Kategoriarkiv: Att berätta
Om konsten att hitta nya berättelser
Söker du nya berättelser? Då ska du inte missa seminariet på Ljungby berättarfestival om vad som göms i landets folklivsarkiv.
I 100 år har svenska folkets berättelser samlats in av folklivsarkiven. En berättare som ger sig ut på skattjakt i arkiven kan hitta guldkorn. Berättelserna väntar på sina berättare.
Några arkivarie vid våra stora folkminnesarkiv guidar dig genom gömmorna och ger smakprov på vad den som letar kan hitta.
Det kommer att handla om ekorrar, svartkonst, mord och misshandel. Och mycket annat. De kunniga arkivarierna Göran Sjögård, Fredrik Skott och Tora Wall berättar.
Bengt af Klintberg bidrar med en historisk bakgrundsteckning och går 500 år tillbaka i tiden. Han lyfter också fram några av de personer för vilka bevarandet av folkminnen blivit en livsgärning.
När?
Måndag 20 juni kl 9-12.
Läs mer på www.ljungbyberattarfestival.se eller ställ dina frågor om seminariet här på bloggen, så ska jag svara.
Per Gustavsson
Festivalens berättare: Henrik och Sabina
Henrik Hallgren är en man med många strängar på sin lyra. Bland annat sysslar han med naturvakenhet, asatro, arkeologi, ekosofi , symbolpedagogik och sagoberättande. Det är som berättare han kommer till oss, men hans andra intressen genomsyrar det han presenterar på festivalen. Relationen mellan människor och natur går nämligen som en röd tråd genom Henriks berättarföreställningar och kurser. Till Ljungby kommer han inte ensam, utan med är också Sabina Henriksson som är både är berättare och musiker. Tillsammans gör Henrik och Sabina föreställningar där musik och berättande blandas med högt tempo och stor inlevelse. Klicka nedan, så kan du se ett Youtubeklipp ur en av föreställningarna:
Vad kommer vi då få höra dem berätta? Jo, framförallt traditionella berättelser, myter och sagor. De är övertygade om att dessa berättelser alltid varit ett viktigt redskap för att förstå världen. Blir du nyfiken? Gå då på någon av följande programpunkter:
Lördag
| 13.00 | Soldattorpet | TOR & MIDGÅRDSORMEN | |
| Barnberättande | |||
| Sabina Henriksson och Henrik Hallgren |
Söndag
| 14.00 | Soldattorpet | NÄR TRÄDEN KUNDE TALA | |
| Barnberättande | |||
| Sabina Henriksson och Henrik Hallgren |
Måndag
| 11.00 | Eskilsgården | NÄR TRÄDEN KUNDE TALA | |||
| Berättarföreställning | |||||
| Sabina Henriksson och Henril Hallgren |
| 15.00 | Soldattorpet | TOR & MIDGÅRDSORMEN | |||
| Barnberättande | |||||
| Sabina Henriksson och Henrik Hallgren |
Tisdag
| 09.00-12.00 | Högskolan, Garvaren, | BERÄTTANDETS EKOLOGI | |
| sal 1 | Kurs | ||
| Kursledare: Henrik Hallgren | |||
| – kurs i naturberättande | |||
| Under denna kurs utforskar v hur berättelserna, sagorna och myterna kan fördjupa relationen till naturen. |
”H.C Andersen slog fortællingerne ihjel”
På Färöarna besöker jag en bokhandel och finner Rune T. Kiddes självbiografi Kruseduller, kragetæer og kreative krumspring (Modtryk, 2007). Ögonblicket senare har jag inhandlat boken. Den måste jag bara läsa. Rune träffade jag på 90-talet när han besökte Ljungby berättarfestival och gjorde reportage för Danmarks radio. 1999 framträdde han själv med berättelser och sånger tillsammans med sina bandmedlemmar. Nöjd konstaterar jag att han framhåller framträdandet i Ljungby som höjdpunkten i hans berättarkarriär.
Krumsprång handlar det verkligen om när man tar del av Runes liv. Han är en tusenkonstnär med alldeles egensinniga, galna, fantasieggande och starka berättelser.
