Nu släpper vi vår nya hemsida. Under ca ett år har vi tillsammans med webbyrån Sector 5 arbetet med den nya sidan. Den är inte helt klar, utan kommer att växa ytterligare under den närmaste framtiden. Bland annat kommer det ett arkiv med muntliga berättelser, i form av ljudfiler. Vi vill tacka Sector 5 för gott samarbete.
Gå in och titta dig runt. Tyck gärna till här i kommentarerna.
Klicka på länken nedan:
Nu är det fint på alla våra 40 sägenplatser i Sagobygden. Alla skyltskåp är målade och ett 100-tal pilar uppfräschade. Sista anhalten på min och praktikanten Cecilia Ivars rundresa i Sagobygden var Galgahallarna vid Virestadssjön. Sägnen berättar att den grymme fogden Trotte på medeltiden hängde upp folk i klyftan mellan de väldiga stenarna. Man la stora stenar på deras armar så att de inte föll ner. Där fick de hänga tills de dog.
Nuvarande markägaren Björn Martinsson visade oss ön där fogdens fästning en gång lär ha legat. Björn vill gärna se en provgrävning här. Vad skulle man hitta? Han visar oss trampestenen med årtalet 1780 som tidigare låg i ån och gjorde det möjligt för folk att hoppa på stenarna och ta sig över till andra sidan. Björn röjer och vårdar omsorgsfullt platsens historiska minne. Nu föreslår han oss att arrangera en paddling i Helge å, den å som fogden en gång lär ha färdats på. På stående fot bestämmer vi att det gör vi nästa sommar. Vi har vandrat, åkt båt, cyklat i Sagobygden men aldrig paddlat kanot och berättat tidigare. Men nu sker det nästa sommar.
I väntan på det arrangemanget kan du redan i morgon lyssna på historier en bit norr om Galgahallarna, vid Puke rör i V Garanshult. Där får du höra om skogens drottning. Låter lite trevligare än en grym fogde. Lena Pettersson och arkeolog Alexandra Nylén berättar.
Det är skyltat från vägen mellan Liatorp och Virestad, strax väster om Helge å. Ta gärna med kaffekorg. Virestad hembygdsförening och Kultur & Fritid i Älmhult är medarrangörer.
Börjar kl 18.30.
Per Gustavsson
De senaste åren har det kommit ut många bra handledningar på norska i konsten att berätta. Nu har det publicerats ännu en. Jag tycker mycket om Fridunn Torå Karsruds bok om muntligt berättande i norskämnet. Hon är lärare och har genomgått den välkända berättarutbildningen vid Högskolan i Oslo.
Liksom så många av oss berättare och lärare, som redan använder berättandet i undervisningen, har författaren den erfarenheten att berättandet särskilt är till stor hjälp för elever som har svårigheter i skolan. Hon citerar en lärare som säger: ”Når jag forteller. merker jeg at det blir helt stille i klassen. Alle lytter. Og så husker de så godt det jag har fortalt.”
Låt er inte avskräckas av att boken är skriven på norska och handlar om norskämnet. Den är lättläst och frågeställningarna som berörs kan lika väl gälla svenskämnet. Boken är indelade i tre delar. Utifrån forskare och tänkare som Lev Vygotskij och Giovanni Rodari tar författaren bland annat upp hur viktig fantasin är för tankeförmågan och hur inre bilder skapas. I den andra delen visar Karsrud på hur muntlig berättande främjar språket och förmågan att tolka världen, ger kunskap och kulturell tillhörighet, skapar hopp och stimulerar läsning och skrivning. De här avsnitten är små utmärkta sammanfattningar för den som vill argumentera för mer berättande i skolan.
Den avslutande delen är en matnyttig snabbkurs i hur man kan arbeta praktiskt med berättande i skolan. Visserligen är det inget nytt, men det som är så bra är att det är lätt att komma igång efter att man som läsare tagit del av Karsruds tips. Boken avslutas med en ordentlig litteraturförteckning för den som vill läsa vidare.
