Etikettarkiv: igelkott

Den magiska järngrässtrån

     Denna planta hetter Iarba fiarelor på rumänska och har många magiska egenskaper. Den skyddar dess ägare mot alla slags järnvapen och den öppnar den lås och reglar gjorda av järn. Den skänker gåvan att tyda djurens och växternas tungomål m.m. Järngråsstrån glänser som guld när den blommar ut, men den växer bara på vissa ställen och brukar förflytta sig under nattetid. För att slippa bli upplockad sjunker den ner i jorden eller under vattnet.

     En intressant rumänsk sägen förtäljer hur igelkotten hade upptäckt och lärt människan att använda denna växt. Den som vill få tag i iarba fiarelor måste följa en viss ritual som bara igelkotten känner till: det innebär att man måste be plantan om tillåtelse att bli upplockad och lova att inte använda den i ont syfte. Människorna fångar igelkottens ungar och stänger in dem i en bur försedd med järnlås. Sedan väntar de tills honan dyker upp. Hon kommer till buren bärandes på iarba fiarelor för att befria sina ungar. Då passar man på att lägga beslag på den åtråvärda växten.

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Den dansande igelkotten

När Gud ville skapa dygnets lopp ville han göra så att dag och natt skulle följa på varandra. Han tog upp två trådnystan, en med vit tråd och en med svart och tänkte tvinna ihop dem. Natten och dagen skulle inflätas med varandra precis som de två olika färgerna löpte längs tidens tråd. Det var ett besvärligt arbete. Gud tog igelkotten till sin hjälp för att hålla i trådarna och släppa ut dem jämnt och fint. Just som de höll på denna viktiga sysselsättning gick ett bröllopsfölje förbi. Igelkotten glömde sin uppgift och rycktes med i den allmänna glädjeyran.

Efter ett tag märkte Gud att det bara kom svart tråd. ”Vad kan detta vara?” undrade Den Allsmäktige. Han reste sig från sitt ställe och gick bort för att se efter, vad som hände. Då möttes han av en förfärlig syn: de två trådnystarna låg i en salig röra på marken, medan igelkotten stod där och var helt genomsvettig så nykommen från bröllopet som han var. Då blev Gud arg och skällde ut den lilla varelsen. Han förbannade den med orden:

— För att du struntade i din plikt må det vara så hädanefter att, när du hör herdepipans ljud, skall du alltid börja dansa oavsett hur håglös eller trött du är.

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Den vise igelkotten

     När Gud hade skapat världen, märkte han att jorden blev bredare än himmelen. Dess valv var inte stort nog för att täcka hela jorden. Medan Gud rådgjorde med Sankte Per, vad de skulle göra för att rätta till felet, dök igelkotten upp. Den erbjöd sig att ge sitt förslag, men Sankte Per avvisade honom direkt:

     – Ge dig iväg, detta är en alldeles för stor fråga, för dig.

     Då blev igelkotten ledsen och gick därifrån. De två heliga fortsatte tänka på vad de skulle göra, men kom inte på något. Till slut sade Gud till Sankte Per:

     – Kanske den lilla varelsen har en lösning ändå. Skicka någon för att fråga honom om råd. Först skickade Sankte Per spindeln. Denne visade inte någon större vilja att följa den heliges befallning. Han svarade:

     – Jag kan inte göra det för jag är mitt i mitt vävningsarbete. Skicka någon annan i stället. Då blev Sankte Per arg och förbannade honom med orden:

     – Du skall väva och väva och aldrig bli färdig med ditt arbete.

     Sedan kallade han biet till sig. Det höll på att baka bröd. När biet hörde det gudomliga budet släppte det allt som det hade för händer och flög bort till igelkotten meddetsamma. Denne var fortfarande sur för att de två inte ville lyssna på honom från första början. Därför ville den inte svara på biet som förmedlade Guds ord. Biet låtsades fly tillbaka, men den gömde sig någonstans i närheten. Då hörde den igelkotten som mumlade för sig själv: ”Ska det vara så svårt? Det är bara att ta i o lyfta upp jordskorpan och sedan knåda den ordentligt tills det uppstår berg och dalar, kullar och slutningar. När den blir lagom skrynklig så kan himmelen täcka den helt.” När biet hörde detta flög det tillbaka och berättade för Gud vad hon hade hört. Gud blev glad över detta och välsignade biet med orden:

     – Må honung hädanefter rinna ur din mun. Och ditt vax skall användas som ljus. De skall brinna i kyrkor och vid alla heliga stunder. Mot fiender skall du försvara dig med din gadd.

     Sedan satte Gud igång och skapade berg och dalar, precis så som igelkotten tänkt sig. Till slut såg han att allting såg bra ut. Han blev nöjd och välsignade även igelkotten med orden:

     – Du skall bära en skjorta som skyddar dig mot solens brännhetta. När dina fiender vill komma åt dig skall du omvandla dig till ett taggigt klot tills faran är över. Och den som vågar döda dig skall få en stor bock i syndernas bok.

    Därför sägs det att det är en synd även i våra dagar att döda en igelkott.

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner