Månadsarkiv: januari 2011

Söker min saga

Jag letar efter en saga. Jag vet att jag hade den. Den skymtade fram i drömmen. Det var svarta vatten, himlen speglade sig där. Gestalter rörde sig vagt, obestämt. Röster och skeenden. En ljust sjungande ton i luften. När jag vaknade fanns sagan inte, bara tonen ljöd alltjämt.

 Jag letar överallt. Rotar i papperskorgar, i vedlåren i köket ifall jag skulle råkat kasta den. Söker bland gamla skor, trasiga stövlar och annat bråte. Hundarna ser på. Deras ögon är milda men så förströdda. De har ingen aning. Jag vänder mig till månen, men månen har aldrig några svar.

Jag tittar i böcker, kostbara sagosamlingar i gyllene band. Natten igenom vänder jag blad på blad. Den ljusa tonen är där. Boken tung och halkig i mitt knä. Det är förtrollande bilder, undersköna prinsessor i slott av guld och marmor. Men prinsessan är inte jag och ingen saga är min.

Jag söker i djupa skogen, bland ormbunkar, ris och rötter. Vänder på stenar och kottar. Varje guldgult löv tar jag upp för att se om det står något på undersidan.  Bakom en knotig trädstam står sagan på lur. Kikar på mig, jag hör hur hon andas.

Vandrar miltals, går mig utmattad på grusiga vägar. Luften är kylig, vintern har kommit. Träden är nakna nu. Jag går och går. Sagan är mig hack i häl. Nosar mig i nacken, blåser i mitt öra. Sjunger på sin ständiga ljusa ton, men vänder jag mig om finns inget där.

Tonen har tystnat. Jag letar inte längre. Sitter på golvet i mitt rum. Borde städa under sängen för det är obeskrivligt dammigt. Som en filt luddig, grå. Längst in något smått och skrynkligt, en gammal post-it-lapp, hopknycklad. Jag når den, jag blåser bort dammet. Där står något. Otydliga skrivtecken, i all hast nerkrafsade, halvt bortbleknade och glömda.

Dammet har rörts upp, det virvlar och far, solen lyser in, det gnistrar och yr, tusen glimmande stoftkorn fyller luften, dansar i rummet. Här sitter jag med en solkig liten papperlapp. försöker tyda, försöker stava och lägga ihop. Det blir ord, det blir meningar, riktiga, hela meningar

Min saga.

Text och bild: Anna Lilljequist

4 kommentarer

Under Att berätta

Sagomuseets 2010 0ch 2011 i kort sammanfattning

Om man sammanfattar museets 2010 så ser man att det har varit ett mycket händelserikt år.

* Vi har drivit projektet ”Sagobygden- en arena för berättelser och möten”.

* Sagomuseets unga berättare har blivit fler.

* Vi har samarbetat med Ljungbys Lajv-förening

* Eva Andersson har bland annat berättat tillsammans med senildementa.

* Mikael Thomasson har bland annat haft berättarverkstäder och sägenteater.

* Monika Eriksson har haft berättrstunder för unga invandrakvinnor.

* Massor av grupper har guidats på museet.

* Emmy Axelsson har avslutat projektet ”Tell your story”, riktat mot unga tjejer.

* Museet har samarbetat med  berättare från Färöarna.

* Vi har genomfört den 21:e  berättarfestivalen

* Sagoberättaren Sven Sederström har firats med bok och berättarföreställningar.

* En sagobok om träd har getts ut

* Under sommaren fylldes museet med besökare från stora delar av Sverige och Europa.

* Vi har också gjort massor av andra projekt.

Sagomuseet  har flera spännande projekt på gång under 2011.

* Vi skall ha berättarverkstäder för Ljungbys alla tredjeklassare (ca 500 elever). Varje elev kommer under fem veckor att träna berättande.

*Vi lanserar 20 nya sägenplatser som man hittar med hjälp av geo-catching.

*Vår nya hemsida blir tillgänglig i maj. Det kommer att bli en interaktiv hemsida,  helt unik i berättarvärlden.

* Ett projekt med berättande med utvecklingsstörda kommer att drivas.

* Det kommer också att berättas för senildementa

* Ett berättarläger för unga skall planeras och genomföras. Detta görs i samarbeta med flera andra föreningar.

* Den årliga berättarfestivalen kommer i år att bli bättre än någonsin.