Anbefales!
Karsrud, Fridunn Tørå: Muntlig fortelling i norskfaget. En vei till tekst- och tolkningskompetanse Oslo 2010 ISBN 978-82-02-32695-1
Per Gustavsson
Den 7 juni öppnar Sagomuseet en utställning väl värt ett besök. Jonas Åkerlund har skapat fantastiska illustrationer av alla 40 sägenplatserna. Det har blivit 200 bilder allt som allt, och de visas för första gången på tisdag den 7 juni, då även konstnären Jonas Åkerlund kommer att vara på plats. Alla sägnerna finns dessutom att läsa till varje illustrations-serie; på både svenska, engelska och tyska.
Denna planta hetter Iarba fiarelor på rumänska och har många magiska egenskaper. Den skyddar dess ägare mot alla slags järnvapen och den öppnar den lås och reglar gjorda av järn. Den skänker gåvan att tyda djurens och växternas tungomål m.m. Järngråsstrån glänser som guld när den blommar ut, men den växer bara på vissa ställen och brukar förflytta sig under nattetid. För att slippa bli upplockad sjunker den ner i jorden eller under vattnet.
En intressant rumänsk sägen förtäljer hur igelkotten hade upptäckt och lärt människan att använda denna växt. Den som vill få tag i iarba fiarelor måste följa en viss ritual som bara igelkotten känner till: det innebär att man måste be plantan om tillåtelse att bli upplockad och lova att inte använda den i ont syfte. Människorna fångar igelkottens ungar och stänger in dem i en bur försedd med järnlås. Sedan väntar de tills honan dyker upp. Hon kommer till buren bärandes på iarba fiarelor för att befria sina ungar. Då passar man på att lägga beslag på den åtråvärda växten.
Daniel Onaca
Jonas Åkerlunds illustrationer är verkligen värda ett ögonkast eller varför inte en lång, lång vilande blick; för att låta fantasins värld ta över för en stund.
Under Att berätta
Vi är stolta över att kunna välkomna en av landets mest lästa deckarförfattare till årets Berättarfestival.
Johan Teorin är författare och journalist, boende i Göteborg, och med stark koppling till Öland.
Under senare år har han haft stor framgång med romanerna: Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. Samtliga utspelar sig på Öland. Hans berättelser har tydligt inspirerats av folktro och sägner, inte minst spökhistorier. Det sägs att Johan under sina barndoms somrar på Öland ofta lyssnade när hans morfars berättade spännande historier. Det var bland annat dessa sägner och andra historier som väckte hans berättarlust.
Än idag berättar Johan gärna sägner, helst från Öland. Under festivalen kommer vi att få lyssna till hans muntliga berättande och även få höra när Johan och Bengt af Klintberg samtalar om folktro i dagens spänningslitteratur.
Vid dessa tillfällen kan du lyssna på Johan under festivalen
Fredag 17/6 Kl 19.00 Invigning
Söndag 19/6 Kl: 20.00 Öländska skrönor Esnkilsgårde
Måndag 20/6 Kl 15.00 BERÄTTELSER I SKUMTIMMEN Församlingshemmet.
När Gud ville skapa dygnets lopp ville han göra så att dag och natt skulle följa på varandra. Han tog upp två trådnystan, en med vit tråd och en med svart och tänkte tvinna ihop dem. Natten och dagen skulle inflätas med varandra precis som de två olika färgerna löpte längs tidens tråd. Det var ett besvärligt arbete. Gud tog igelkotten till sin hjälp för att hålla i trådarna och släppa ut dem jämnt och fint. Just som de höll på denna viktiga sysselsättning gick ett bröllopsfölje förbi. Igelkotten glömde sin uppgift och rycktes med i den allmänna glädjeyran.
