I sin Nobelföreläsning berättar Mo Yan hur han som liten smet iväg till marknaden för att lyssna på en berättare. Han glömde helt bort att utföra de uppgifter som modern gett honom. På kvällen brukade han återberätta historierna för sin mor. Till en början blev hon irriterad, men hon kunde inte låta bli att fascineras av berättelserna, så när marknadsdagen inföll i fortsättningen fick sonen inga arbetsuppgifter den dagen. Så här berättar Mo Yan:
Mycket snart tillfredsställde det mig inte bara att återge berättarens historier. Medan jag återberättade dem lade jag till och broderade ut innehållet. För att göra mor nöjd brukade jag hitta på egna stycken och ibland ändrade jag historiernas slut. Min publik var inte längre bara mor utan också min storasyster, min faster och min farmor. När mor hade lyssnat färdigt såg hon ibland oroligt på mig och sade, som om hon hade talat till sig själv: ”Min son, vilken sorts man ska du bli när du växer upp? Inte har du väl tänkt försörja dig på att prata strunt?”
Sagobygdens Blogg 