Jag kan inte låta bli att delge er hans tankar om H.C. Andersen:
”Jag havde altid sagt, at H.C.Andersen slog fortællingerne ihjel. Det var naturligtvis grumme polemisk och bevidst provokerende; men noget er der nu om snakken. Han levde i den periode, hvor vandrehistorierne bygyndte at uddø, og han hjalp selv godt med til deres udryddelse ligesom Asbjørnsen, Moe och brøderne Grimm. De skrev vandrehistorierne ned, og på den måde stivnede og døde de. De skrevne historie forholdt man sig til som til en lærebog, en færdigstøbt form til efterligning. Man fortalte fra nu af kun historierne på én måde, for sådan var de jo skrevet ned, og sådan var de naturligtvis også korrekte. Men sådan var det jop slet ikke med de oprindelige vandrehistorier, de havde deres ganske særlige kendetegn.
Kigger man i Evald Tang Kristensens gigantiske historiesamlinger, så vil man opdage, at der i mange tilfælde er nedskrevet måske 15 versioner af den samme fortælling, de er bara slet icke ens. Nogle fortællere har glemt pointen eller digtet en ny, nogle maler og utbygger historien, nogle fjerner elementer eller laver helt nye, steder og personer ændrer identitet. Det er vandrehistoriens kendetegn, den har været i evig forandring. Sådan går det jo, når en fortælling går fra mund til mund i mange, mange led. Der kommer aldrig så meget som bare to helt ens udgaver.
Sådan har jeg altid selv arbejdet som historiefortaller; something old, something new, something borrowed, something blue. Ja, og så lidt stribet hattelak i ny og næ. Andersen burde skamme sig, han har bare lavet litteratur. Rejs en skamstøtte, vi vil have levende fortællinger.”
Per Gustavsson
Sparven och grodan
När syndaflodens vatten drogs bort och Noas ark hamnade på fastlandet satte gubben igång med att släppa loss alla djuren. Under vistelsen på havet hade de sina ben fastbundna med rep för att inte springa omkring på däcken, orsaka obalans och därmed utsätta hela arken för fara. Det var mycket jobb att lossa repen på alla djur, men fram på kvällen verkade det som Noa och han medhjälpare lyckade avsluta sitt arbete. Det var precis innan mörkret föl.
Nästa dag, tidigt på morgonen släpptes alla djur ut ur arken och de började springa ikapp. Sist av alla kom sparven och grodan ut. Men de sprang inte utan de kom hoppandes på sina små ben. Detta på grund av att Noa missade att lossa repet på deras ben kvällen före. Som följd av detta, fortsätter sparven och grodan att hoppa i stället för att gå även i våra dagar.
Daniel Onaca
The Dead Girl´s Bone
Här hittar jag en histora till, liknande tema:
SWITZERLAND:
Once there was a king who died. His wife and two children, a girl and a boy, were still alive. Then one day they asked the mother which of them should someday become king. She said to them, ”Dear children, go out into the woods together and look for a certain flower. The first one of you to find it will someday become king.”
So the two set forth together, and while searching in the woods they separated, and the girl was the first one to find the flower. She thought she would wait for her brother, so she put the flower in her hand, closed it in God’s name, and lay down in the shade.
Then the boy came to her. He had not found the flower, but when he saw it in his sister’s hand, a terrible thought came to him: ”I will murder my sister, take the flower home with me, and then I will become king.”
That is what he thought, and that is what he did. He killed her and buried her in the woods, covering with earth so that no one would know what had happened.
Many years later a shepherd boy who was there tending his sheep found one of the girl’s bones lying on the ground. He made a few holes in it like a flute, and blew into it. Then the bone began to sing ever so sadly and told the entire story how the girl had been killed by her brother. To hear the song would bring tears to your eyes.
One day a knight came by where the boy was playing the flute. He bought the flute and played it wherever he went in the land. Finally the old queen heard the knight and became very sad. She had her son removed from the throne, and she mourned for the rest of her life.
tvillingprinsarna
Från Yorubafolket i Nigeria kommer den här sagan. Jag berättar med egna ord.