Efter ett tag märkte Gud att det bara kom svart tråd. ”Vad kan detta vara?” undrade Den Allsmäktige. Han reste sig från sitt ställe och gick bort för att se efter, vad som hände. Då möttes han av en förfärlig syn: de två trådnystarna låg i en salig röra på marken, medan igelkotten stod där och var helt genomsvettig så nykommen från bröllopet som han var. Då blev Gud arg och skällde ut den lilla varelsen. Han förbannade den med orden:
— För att du struntade i din plikt må det vara så hädanefter att, när du hör herdepipans ljud, skall du alltid börja dansa oavsett hur håglös eller trött du är.
Daniel Onaca
På årets festival hoppas vi på att unga berättare kommer att synas och höras mer än någonsin. Flera av Ljunbys ungdomar kommer att delta. Det kommer att vara ett berättarläger för ungdomar samtidigt som festivalen. Vi har dessutom bjudit en fem personer från norr till söder som skall få uppträda som gruppen; ”Unga berättare”.
I denna grupp ingår från vänster:
Maja Andersson, Göteborg, Johanna Taller, Landskrona Sibon Kabir Stockholm, , Melica Gardasevic, Sundsvall och Grevy Malombo, Skellefteå. ( den sistnämde har vi tyvärr ingen bild på)
Gruppen kommer att synas vid följande tillfällen:
Lördag:
Kl 20.30: På Kvällskvisten (även andra berättare deltar) Plats: Ljunggården.
Söndag:
Kl 13.00 Full fart – en berättarkavalkad (även andra berättare deltar). Plats: sagomuseet.
Kl 20.00 Berättarfesten. Plats: Märtas café
När Gud hade skapat världen, märkte han att jorden blev bredare än himmelen. Dess valv var inte stort nog för att täcka hela jorden. Medan Gud rådgjorde med Sankte Per, vad de skulle göra för att rätta till felet, dök igelkotten upp. Den erbjöd sig att ge sitt förslag, men Sankte Per avvisade honom direkt:
– Ge dig iväg, detta är en alldeles för stor fråga, för dig.
Då blev igelkotten ledsen och gick därifrån. De två heliga fortsatte tänka på vad de skulle göra, men kom inte på något. Till slut sade Gud till Sankte Per:
– Kanske den lilla varelsen har en lösning ändå. Skicka någon för att fråga honom om råd. Först skickade Sankte Per spindeln. Denne visade inte någon större vilja att följa den heliges befallning. Han svarade:
– Jag kan inte göra det för jag är mitt i mitt vävningsarbete. Skicka någon annan i stället. Då blev Sankte Per arg och förbannade honom med orden:
– Du skall väva och väva och aldrig bli färdig med ditt arbete.
Sedan kallade han biet till sig. Det höll på att baka bröd. När biet hörde det gudomliga budet släppte det allt som det hade för händer och flög bort till igelkotten meddetsamma. Denne var fortfarande sur för att de två inte ville lyssna på honom från första början. Därför ville den inte svara på biet som förmedlade Guds ord. Biet låtsades fly tillbaka, men den gömde sig någonstans i närheten. Då hörde den igelkotten som mumlade för sig själv: ”Ska det vara så svårt? Det är bara att ta i o lyfta upp jordskorpan och sedan knåda den ordentligt tills det uppstår berg och dalar, kullar och slutningar. När den blir lagom skrynklig så kan himmelen täcka den helt.” När biet hörde detta flög det tillbaka och berättade för Gud vad hon hade hört. Gud blev glad över detta och välsignade biet med orden:
– Må honung hädanefter rinna ur din mun. Och ditt vax skall användas som ljus. De skall brinna i kyrkor och vid alla heliga stunder. Mot fiender skall du försvara dig med din gadd.
Sedan satte Gud igång och skapade berg och dalar, precis så som igelkotten tänkt sig. Till slut såg han att allting såg bra ut. Han blev nöjd och välsignade även igelkotten med orden:
– Du skall bära en skjorta som skyddar dig mot solens brännhetta. När dina fiender vill komma åt dig skall du omvandla dig till ett taggigt klot tills faran är över. Och den som vågar döda dig skall få en stor bock i syndernas bok.
Därför sägs det att det är en synd även i våra dagar att döda en igelkott.
Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 