Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu
by | 20 januari 2013 · 15:51

Livsberättelser

Att lyssna till andra människors livsberättelse är ett sätt att bli bekräftad. I andra människors upplevelser känner vi igen oss själva, samtidigt som vi får hjälp att betrakta oss ur ett nytt perspektiv. Men det är också ett sätt att få del av helt nya erfarenheter och livssituationer och få nya kunskaper och sitt medvetande vidgat.

Vilka är det då som får möjlighet att berätta sina liv för den stora publiken, via massmedier såsom tv. Jo, det är i hög grad stjärnorna på slottet, människor som redan har en position i samhället och programledare som intervjuas av sina vänner programledarna.

Då är Sveriges radio betydligt bättre.  Ola Hemströms serie Svenska berättelser som gått i många år är föredömlig. Här får en helt vanlig (eller läs ovanlig) människa berättas i en halvtimme utan att bli avbruten. Ola Hemström producerar också programmet med lyssnarnas sommarvärd. Just det sommarprogrammet hör ofta till de mest populära. Men det är ynkligt att endast ett sommarprogram reserveras åt en tidigare anonym röst. Bort med coacher, företagsledare, kändisar och fram för angelägna livsberättelser!

Liv i Sverige har under många många år arbetat för att lyfta fram livsberättelser, i bokform och på berättarcaféer. Böckerna är ofta tillbakablickande livshistorier, men föreningen har också utgivit samtidsaktuella angelägna antologier som skildrar Sverige i dag.

skitlivDe här raderna föranleds av att jag just läst Skitliv, en antologi om ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Tack vare livsberättelser i jagform eller i reportageform har jag fått en insyn i en värld långt från min egen. När jag fick mitt första arbete för 40 år sedan var arbetsvillkoren ganska så annorlunda, ett vikariat ledde ofta till ett fast jobb. Men nu varar vikariaten i evighet, om man ens får ett sådant. Flexibilitet är honnörsordet, otrygghet normaltillstånd och bemanningsföretag legio. En angelägen bok som berör just för att enskilda livsöden lyfts fram.

Skitliv. Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Red: Victor Bernhardts. Atlas, Stockholm 2012.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Taggat som , , , ,

by | 13 januari 2013 · 11:58

Knaplebenadaen

I Småland kallade man förr i tiden den här dagen för ”knaplebenadaen”. Då skulle det sista köttet ätas av benen. Knapla betydde plocka bort det sista. Då skulle också grisfötterna ätas upp.

Var man fattig inföll ”knaplebenadaen” redan en vecka tidigare. på trettondagen. Längre än så räckte inte sovlet.

Den här dagen åt man också upp de fina småbröden som hade legat högst upp på julhögarna. Ja, man åt, söp, dansade och sopade ut julen.

DSC00567

Själv tar jag ner min svinborstkrona den här dagen. En prydnad av svinborst. vax och ull som visar att allt togs till vara i bondesamhället, om det så bara var till lyst.

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som , ,

by | 06 januari 2013 · 20:18

Farängladagen

ängelDagen efter trettondagen kallades förr i tiden i Småland för farängladagen. Vilket underbart ord. Då förstår ju var och en att änglarna, de döda som osynligt besökt hemmen under julhelgen, just den här dagen tackar för sig och flyger tillbaka upp i himlen.

Under julen hade de fått sova i människornas mjuka sängar. Det var därför som folk strödde tjockt med halmen på golvet i stugan. För där fick de själva vila.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som , ,

by | 05 januari 2013 · 16:50

Atlas över avlägsna öar

atlasMed berättelsen kan vi resa i tid och rum. I sina föräldrars vardagsrum i DDR erövrade  Judith Schalansky okända världar med hjälp av atlasen. Nu har hon skrivit boken Atlas över avlägsna öar med undertiteln Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Det är nog det gångna årets vackraste bok med känsligt tecknade kartor och utsökt formgivning av författaren själv.

Schalansky berättar korta historier om varje ö. Små precisa ofta udda utsnitt ur verkligheten som ibland har en så glidande karaktär, att jag som läsare frågar vad som är sant. Just den typ av berättelser, som skulle fungera som muntliga historier.

Det är en bok om människans längtan att finna en paradisisk tillvaro långt borta på en öde ö. Något ursprungligt och naturligt. Men också en skildring av människors och länders behov av att härska och kontroller. Vilken rätt har egentligen länder som Norge, Storbritannien och Frankrike att lägga beslag på öar 100-tals mil från deras egna territorier?

Och är egentligen öarna avlägsna? Vad säger lokalbefolkningen? Sådana frågor ställer de här berättelserna. Lågmält, men envist.