Tvillingprinsarna
Långt nere i södern fanns det en mäktig kung som hette Ajako. Hans palats var utan like. Hans tron var snidad av elfenben och guld. Han hade en ung och underskön gemål som han verkligen älskade, men de fick inga barn. Tiden gick. Så en dag kom hon ändå till honom med glädjebud. Hon hade blivit havande. Och när tiden var inne föddes en pojke och efter ett tag ännu en! Det var ingen lycka med detta. I det här landet ansågs allmänt att tvillingar bar på en förbannelse. Att de egentligen skulle dödas direkt efter födseln. Men det kunde kungen inte förmå sig. I hemlighet lät han föra mor och barn till en liten by långt ute på landet.
Åren gick. Tvillingbröderna växte och blev till män. De hade ingen aning om sin kungliga börd. Men en dag blev modern hastigt sjuk och på sin dödsbädd berättade hon sanningen. Bröderna blev som fallna från skyarna. Deras mor hade burit ved och vatten som vilken kvinna som helst – skulle hon vara drottning? Och själva hade de gått i slitna skynken och vallat getter som andra pojkar.
Bara en kort tid därefter nåddes de av budet att också deras far kungen avlidit. Han hade dött barnlös. Så nu var det fritt fram att bege sig hem och kräva rätten till tronen. Men bara en av dem, förstås. Hur skulle de lösa detta?
De två unga männen var oskiljaktiga. De sov tillsammans, gjorde allting tillsammans. De visste varandras tankar. Nu beslöt de i största sämja att låta slumpen avgöra. De skulle kasta varsin sten och se vem som kom längst. Den som vann skulle bege sig till staden och kräva sin rätt.
Den blev den yngre. Han gav sig raskt iväg till det kungliga palatset. Där mottogs han först med undran. Kung Ajako hade ändå en son? Men så snart de lärde förvissat sig att han var äkta, bröt glädjen loss och han besteg tronen med stor pompa och ståt. Så snart det var möjligt lät han sända bud till sin tvillingbror. Han var välkommen att bo i palatset han med, trots att han inte var kung.
Nej, han var inte kung. Där satt hans yngre bror i all prakt och härlighet. Det sved i den äldres hjärta. Allt efter som tiden gick blev det värre och värre. Avundsjukan åt honom, den grävde hål i hans själ. ”Det var jag som föddes först”, sade han till sig själv. ”Jag är den som skulle suttit vid tronen.”
Alldeles intill palatset rann en flod. Där brukade tvillingbröderna gå och strosa. Och en dag rann sinnet på den äldre. Plötsligt – han visste inte hur det gick till – låg den andre ute i vattnet. Han sjönk nästan direkt. Den äldre brodern vände på klacken och gick tillbaka till palatset. Där drog han en historia. Hans bror hade hastigt gett sig av på en lång resa, han skulle nog inte komma tillbaka. Vid hovet anade man ingenting, utan utropade honom som kung i stället.
Nu hade han fått det han drömt om. Makt, rikedom, sköna kvinnor. Lydiga tjänare, tassande runt på flinka fötter. Men han fick inte ro. Gång efter annan måste han tillbaka till platsen där hans bror hade drunknat. Så en dag som han stod där och såg ner i vattnet hördes en tunn röst:
”Här ligger din bror! Här ligger din bror!”
Det var en liten fisk som stack upp nosen och sjöng. Ursinnig tog han en stor sten, med all kraft slungade han den i vattnet så fisken krossades.
Men bara kort därefter var han åter vid floden och nu kom han i sällskap med hela sitt följe, rådsherrar, tjänare. Och just som han tänkte ”vilken tur att jag fick död på den där fisken”, så satte vattnet igång att koka. Hela floden hävde sig, höga vågor steg upp, det brusade och dånade och sjöng:
”HÄR LIGGER DIN BROR! HÄR LIGGER DIN BROR!”
Hovfolket förfärades när de hörde detta. Och de lät dragga i floden och så fann man liket efter kungen. Den äldre brodern blev avsatt och körd på porten. Dömd att leva som fredlös och jagad som en hund. Men skammen var för stor. Han kunde inte fortsätta sitt liv. Han gick ut i vildmarken och där hittade han de örter han behövde. Så fick han somna in.
