Kategoriarkiv: Folktro och traditioner

Jag var i Stockholm i helgen och för första gången besökte jag Nordiska museet. Detta är verkligen ett hus som är ett måste för alla som är intresserade av folklig kultur, kulturhistoria och folklore. Redan när jag  närmade mig museet förstod jag att det är något mycket speciellt. Byggnaden är gjord som ett stort renässansslott, tornen, porten och skulpturer ger känslan av att gå in i något riktigt kungligt. Allt detta förstärks när man väl är inne, något av det första jag såg var statyn av Gustav Vasa i kolossalformat. Statyn är gjord av Carl Milles.

Så långt var jag ganska missnöjd. Jag hade väntat mig folklig kultur, en utförlig beskrivning av hur vanligt folk levde från 1500 – talet och framåt, inte ett frosseri i kungligheter och överklass.  Jag insåg dock snart att det pågår en mängd spännande utställningar högre upp i huset, men att det var omöjligt att hinna med allt om jag inte ville bosätta mig en vecka i slottet. Detta är de utställningar jag valde att se under mitt första, men definitivt inte mitt sista besök på Nordiska museet:

Fest och högtid livet igenom – när, hur och varför
En stor utställning som i montrar illustrerar olika högtider och traditioner. Behandlingen av häxor på 1600-talet och friarsederna i det gamla bondesamhället är två saker som fångade mig. Plötsligt fick jag en större kunskap om de friargåvor som vi har på Sagomuseet och det tänkande som låg bakom.

Hem och bostad
Från 1600 – talet och framåt får man följa hur folk bodde, vad de hade för möbler m m. Jag njöt av att så utförligt få se hur enkelt och rikt folk bodde förr, men jag kunde inte heller låta bli att fyllas av nostalgi när jag såg min egen barndoms boendemiljö återskapad.

Sápmi – om att vara same i Sverige
En gripande utställning om Samernas historia, traditioner och det förtryck som Sverige utsatt dem för. En video-intervju med en ung same fick mina tårar att trilla ner för kinderna.

Något som jag missade var:
Gamlingar – Hur var det och hur vill vi ha det?
Denna utställning öppnade först igår.  Otur för mig, ämnet verkar minst sagt spännande. Nordiska museet presenterar ”Gamlingar” med bl a dessa ord: ”I utställningen finns många nutida berättelser, men framför allt handlar den om äldreomsorgen i ett historiskt perspektiv. ” Det fina är ändå att nu har jag ett skäl att mycket snart gör ett återbesök på museet. Då kan jag också passa på att se en del av allt jag missade vid mitt första besök, för som sagt, Nordiska museet har sevärdheter nog för en veckas vandring i huset. Åk dit du också.

Blodberget är en av Sagobygdens sägenplatser i Alvesta kommun..

Vill du besöka Blodberget så kör gamla vägen till Växjö.

Strax efter Huseby svänger du till höger mot Kalvsvik.

Sedan är det bara att köra tills du kommer till Sagobygdsskylten.

Du åker in på smala, krokiga väger genom ett öppet landskap.

Överallt ligger det bondgårdar och andra hus.

Plötsligt får man se en vik av sjön Åsnen.

Vid en grå lada tar vägen slut och du är framme vid Blodberget.

Som vid alla Sagobygdens sägenplatser finns det ett rött sägenskåp på platsen.

Öppna skåpet och du kan läsa legenden om Blodberget.

Jag kom dit efter att ha irrat runt på småvägar men i gengäld fick jag uppleva den vackra naturen runt byn Odensjö och pratat mig fram med ett antal bybor.

Jag svängde för tidigt, långt innan skylten med Sagobygden men som sagt ingen skada skedd.

Legenden om Blända.

Det sägs att för länge, länge sedan kom den danske hövdingen Taxe med sin krigshär till platsen.

Han hade hört att hövdingen i Småland hade tagit sin krigshär och gett sig iväg norrut i Sverige för att kriga.

