Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu

Brynjumannabord

På medeltiden var Kirkjubøur söder om Torshavn religiöst, kulturellt och politiskt centrum på Färöarna. Biskopen Mus pinade bönder och la stora skatter på dem för att kunna bygga stenkatedralen i Kirkjubøur. I dag minner ruinen om de storslagna planerna. Folket på sydöarna protesterade och reste sig mot biskopen, som däremot fick med sig nordmännen på sin sida.

Biskopen sökte samla en stor här med bara de starkaste männen. Endast de män som kunde lyfta den stora stenen som låg på Brynjumannabord fick vara med i hären. Men endast en orkade lyfta stenen, så biskopen fick gott acceptera svagare krigare. Det blev ett stort slag vid det som sedan kom att kallas Mannafelsdalur, eftersom många föll där. Gräset färgades rött av blodet och gräset är än i dag rödaktigt. Sydmännen förlorade, men belägrade senare biskopen i Kirkjuböur och dödade honom.

Historiker identifierar biskopen Mus med den välkände biskopen Erlend som blev biskop 1268 och dog 1308.

Den stora stenen Brynjumannabordet ligger idag intill vägen från Torshavn över fjället till Kollfjardardalur. När jag passerade försökte jag givetvis lyfta på stenen som ligger på bordet. Hur det gick är det bäst att tiga med.

DSC00680

1 kommentar

Under Att berätta

Själabotsån

DSC00723

En gång var det en fåraherde som stal en vacker klänning från en huldrekvinna. När hon upptäckte att klänningen var försvunnen satte hon av efter fåraherden med väldiga kliv. Hon kom närmare och närmare fåraherden, som red det fortaste han bara kunde på sin häst. Hästen blev trött och vid Vatnsbranten var den helt uttröttad. Fåraherden stannade hästen vid en bäck som rann nerför fjället. Hästen drack och fick nya krafter och fåraherden undkom huldrekvinnan.

Den bäcken kallas sedan dess för Sálarbótsá och rinner fram vid vägen som går från flygplatsen på Färöarna och till  Midvágur. Namnet kan översättas till Själabot. Vattnet var alltså bot för själen, räddade livet på fåraherden. Ett annat förslag till översättning är Hjälpinödenån.

Det sägs att det är bra att dricka av vattnet, så jag passade på att göra det.

DSC00725

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Trælanipa

DSC00716Långt tillbaka i tiden förde färingarna trälar, som inte orkade arbeta längre och var sjuka och gamla, ut på den sydligaste setsen på ön Vágar. Där störtade man dem utför den branta klippan som än i dag kallas för Trælanipa.

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

Den gamla vaggan i Gasadalur

DSC00744

För 200 år sedan levde i denna isolerade bygd ett ung par som fick flera barn som alla hade en utvecklingsstörning. Föräldrarna förstod att de var alltför nära släkt med varandra.

En dag kom ett franskt fartyg till ön Vagar och det ankrade i närheten av Gasadalur. Makarna var överens om vad som måste göras. Mannen gick över fjället och tog sig ombord på fartyg och bad om att få träffa kaptenen. Han var angelägen om att det just skulle vara den franske kaptenen som skulle hjälpa dem. Denne var inte motvillig. Någon dag senare gick kvinnan ombord på skeppet.

När hon återvände till Gasadalur hade hon med sig en tunna med tre liter fin likör. Nio månader sedan födde hon ett välskapt barn. Mannen delade tunnan i två halvor och gjorde en vagga. Den här vaggan finns fortfarande kvar i ett av de gamla husen i Gasadalur.

DSC00750

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Örnen som rövade ett barn

DSC00730

Utanför ön Vágar ligger den lilla ön Tindholmúr. Där levde för länge sedan ett ung par. En dag när de var ute och arbetade på kornfältet, la de sitt lilla barn på marken. I ett obevakat ögonblick kom örnen som häckade på en av öns spetsiga toppar flygande och tog barnet.

Föräldrarna blev förtvivlade. De tog sig upp för den mycket branta fjällsidan och kvinnan lyckades nå högst upp på den spets där örnen hade sitt bo. Men hon kom försent. Örnen hade hackat ut båda ögonen på det lilla barnet.

Den unge mannen och kvinnan flyttade från ön och sedan dess har ingen bott där.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Också en berättelse från Färöarna

DSC00699

Lämna en kommentar

by | 18 mars 2013 · 13:49

A Nordradalsskardi hann vildi ligid

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Andrias Reinert var bonde  i Nordradalur på Färöarna, knappt en mil väster om Torshavn. Han önskade få sin sista vila i hägn av sina vänner, fjälltopparna. Han ville bli begravd på fjället Nordradalsskardi nära sin gård. Han grävde själv sin grav på fjället. Myndigheterna i Torshavn förbjöd fjället som begravningsplats och det blev en långvarig strid. Till slut fick Andrias rätt, men beslutet var förenad med så många villkor att Andrias gav upp sin önskan.

Nu ligger han begravd på kyrkogården i Kaldbak och där står hans gravsten med inskriften: ”På Nordradalsskardi hade han velat ligga, men det förhindrade byråkratin”.

På fjället ligger den öppna grävda graven kvar, kantad av en liten stenmur, och minner för evigt om bonden som älskade sin bygd.

1 kommentar

Under Att berätta

Risin och Kellingin

DSC00594

Utanför ön Eysturoys nordvästra spets står två sällsamma klippformationer. Det är Jätten och Jättekäringen från Island. De försökte dra Färöarna till sitt eget land. Men det var inte så lätt som de tänkt sig. De la ett tjockt rep kring öns spets, men berget sprack och än i dag kan man se klyftan i bergets topp. Nu la de repet längre in kring berget, men det tog så lång tid, så att solen gick upp och jätteparet förstenades.

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Präster och biskopar på Färöarna

De korta reflexförsedda käpparna vid vägkanterna på Färöarna kallas i folkmun för präster. De högre käpparna, som du ser på bilden, står längre upp på fjällen. De kallas följdriktligen för biskopar.

DSC00683

Varför?

Jo, de visar den rätta vägen, men går den inte själva.

Jag har inte hört det här om de svenska vägkäpparna. Finns det något namn på dem?

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Invigning av Sesam Sesam, æventyrutställningen för barn och vuxna på Färöarna

DSC00667

Jóhanna av Steinums stickade sagolandskap efter Jakob Jakobsens insamling av färöiska æventyr.

DSC00669

Bild ur Sámal Blaks lekfulla triptyk om trollen och solen.

DSC00652

Detalj ur Kjell Sundbergs skulptur Pinkel och trollkäringens dyrgripar. Pinkel ror med guldbocken över sjön.

Läs mer på www.nlh.fo och http://www.sagobygden.se/sagomuseet-reser-till-faroarna

Lämna en kommentar

Under Att berätta