Anna Lilljequist
Under Att berätta
Festivalens berättare: Jack Dalton
Fram till festivalen kommer vi ta tillfället i akt och närmare presentera några av festivalens artister. Först ut är en man från andra sidan atlanten.
Jack Dalton är uppvuxen i Anchorage, Alaska och har sin rötter bland urbefolkningen(yupikerna). Han är proffisionell storyteller , skådespelare och författare. Det är med stor glädje vi hälsar Jack välkommen till årets festival. På hans repertoar finns framför allt traditionella berättelser från Yupikernas kultur. Jack kommer att bjuda på skapelseberättelser, trixterhistorier och mycket mer. Det blir sagor och myter för såväl barn som vuxna. Föreställningarna blir i huvudsak på engelska men även på svenska. Jack har nämligen varit utbytesstudent i Göteborg och kan svenska.
Här är Jacks föreställningar under festivalen:
Fredag
19.00. Församlingshemmet: Festivalinvigning
Lördag
14.00 Ljunggården: Raven Returns
Söndag
19.00 Märtas café The Gathering Song, and The Big Eagle
Måndag
10.00. Utescenen. Gamla Torg. Hur Korpen skapade land Barnberättande på svenska
13.00 Eskilsgården: The creation legends of the Yupik people
Tisdag
| 11.00 | Ljunggården | The boy who ate too much |
Kvinnans ovanliga egenskaper
Alla vet hur det gick till när Gud skapade kvinnan av Adams revben medan han sov. Fast jag är inte så säker på att denna historia är riktigt sann. Enligt en gammalt rumänsk sägen var handlingen lite annorlunda. Att det var mannen som skapades först kan vara sant. Men när Gud ville skapa en kvinna då märkte Han att det inte fanns något material kvar. Allt var förbrukat! Då plockade Han månens rundhet, solstrålarnas ljus, vågornas böljande, grenverkets vajande, svalans spenslighet, blommornas doft och hindens kärleksfulla blick. Till dessa ingredienser tillade Han lövsångarens skygghet, påfågelns fåfänga, svanens graciösa hållning, duvans mildhet, vargens grymhet, diamantens hårdhet, marmorns kyla och eldens glöd. Allting blandade Gud ihop och skapade kvinnan som han skänkte till Adam.
Efter en vecka kom mannen till Gud och sade: ”Min herre, den varelse som du gav mig som livskamrat gör mig olycklig. Hon kräver all min uppmärksamhet, lämnar mig aldrig ifred, pratar för mycket, är nyckfull och gråter ofta utan anledning. Jag lider för mycket på grund av Eva. Jag orkar inte längre leva ihop med henne. Därför vill jag att du tar henne tillbaka.”
Gud lyssnade på mannens klagan och tog henne från honom. Efter en vecka kom Adam tillbaka och sade: ”Min herre, jag tycker att det var dumt av mig, när jag bad Dig att ta tillbaka min kvinna. Jag kan inte glömma hennes ljuva röst när hon pratade med mig. Hon sjöng i min närhet, hon såg kärleksfullt på mig, henne blick smekte min själ, hennes skratt klingade som fågelkvitter i mina öron. Jag ber dig på mina bara knän att återlämna Eva till mig för att jag inte kan leva utan denna underbara varelse.”
Daniel Onaca
Påskdagen
Påskdagen är glädjens dag.
Då uppstod Jesus från de döda.
Påskäringarna hade inte samma makt längre.
Själva solen är glad.
På påskdagens morgon dansar den i glädje
över Jesus uppståndelse.
Den är vackrare än vanligt.
Den hoppar upp och ner, upp och ner.
Många kan berätta att de sett solen dansa.
Om du inte tror mig,
får du själv gå upp tidigt på morgonen.
Solen dansar inte på en gång när den går upp.
Du får vänta fem till tio minuter.
Man kan se det var som helst.
Men det sker endast på påskdagens morgon.
Per Gustavsson
bild: Boel Werner
Sagobygdens Blogg 