Så nu tänkte Taxe passa på att ta hela Småland och göra det danskt.

Skåne hade han tagit innan.

När Taxe kom till Blodberget stannade han där med alla sina krigare för att vila.

Sedan skulle de bränna byar och härja i bygden.

Men tack vare en ung kvinna som hette Blända så blev det aldrig så.

Blända samlade många andra kvinnor och de lurade Taxe och hans män.

De bjöd på mat och dryck och när alla blev trötta och somnade då dödade de Taxe och hans krigare.

Efter att kvinnorna dödat alla gick de ner till sjön och badade av sig allt blod.

Därför kallas viken för Blodviken.

Tack vare att Blända var så modig så är Småland svenskt ännu idag.

Och inte nog med det för efter Bländas lyckade kupp mot den danske hövdingen så ändrades arvsrätten i Småland.

Tidigare var det bara män och söner som ärvde men efter detta så var det lika arvsrätt mellan kvinnor och män och mellan syster och broder.

Blodberget

När du vandrat upp till bergets topp har du en fantastisk utsikt över sjön Åsnen.

Det var en underbar kväll och människor kom vandrande uppför stigarna för att vara med och lyssna till berättelser i sommarkväll.

Solen sken och det var fågelkvitter i alla träden.

Göken gol i väster.

Det sägs ju att västergök är bästergök.

En hackspett med sitt röda huvud och sin röda bakkropp satt i ett träd och hackade i stammen.

Här tog vi fram fikakorgen och bredde ut våra filtar.

Nu var det dags för fika och berättande om den duktiga Blända och hennes kvinnor som räddade Småland en gång för länge sedan. Att jag tog en version av Blända som åhörarna inte hört innan blev bara positivt.

                                   Text och foto: Agneta Json Granemalm

Ja, denna fantastiska tid på året, perioden mellan blomningstiden för hägg och syren, när allt i naturen vaknar upp, när fåglar försöker överträffa varandra i skönsång och vi vänder våra vintertrötta ansikten upp emot solen närhelst den visar sig, då borde vi entledigas från våra värv för att bara kunna vara ute och njuta av undret som sker framför våra ögon varje år.

Själv följer jag ivrigt flyttfåglarnas ankomst. Min far lyfte på (den tänkta) hatten när den förste staren visade sig och den traditionen upprätthåller jag nogsamt.

En vårfågel med ett märkligt läte är enkelbeckasinen. När den faller i luften, åstadkoms ett ljud när luften pressas genom de yttersta  stjärtfjädrarna, det låter som den ropar hehehe-rarna. (here = småländska för pojke). Enligt folktro i Västbo var det en vallpojke som fått till uppgift att valla getter. Men han var både lat och elak, han byggde en liten inhägnad till getterna och i den fick de tillbringa dagarna medan han själv latade sig. Varje kväll drev han hem getterna med en grov käpp och hindrade dem från att stanna och beta. Men en dag när han kom och skulle föra hem getterna var de döda allihop. Han förstod inte det utan trodde att de sov. Med hårda slag försökte han väcka  dem. Då ingrep Vår Herre.  Som straff för att han plågat getterna dömdes han till  att flyga utan att någonsin få sätta sig på marken. När vi ser fågeln störtdyka i luften och hör det karaktäristiska ljudet, betyder det att han hoppas på att han avtjänat sitt straff, men inte förrän han har flugit i etthundra år för varje get som han slog ihjäl har han sonat sitt brott.  Så han måste återta sitt eviga flygande.

Denna sägen och många andra kan läsas i Ingvar Svanbergs bok Fåglar i svensk folklig tradition (Dialogos förlag, 2013).

Uttrycket ”Stängt mellan hägg och syren” hänförs till den årliga period då skomakargesäller enligt skråbestämmelser skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Vissa skomakerier stängde verksamheten under gesällens frånvaro och det kunde då tydas som att skomakaren stängt för att njuta av den bästa tiden på året (källa Wikipedia)

/Saga Alexandersson