En klassiker att läsa i jul

För många år sedan råkade jag under ett strövtåg bland bibliotekshyllorna på vårt kommunbibliotek gå förbi de inlästa böckerna, på den tiden handlade det för den vanlige låntagaren om kassettböcker. Ett omslag bland skyltexemplaren väckte min nyfikenhet; Merabs skönhet av Torgny Lindgren,  inläsaren var författaren själv. Titeln var liksom broderad på en väggbonad, omgiven av en vacker blomgirland. Jag satte den i bilens kassettspelare redan på hemvägen, och aldrig har jag väl kört så långsamt, jag ville höra så mycket som möjligt innan jag var framme.

Det fanns en tanke med det bonadsliknande omslaget. Den första berättelsen handlar nämligen om skräddar Molin, som inte hade minsta fallenhet för detta hantverk, ingen ville ha hans vanskapta kostymer. Som tidsfördriv förfärdigade han en gång en bonad av spillbitar med ett visdomsord som text. ”Kläderna”, sa han till sin hustru, ”är en världslig sak. Men orden är livets bröd”. Hustrun gick i grannbyarna och sålde bonaderna, alla ville köpa. Men en dag kom hon inte tillbaka. En man hade tvingat sig på henne och hennes skam var så stor att hon inte förmådde återvända, hon blev kvar hos honom i vanmakt. Då började Molin själv att gå i stugorna. Han berättade på varje ställe, och sen fick han sälja en bonad. Och det är dessa berättelser vi får del av i boken.

Det är den om Samuel Burvall, han som var så rädd för att få lungsoten, den sjuka som så många dog i runtom honom. Han räknade ut att det måste vara själva ordet som var smittokällan och han hade därför alltid händerna redo att hålla för öronen då han var bland folk. Till sist fann han för gott att stänga in sig i lillkammaren uppe på vinden. Han gjorde en lucka där pigan kunde sätta maten och ta hans slaskhink, han drog ett järnrör från kammaren ner i köket, på så vis kunde samtal föras om vad som tilldrog sig i världen.

En annan berättelse handlar om Jakob Lundmark som  så gärna ville vara sin hustru till lags. En stor tallstubbe i trädgården störde henne, hon ville hellre ha vinbärsbuskar där. Och fast stubben var ofantlig så gav han sig i kast med den. Till sin hjälp hade han en stubbrytare, en jättelik anordning som med linor, block , kugghjul och vev kan lyfta mångdubbelt mer än en människa förmår. En klinka som faller ner mot kugghjulet gör att det som lyfts med vevens hjälp hålls kvar av stållinorna. Jakob arbetade oförtröttligt, bit för bit fick han den väldiga stubben att ge med sig, han ville så gärna se glädjen i hustruns ögon som belöning. Men i sin iver tappade han taget om veven…

Och så den om Merab. Gabriel Israelsson, gampojken som levde för sina fyra kor, Deras namn var Merab, Mikal, Tapenes och Basematt och de var de fetaste och mest välmående korna i trakten. De gick på skogsbete om dagarna och kom hem vid mjölkdags varje kväll. En dag hade en av korna en skada på ryggen när hon kom hem, nästa gång var det en annan ko som fått ett slag, svansen var nästan sönderslagen. För att inte hans ögonsten Merab också skulle råka illa ut, följde han med korna ut i skogen för att se vad som egentligen skedde. Han hade bössan med sig men när han mötte förövaren insåg han att det inte var lönt att skjuta.

Berättelserna utkom 2003 och är en utgåva med fler berättelser än i boken Merabs skönhet som kom första gången 1983. Den finns också inläst på cd. Att höra Torgny Lindgren berätta på dialekt förhöjer upplevelsen tiofalt. Det är en bok jag inte kan vara utan. Kan du?

Saga Alexandersson