På denna blogg kommer vi att skriva mer om flera av projekten. Vi lovar att bli bättre på att beskriva vår vardag.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Granens knutor

Det sägs att, för länge sedan, fattade djävulen tycke för granen. Han blev så förtjust i den att han ville behålla den bara för sig själv. Den onde slog en massa järnspikar i dess stam för att hålla borta både djur och människor från sitt favoritträd. Gud såg allt detta och blev arg. Han drog ut alla järnspikarna och slängde bort dem. I deras ställe slog Han in korsformade träspikar. Sedan dess ligger dessa knölar i granens stam ända intill våra dagar. Djävulen kunde inte längre närma sig detta träslag, men han lyckades få in en liten bit av sin stora ondska ändå. Därför tjuter granveden, när den hamnar i elden och brinner.

Daniel Onaca

3 kommentarer

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

Tankar hos en hembygdsforskare och berättare

Idag arbetade jag med hembygdsföreningens papper. Det var en förteckning över personer som fanns på fattiggården i Tingsås 1885. Jo, det fanns både namn, adress och födelseår på personerna, men jag skrev ner det som var antecknat i kanten:

88 år Enkling

83 år Enka

41 år Piga, sjuk och sängliggande vid ankomsten

66 år Dräng, sängliggande

23 år Piga. Vistats i Danmark eller Tyskland, derifrån barnet. 1 år

71 år Enka, sängliggande

41 år Piga. Vistats i Danmark och Tyskland derifrån alla tre barnen. 8 år, 6 år, 3 år

78 år Enkling

9 år, 8 år, 5 år?  Alla tre syskonen öfvergifna af modern som vistas ömsom i Danmark och Tyskland, hvarifrån äfven barnen härstammar. Moderns vistelseort okänd.

 28 år Piga. Vistats i Danmark eller Tyskland och hvarifrån båda barnen härstammar. 3 år, 1 år

21 år Piga. Vistats i Danmark eller Tyskland och derifrån barnet. 1 år

? år Blind, hammarsmed från Stenfors omkring 40 år. Hustrun biträtt på Bruket och för kringboende såsom barnmorska.

45 år Hustru. Erhöll fribillet från sin i America vistande man för sig och här antecknade

fyra styck barn och afreste den 20 Octoberdag mot Malmö. 8 år, 6 år, 3 år, 1 år

49 år Gift, varit intagen på malmö Hospital öfvergifven af hustru, har fallandesot.

75 år Enka

Tankar: Är detta något att glömma eller berätta. Det är trots allt vardagen 1885. Idag besöker jag vardagen i ”servicehus”. Ska jag berätta om det? Eller är det där jag ska berätta?

Monica Eriksson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

Åsnans huvud

   

 Det sägs att i tidernas begynnelse, var djävulen inte så ond som hans rykte säger  idag. Han var varken listig, avundsjuk eller skadeglad. Även om han visade sig klumpig ibland, var han snäll och hjälpsam.  Det var därför Gud anlitade honom som medhjälpare, när Han skapade alla djur på jorden. Vid ett tillfälle lämnade vår Fader arbetet i djävulens händer medan Han gick ett stycke bort för att se världen på avstånd och fundera på vad som skulle skapas mer.

     Under tiden fortsatte djävulen med sitt göromål. Han höll på att frambringa hästen och åsnan, men när han skulle avsluta jobbet satte han fel huvud på djuren. Det huvud som skulle pryda hästens kropp satt han på åsnan och tvärtom. Gud såg förväxlingen, när Han kom tillbaka, men i sin mildhet skällde Han inte på djävulen för sin klumpighet. Gud ville inte såra sin medhjälpare och därför välsignade Han de två djuren i den skepnad de blev skapade.

     På det sättet blev åsnas huvud alldeles för stort för kroppen, medan hästens huvud är för litet eftersom meningen var att det skulle tillhöra åsnan.

God fortsättning på det nya året 

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

Berättande tillsammans med personer med demens

Jag arbetar just nu med demenssjuka på äldreboenden i Ljungby.

På varje ställe träffar jag en grupp på 4-6 dementa herrar och damer. Vi träffas tre gånger ,varje gång cirka en timme.

Lite förhandsinformation har jag fått: namn, familj, intressen mm.

Jag börjar med att berätta om mig själv och min uppväxt och så tar jag in de deltagandes minnen och berättelser.

Vi har pratat kring jul och julförberedelser, väder , mat, kringelbak och tvättande. Så väver jag in folksagor , skrönor och sägner som anknyter till det vi pratat om.

Diverse föremål har jag också med, en skomakarläst, några hattar, ett djurkranium ( det finns ett par män som jagat), lavendel, nötter och annat som kan anknyta till berättelserna eller väcka minnen.

Vi har mycket trevligt tillsammans och det blir en hel del skratt.

Till våren fortsätter jag med tre äldreboenden utanför tätorten.

Eva Andersson

Berättarpedagog på Sagomuseet

3 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner, Sagomuseets verksamhet