pias hemsida. Där kan du läsa vidare om hennes bok I författarens fotspår. Litterära utflykter i Halland.

Vill du veta mer om Bondesons sagosamling kan du bland annat läsa Bengt af Klintbergs artikel i Hembygden  2001.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Utflyktstips

Hyllning till muntligt berättande och Ljungby berättarfestival

Lyssnaren är lika viktig för en berättarfestival som berättaren. Jag vågar nog utnämna Gustav till festivalens flitigaste besökare. I flera år har han kommit till Ljungby under festivaltiden. I en egen blogg hyllar han både det muntliga berättandet i allmänhet och Ljungby berättarfestival i synnerhet. Det är insiktsfullt skrivet. Missa inte hans tankar utan gå till Gustavs blogg http://www.themodernnomad.com.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

5536

Det är siffran på antalet entréer på årets berättarfestival.

Förra året var det 3356.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Sagomuseets verksamhet