Söker min saga

Jag letar efter en saga. Jag vet att jag hade den. Den skymtade fram i drömmen. Det var svarta vatten, himlen speglade sig där. Gestalter rörde sig vagt, obestämt. Röster och skeenden. En ljust sjungande ton i luften. När jag vaknade fanns sagan inte, bara tonen ljöd alltjämt.

Jag tittar i böcker, kostbara sagosamlingar i gyllene band. Natten igenom vänder jag blad på blad. Den ljusa tonen är där. Boken tung och halkig i mitt knä. Det är förtrollande bilder, undersköna prinsessor i slott av guld och marmor. Men prinsessan är inte jag och ingen saga är min.

Jag söker i djupa skogen, bland ormbunkar, ris och rötter. Vänder på stenar och kottar. Varje guldgult löv tar jag upp för att se om det står något på undersidan.  Bakom en knotig trädstam står sagan på lur. Kikar på mig, jag hör hur hon andas.

Vandrar miltals, går mig utmattad på grusiga vägar. Luften är kylig, vintern har kommit. Träden är nakna nu. Jag går och går. Sagan är mig hack i häl. Nosar mig i nacken, blåser i mitt öra. Sjunger på sin ständiga ljusa ton, men vänder jag mig om finns inget där.

Tonen har tystnat. Jag letar inte längre. Sitter på golvet i mitt rum. Borde städa under sängen för det är obeskrivligt dammigt. Som en filt luddig, grå. Längst in något smått och skrynkligt, en gammal post-it-lapp, hopknycklad. Jag når den, jag blåser bort dammet. Där står något. Otydliga skrivtecken, i all hast nerkrafsade, halvt bortbleknade och glömda.

Dammet har rörts upp, det virvlar och far, solen lyser in, det gnistrar och yr, tusen glimmande stoftkorn fyller luften, dansar i rummet. Här sitter jag med en solkig liten papperlapp. försöker tyda, försöker stava och lägga ihop. Det blir ord, det blir meningar, riktiga, hela meningar

Min saga.

Text och bild: Anna Lilljequist