Per Gustavsson

Judith Scalansky: Atlas över avlägsna öar. Pequod Press, Malmö 2012. ISBN978-9-18661-717-2

Lämna en kommentar

Under Litteratur

Taggat som ,

by | 04 januari 2013 · 10:18

Stallo

stalloSamtidigt som det muntliga berättandet de senaste decennierna lyft fram folkliga berättargenrer som sagor och sägner, har folktrons väsen även intagit den skrivna diktningen. Vi har mött spiritusar och basilisker, vampyrer och älvor samt döda som firat nattliga gudstjänster.

Nu har Stefan Spjut skrivit en spänningsroman med namnet Stallo. I samisk folktro är stallo trollfolket. De var stora som jättar och talade samma språk som samerna, var klädda som dem och hade renar. De var både onda och goda, men inte särskilt kloka, så ofta blev de lurade av samerna. Stallo kunde, precis som de sydsvenska trollen, röva bort små barn.

I Stefan Spjuts roman kan stallona ta djurgestalt, en parallell till alla berättelser om hamnbjörnen, en människa i björnens skepnad. Det är romanens förklaring till att stallon och små vättar ha existerat i hundratals år utan att människor i dagens samhälle har varit medvetna om deras reella existens.

Stefan Spjut tar ut svängarna ordentligt men har svårt att hålla ihop historien. När boken slutar efter 600 ibland alltför pratiga sidor, hänger fortfarande många trådar lösa. Som läsare förstår jag aldrig riktigt varför en grupp människor håller sig med stallon och vättar i sina hus och inte ens drar sig för mord för att bevara sin hemlighet.

Spännande? Ja, bitvis.

Läsvärd? Ja, om man som jag är intresserad av folktron. Och jag gillar skrönartade inslag som förbindelsen mellan stallo och trolltecknaren John Bauer.

Per Gustavsson

Stefan Spjut: Stallo. Stockholm, 2012. ISBN 978-91-0-012119-7

Vill du läsa läsa sägner om Stallo rekommenderar jag Daga Nybergs bok Solskatten som kom ut 1986.

1 kommentar

Under Folktro och traditioner, Litteratur

Taggat som , , ,

by | 23 december 2012 · 9:58

Viktor, Selma, Elsa och jag

tomteklassiker-1Inget dåligt sällskap jag hamnat i. Viktor har efternamnet Rydberg, Selma heter Lagerlöf och Elsa är förstås Beskow. Riktigt kul att var med i det gänget. Det är bara att låta fåfängan blomstra. (Snart kommer jag ner på jorden igen, när en kritiker sablar ner en av mina böcker.) Så det gäller att passa på.

Det är journalisten Erika Josefsson på TT Spektra som skriver en artikel om att den nygamla tomten, gårdstomten, åter är närvarande i barnböckerna. Och då passar hon på att lista tomteklassiker.

Och det bästa av allt. Trots att min bok har 12 år på nacken så går den att köpa från Sagomuseet. En liten upplaga finns kvar. Och priset är facila 50 kronor. Men passa på nu, snart höjer vi priset. En klassiker kan ju inte vara hur billig som helst.

Här beställer du boken.

God julläsning

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Att berätta

Taggat som , ,

by | 19 december 2012 · 12:42

Om konsten att framgångsrikt prata strunt

I sin Nobelföreläsning berättar Mo Yan hur han som liten smet iväg till marknaden för att lyssna på en berättare. Han glömde helt bort att utföra de uppgifter som modern gett honom. På kvällen brukade han återberätta historierna för sin mor. Till en början blev hon irriterad, men hon kunde inte låta bli att fascineras av berättelserna, så när marknadsdagen inföll i fortsättningen fick sonen inga arbetsuppgifter den dagen. Så här berättar Mo Yan:

Mycket snart tillfredsställde det mig inte bara att återge berättarens historier. Medan jag återberättade dem lade jag till och broderade ut innehållet. För att göra mor nöjd brukade jag hitta på egna stycken och ibland ändrade jag historiernas slut. Min publik var inte längre bara mor utan också min storasyster, min faster och min farmor. När mor hade lyssnat färdigt såg hon ibland oroligt på mig och sade, som om hon hade talat till sig själv: ”Min son, vilken sorts man ska du bli när du växer upp? Inte har du väl tänkt försörja dig på att prata strunt?”

Lämna en kommentar

Under Att berätta

by | 18 december 2012 · 9:40

Julläsning om ”spöken, medier och astrala resor”

För 10 år sedan efterlyste etnologen Per-Anders Östling berättelser om övernaturliga upplevelser och erfarenheter av healing, schamanism, magi och andra alternativa världsåskådningar. I år har Institutet för språk och folkminnen, SOFI, givit ut hans bok Spöken, medier och astrala resor. Trots att det är ett antal år sedan berättelserna samlades in, tror jag att de ger en bra bild av människors föreställningsvärld i dagens Sverige. Här i norra Skåne där jag bor arrangeras det med jämna mellanrum mässor där det är möjlighet att att knyta kontakter både med spökutdrivare och healers.

spökenDet längsta kapitlet handlar om modern spöktro. Östling jämför med tidigare insamling av spökberättelser och konstaterar att den avgörande förändringen är att många idag upplever mötet med spöken som positivt eftersom det innebär en kontakt med avlidna anhöriga och vänner. Spökberättelserna förr i tiden betonade ofta vad som hände om människan förde ett orättfärdigt liv. Idag har den försonande och förlåtande hållningen blivit starkare än den straffande och ett livstecken från ”andra sidan” betonar att allt är bra. De flesta berättelserna är väldigt likartade, vilket Östling menar är ett tecken på att spöktron är fast etablerad i dagens föreställningsvärld.

100 sidor av boken ägnas åt alternativa världsåskådning. En mycket bra och givande genomgång av allt från anden i glaset, vandring på kol, asatro till satanistisk magi. Boken inleds med en översiktlig genomgång av tidigare forskning och hur människors föreställningsvärld idag påverkats av Swedenborg, fantasy och New Age-litteraturen.

Boken kan beställas från SOFI.

Per Gustavsson

Östling, Per-Anders: Spöken, medier och astrala resor. Övernaturliga upplevelser, folktro och alterbativa världsåskådningar i våra dagars Sverige. Skrifter utgivna av Institutet för språk och folkminnen, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Uppsala, B:24. Uppsala, 2012. ISBN 978-91-86959-02-9

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner, Litteratur

by | 09 december 2012 · 13:13

Julläsning: De forsvundne. Hedens sidste fortællere

Tang

Pottemager Erik Larsen som bl.a. berättade om Rejsen till Troms kirke, en trollkunnig kärings möte med djävulen.

Som berättare har jag under årens lopp haft stor glädje av eventyr och sagn som Evald Tang  Kristensen tecknade upp under sin 50-åriga gärning som folkminnesinsamlare. Tang Kristensen är inte bara Nordens flitigaste upptecknare utan säkert också världens främste insamlare av folkdikt. Han föddes 1843 och dog 1929.

8712046205Nu har etnologen Palle Ove Christiansen skrivit en mycket vacker och fängslande bok om Tang Kristensen insamlingsarbete 1873. Han reser i Tang Kristensens spår och skildrar hans vedermödor och framförallt mötet med folkliga berättare som levde på den jylländska heden belägen mellan Ringkøping och Silkeborg. Boken är rikt illustrerad med samtida målningar och fotografier samt nytagna fotografier avHenrik Saxgren, som visar landskapets förändring.

Ibland sägs det att sagor och sägner berättades av alla och inte diktades av någon särskild person. Det är en sanning med modifikation och i den här boken träder berättare fram som har ett personligt förhållningssätt till folkdikten och vi får lära känna både deras diktande och liv.

Boken är ett fynd för alla som vill ha en lättillgänglig introduktion till folkligt berättande i allmänhet och Tang Kristensens storartade gärning i synnerhet.

Per Gustavsson

Christansen, Palle Ove: De forsvundne. Hedens sidste fortællere. Gads forlag, 2011. ISBN 978-87-12-04620-2

1 kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner, Litteratur

Taggat som , ,

by | 06 december 2012 · 17:43

Om bilder i sagoböcker – en röst från 1800-talet

grimmDen första fullständiga utgåvan av Grimms sagor utkom 1883 (Ernst Lundquists översättning) och riktade sig till vuxna. Samma år utgav pedagogen Julius Humble första delen av sin Grimmutgåva som riktade sig till barn.1884 kom en andra del. Samlingen innehåller total 44 sagor.

Julius Humble var då rektor vid Högre Lärarinneseminariet i Stockholm och var djupt engagerad i ungdomars läsning. I en kortfattad inledning till sagosamlingen skriver han om de gamla folksagorna att ”ingenting motsvarar bättre de ungas andliga behof och utgör en sundare näring för barnafantasien och det vaknanade känslolifvet”.

Men här vill jag framförallt lyfta fram ett litet passage om bilder i sagosamlingar.

Det hörer till vår tids lyx att förse snart sagdt alla slags böcker med illustrationer, och en sagobok utan teckningar torde väl numera knappast blifva vederbörligen uppmärksammad. Utgifvaren är emellertid för sin del öfvertygad, att illustrationer till sagoböcker för barn egentligen ära obehöfliga, eller åtminstone att flertalet af de senare skulle hafva vunnit på att undvara dem, som der förekomma. Frestelsen ligger här nära till hands att till föremål för teckningarna välja sådana varelser (troll, feer m.m.) hvilka icke böra i bild framställas, eller hvilkas betydelse åtminstone förlorar i värde genom att framträda i yttre tydlighet och bestämdhet, enär en viss hemlighetsfull obestämdhet hörer till deras egentliga väsen.

Ett memento till vår egen tid med alla sönderillustrerade utgåvor av folksagor.

2 kommentarer

Under Litteratur

Taggat som , ,