Att lyssna till andra människors livsberättelse är ett sätt att bli bekräftad. I andra människors upplevelser känner vi igen oss själva, samtidigt som vi får hjälp att betrakta oss ur ett nytt perspektiv. Men det är också ett sätt att få del av helt nya erfarenheter och livssituationer och få nya kunskaper och sitt medvetande vidgat.
Vilka är det då som får möjlighet att berätta sina liv för den stora publiken, via massmedier såsom tv. Jo, det är i hög grad stjärnorna på slottet, människor som redan har en position i samhället och programledare som intervjuas av sina vänner programledarna.
Då är Sveriges radio betydligt bättre. Ola Hemströms serie Svenska berättelser som gått i många år är föredömlig. Här får en helt vanlig (eller läs ovanlig) människa berättas i en halvtimme utan att bli avbruten. Ola Hemström producerar också programmet med lyssnarnas sommarvärd. Just det sommarprogrammet hör ofta till de mest populära. Men det är ynkligt att endast ett sommarprogram reserveras åt en tidigare anonym röst. Bort med coacher, företagsledare, kändisar och fram för angelägna livsberättelser!
Liv i Sverige har under många många år arbetat för att lyfta fram livsberättelser, i bokform och på berättarcaféer. Böckerna är ofta tillbakablickande livshistorier, men föreningen har också utgivit samtidsaktuella angelägna antologier som skildrar Sverige i dag.
De här raderna föranleds av att jag just läst Skitliv, en antologi om ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Tack vare livsberättelser i jagform eller i reportageform har jag fått en insyn i en värld långt från min egen. När jag fick mitt första arbete för 40 år sedan var arbetsvillkoren ganska så annorlunda, ett vikariat ledde ofta till ett fast jobb. Men nu varar vikariaten i evighet, om man ens får ett sådant. Flexibilitet är honnörsordet, otrygghet normaltillstånd och bemanningsföretag legio. En angelägen bok som berör just för att enskilda livsöden lyfts fram.
Skitliv. Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Red: Victor Bernhardts. Atlas, Stockholm 2012.
Sagobygdens Blogg 