Utanför ön Eysturoys nordvästra spets står två sällsamma klippformationer. Det är Jätten och Jättekäringen från Island. De försökte dra Färöarna till sitt eget land. Men det var inte så lätt som de tänkt sig. De la ett tjockt rep kring öns spets, men berget sprack och än i dag kan man se klyftan i bergets topp. Nu la de repet längre in kring berget, men det tog så lång tid, så att solen gick upp och jätteparet förstenades.
Äntligen kom jag då iväg till Snibe stua. I många år har jag läst om jätten och jättekäringen högt uppe på Hallandsåsen som slungade sten mot kyrkorna på Laholmsslätten och kyrkan i Rya vid Örkelljunga. Träffprocenten var dålig, ja obefintlig, så kyrkklockorna klämtar än i denna dag. Och stenarna ligger förstås kvar i trakten. Sibe stua är en magnifik samling av stenar med små grottor och gångar. Fantasieggande och vackert beläget i bokskogen, nästan precis vid den gamla länsgränsen mellan Skåne och Halland.
Sägentraditionen spretar, så som populära berättelser ibland gör. Sibe avser ibland jätten och ibland jättekäringen. Hon som annars benämns Kitta. Ibland kan det avse ett troll som troligtvis flyttade in efter jättarna.
Ett litet bimotiv är förklaringen till näraliggande byn Fasalts namn. Jättekvinnan Snibe eller Snipan spann flitigt. Det hördes ända till Fasalt och människorna där förfasade sig över jättarna och trollen. Det sägs att märkena efter spinnrocken ännu syns i Snibes stua.
Hitta dit? Leta upp Skåneledens sträckning och i närheten av byn Hällede hittar du stuan.
Koordinater: N 056°19,827 E 013°12,228
Per Gustavsson
Utsikt från Hallandsåsen på väg till jättestugan
Sagobygdens Blogg 