Etikettarkiv: syndafloden

Kattens dubbla natur

 

Fy katten

I den rumänska folkloren, tillkom katten under syndafloden. Det sägs att Djävulen började göra bus på Noahs ark. Bland annat, skapade han möss med uppsåt att dessa skulle göra hål i båten. Han ville gärna se vad Gud kunde hitta på för att förhindra den att sjunka i havet. Under sin dagliga inspektionsrunda, märkte Noah dessa små varelser. Han mindes inte att de blev insläppta på arken, innan det ödesdigra regnet började. Gripen av misstänksamhet, spionerade han på mössen för att se vad de hade för fuffens för sig. Då upptäckte han, vad de höll på med. De skulle helt enkelt borra hål i botten på arken! Då blev gubben arg. Han tog fram en tygtrasa och kastade den mot de dumma smådjuren.

Trasan omvandlades till en katt som började jaga mössen. Hon fångade dem alla, förutom ett enda par som lyckades gömma sig i kreaturens höförråd. Där satt de och tryckte, under alla de resterande dagarna av syndafloden. Därmed var faran över, men mössens onda vana att gnaga på allt de kommer över behöll de. Likaså behöll katten sin vana att jaga dem överallt. Av den anledningen ansågs katten vara ett lyckobringande djur, ett djur som till och med Gud älskar. Om det inte vore ett litet hinder: när katten fångar möss och äter upp dem, fylls även hon av onda andar, eftersom mössen är skapade av Djävulen! Det är därför som hennes ögon lyser som djävulens ögon om natten. Av samma skäl alstrar katten osynliga gnistor när den stryks medhårs.

Det var Djävulen som, till slut, tog katten under sitt beskydd. När han slutit avtal med en människa, förseglar han kontraktet med en stämpel av en kattass på hennes kropp. Även häxorna brukar alltid ha en katt i sin närhet. Man tror att om en häxa smörjer sig med salva utvunnen av växter upplockade under midsommarnatten då omvandlas hon till… just en katt!

 Av kattälskaren Daniel Onaca

2 kommentarer

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Fjärilar i rumänsk folklig tradition

 

Fluturi

Det sägs att förr i tiden levde en människosläkt som var så vänlig, snäll och from att Gud älskade dem mycket. När Han bestämde sig att dränka jorden i syndafloden, ville han rädda inte bara Noas familj, utan även människorna som tillhörde denna släkt. Han skickade ärkeängeln Gabriel till dem med uppdraget att ta dem med sig till paradiset. Dessa människor ville dock inte lämna jorden, så de bad om att få fortsätta leva där. Då lyssnade Gud till deras böner och förvandlade dem till fjärilar. När vattenmassorna drog sig tillbaka, steg Gabriel ned på jorden och släppte dem fria bland blommorna.

I vissa trakter på Balkan tror man att själarna från oskyldiga människor, särskilt barn, omvandlas till fjärilar när de dör. Ibland återkommer dessa bevingade insekter till husen där de bodde en gång, när de var mänskliga varelser.

 

Dödskallefjäril

Inte alla fjärilar är omtyckta. Dödskallefjärilen till exempel väcker rädsla på grund av sin storlek och sin utseende. Man tror att den är ett dödstecken eller att den sprider sjukdomar. Folk tror också att dessa fjärilar är blodtörstiga för att de härstammar från vampyrer. De brukar nästla sig i människans kropp, särskilt i barnens hjärta. Därför brukar man nåla fast dem, precis som man gör med vampyrerna som blir genomborrade med vassa pålar rakt in i hjärtat.

av fjärilälskaren Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Svalans kluvna stjärt

  
På den tiden då Noas ark flöt på syndaflodens vatten blev de ihopsamlade djuren osams med varandra. Skeppet började skaka av det ständiga kivet. Alla grälade med alla. Var och en gjorde bara som det föll dem i. En mus som blev tokig av kalabaliken började gnaga på en träplanka. Det var inte vilken bräda som helst, utan en av dem som utgjorde självaste botten på farkosten. Det blev ett stort hål där så småningom. Det förelåg risk att skeppet skulle gå under för att vattnet började tränga in i nedersta rummet.  Noa blev desperat. När han just var på väg att ge upp hoppet kom ormen slingrandes mellan hans fötter. Den såg upp på Noa och sade.
– Jag ser att du är orolig för din ark. Jag kan rädda den, om du lovar att du uppfyller min önskan, när vi kommer till fastlandet.
– Det skall jag göra, svarade Noa, utan att tänka för mycket på följderna av sina ord.
Då rullade ormen ihop sig och täppte till hålet i arkens botten med sin egen kropp. På det sättet hindrade han vattnet att tränga in. Havsvattnet som redan runnit in samlades i hinkar och baljor och slängdes överbord. Faran avstyrdes. Efter några månader stannade regnet och arken nådde ett högt berg. Då kom ormen fram till Noa och frågade:
– Nå, tiden har kommit för att du ska hålla ditt löfte.
– Vad är det du vill ha, frågade mannen ?
– Jag vill ha det godaste blodet på hela jorden.
– Hur kan jag veta en sådan sak ?
– Skicka ut en mygga för att leta efter det. Den kommer att suga blod från alla varelser och sedan berättar den för dig.
Noa skickade ut myggan på uppdrag. Men eftersom han anade ugglor i mossen, efter ett tag, skickade han svalan efter för att spionera på den. Svalan flög och letade efter den lilla insekten. När hon träffade honom frågade hon [på rumänska språket är svalan alltid en hona, medan myggan alltid är en hanne]:
– Nå, fick du reda på vems blod som smakar bäst ?
– Människans, svarade myggan korthugget.
– Kan jag också få smaka på det, frågade svalan?
Myggan räckte ut sin tunga för att ge svalan en droppe människoblod. Då passade hon på och kapade av myggans tunga med sitt näbb. Utan tunga, kunde myggan inte prata längre. Det hördes bara: ”bzzz – bzzz”. Så hördes även då, när myggan skulle berätta för Noa, vilken varelse som hade det godaste blodet. Ormen som var i närheten frågade också. Myggan svarade bara: ”bzzz – bzzz”. Noa log i smyg, men även ormen anade, vad som hade hänt. Den ville kasta sig över svalan för att hämnas, men fågeln flög iväg så att ormen inte kunde nå henne. Den fick bara tag i några fjädrar i hennes långa stjärt. Sedan dess ser stjärten ut som idag: som en tvåspetsig gaffel, medan myggan saknar sin tunga.
 
Daniel Onaca
 
 
 

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner