by | 15 mars 2011 · 12:37

Museipedagogik för alla !

Sagomuseet för alla

Ett nytt projekt har satt segel på Sagomuseet:

Utveckling av kultur och museipedagogik för alla

Vi kommer att arbeta med olika grupper och åldrar inom särskolan och daglig verksamheten Kulturfabriken.

Målet är att utveckla ett studiemateriel passande målgruppen ,  och att 

ta fram en pedagogisk  handledning för personal inom handikappomsorgen.

Resultatet ska också ligga till grund vid skapandet av museets utställningar

Det ska också  vara en modell  för visningar av museet för målgruppen.

En lättläst bok och ljudbok  om museet kommer att tas fram.

Projektet följs av en forskare från Linneuniversitetet och kommer att redovisas i en forskningsrapport.

Projektet löper över två år och finansieras av bl a

Allmänna arvsfonden

Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas Minnesfond

Kung. Patriotiska Sällskapets Understödsfond

Vi som ska arbeta med detta är

Eva Andersson, projektledare

Monika Eriksson

Agneta J-son Granemalm

Mikael Thomasson

Per Gustavsson

Elisabet Frithiof, Linneuniversitetet

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

by | 12 mars 2011 · 18:21

Adams andra synd

     Legenden säger att sedan Gud kastade ut Adam och Eva ur lustgården, tyckte Han synd om dem. Han såg hur de släpade och slet dagarna i ända för de hade svårt att skaffa mat för dagen. Därför ville Gud mildra deras öde. Han lärde dem att bruka jorden. Men han befallde dem att inte plöja mer än en enda fåra per år. Skörden därifrån skulle räcka till under det hela kommande året. En vårdag, då Eva var gravid och väntade Kain, kom djävulen till henne och frågade:

– Har ni något vete till bröd kvar?

– Vi har så det räcker några veckor till, svarade Eva.

– Varför plöjer ni inte mer? Frågade den onde. Nu när ni snart får tillökning i familjen?

     Eva tyckte att detta inte var ett dåligt förslag och berättade om det för Adam. Följden blev att de två satte igång och plöjde en större jordplätt än de brukade göra. Fram på sommaren växte veteaxeln höga och vackra. När Den Allsmäktige såg att människorna bröt mot Hans bud, förstörde Han deras skörd. Sedan talade han till dem och sade:

– Era giriga varelse, hädanefter kan ni plöja hur mycket ni önskar, men ni ska skörda så mycket Jag vill.

Daniel Onaca

1 kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Taggat som ,

by | 08 mars 2011 · 9:47

Internationella kvinnodagen 8 mars

I århundraden har kvinnor, och så än i dag, fått ta det största ansvaret för barn och hem. Världen runt. Hur lyfter folkets diktning fram kvinnors liv? Var finns berättelserna vi vill föra vidare? Här ett litet bidrag.

Den kloka barnmorskan i Småland

På 1860-talet var det nödår i Småland. Ett år ruttnade säden på åkrarna och nästa år brände solen och fördärvade skörden. Boskap slaktades, när fodret tog slut. Folk svalt och hungrade och stora skaror egendomslösa drog kring på vägarna och tiggde.

Bara en av många tragiska händelser: I Blekinge strax söder om Smålandsgränsen hittade byborna en död man i skogen. Vid obduktionen visade det sig att innehållet i den dödes mage bestod av några potatisskal, samt ett nyss utslaget löv, som han plockat från bokbusken han låg död under.

I Södra Ljunga socken, strax söder om Ljungby, levde vid den här tiden en barnmorska. Hon hade det fattigt och det fanns många barn i stugan. Men barnen var inte magra som många andra barn. De var ofta glada. Hur kunde det komma sig?

Vet ni vad barnmorskan gjorde? När hon hade hjälpt en kvinna att föda sitt barn, tog hon hand om moderkakan. Barnmorskan slängde inte bort den, utan tog hem den istället. Hon skar den i skivor och stekte dem som lever. En moderkaka väger ett halvt kilo, så varje barn fick en bit kött att äta. Det var nyttig mat och barnmorskans barn blev både mätta och friska.

Per Gustavsson

PS I höst utkommer jag med en samling berättelser om kloka kvinnor och finurliga flickor på LL-förlaget. Den här historien ingår, men i lättläst form.

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

by | 07 mars 2011 · 16:16

Ugglans historia

     För länge sedan, när solen och månen brukade promenera tillsammans hand i hand, levde någonstans mellan Karpaternas bergskedja och Donaus nedre lopp en mycket argsint bojar (= godsägare). Rikemannen hade som kovallare en snäll och mycket förståndig pojke. Eftersom denne kände till bojarens kynne, föredrog han hellre att avstå från saker som han behövde än att väcka husbondens vrede. Om det hände till exempel att han tappade bort en ko, då var han ute i skogen och letade efter den hela natten.

     Så blev det att en dag fick korna panik (De löpte amok, skulle man kunna säga med dagens ord.) och sprang in i skogen allihopa. Stackars vallpojken sprang och letade efter dem kors och tvärs, utan att hitta en enda en. Det blev kväll och det blev mörkt. Sedan blev det sen natt, men pojken gav inte upp. Han fortsatte leta, trots att hans fötter blödde och hans kläder fransades. Till sist ramlade han på marken helt utmattad.

     Pojken bara låg där i skogen orkeslös. Plötsligt hörde han vargarnas ylande. Pojken blev rädd. Han bad Gud att bli omvandlad till en fågel så att han slapp bli uppäten av rovdjuren. Gud lyssnade till hans ord. På ett ögonblick ändrade Han drängens skepnad. Men den nya varelsen fortsatte att leta efter bojarens kor. Medan han gjorde det, ropade han hela tiden: hu – huuu, hu – huuu… Hela skogen genljöd av hans rop. Bönderna som hörde fågelns läte kallade den huhurez, skogsuggla. Detta blev fågelns namn på rumänska ända intill våra dagar.

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Taggat som , , , , ,

by | 01 mars 2011 · 20:28

The Types of the Swedish Folk Legend

Äntligen, är det lätt att utbrista, när Bengt af Klintberg nu fullbordat sin katalog över svenska folksägner.  Arbetet påbörjades för snart 50 år sedan. The Types of the Swedish Folk Legend är ett blivande standardverk för lång tid framöver.

Under 24 huvudkategorier förtecknar Klintberg över 1800 legendtyper. Första kategorin har rubriken ”Fate. Omina” och den sista ”Unusual people”. Där mellan ryms sägner om välkända sägenväsen men också om mirakler, döden, skatter, kungar, brott och straff. Varje huvudavsnitt inleds med en kort kärnfull introduktion som ger traditionsbakgrund och reder ut de olika benämningarna på sägenväsena.

Förteckningen baserar sig på uppteckningar i de fyra största folklivsarkiven i landet, alltså de i Göteborg, Lund, Uppsala och Stockholm, samt på 150 tryckta källor. Under varje sägentyp anges i vilka arkiv sägentypen kan hittas och tryckta källor som återger den. Dessutom följer litteraturtips.

Det är ett imponerande arbete, som trots det digra innehållet är överskådligt. De olika inledningarna till huvudkategorierna är en snabblektion i svensk sägendiktning. Söker jag varianter till en särskild sägen hittar jag det snabbt. Jag får också en snabböversikt av den geografiska spridningen av en sägentyp.

Det är bara att gratulera alla älskare av svensk folkdikt, det här är en bok att ständigt återvända till.

Klintberg, Bengt af
The Types of the Swedish Folk Legend
FF Communications 300, Helsinki 2010
ISBN 978-951-41-1053-5
Boken kan beställas från Sagomuseet.

Per Gustavsson

6 kommentarer

Under Folktro och traditioner

by | 01 mars 2011 · 9:08

Om Sagomuseet på ungerska

För några år sedan besökte den ungerska studenten Julianna Kollányi Sagomuseet och blev fascinerad. Hon studerade etnologi i Umeå och var i färd med att skriva sitt diplomarbete om nordiska folksagor.

I dag bor hon i Budapest igen och har presenterat Sagomuseet för ungersk publik i tidskriften Tabula, nr 12 2009. Tidskriften ges ut av Néprajzi Múzeum, det etnografiska museet i Budapest. När jag besökte Budapest för några år sedan passade jag på att vandra runt i museet, som har mycket fina samlingar av ungersk folkkonst.

Julianna framhåller Sagomuseet som ett föredömligt exempel för ungerska sagoälskare, ja för alla som arbetar inom kulturens område.

I artikeln skildrar hon bakgrunden till varför ett museum om sagor finns just i Ljungby och redogör för områdets kända sagosamlare och sagoberättare. Hon berättar om sägnerna i Sagobygden och de skyltade besöksmålen. Vidare beskriver hon museets tillkomsthistoria och själva utställningen. liksom den pedagogiska verksamhet som bedrivs. Naturligtvis lyfter hon också fram Ljungby berättarfestival.

Julianna har dessutom föreläst om den svenska sagotraditionen och museet på en ungersk konferens om folksagor.

Vi är glada och stolta över att Sagomuseet nu är känt i Ungern och vi hoppas att det kan inspirera arbetet i Ungern med att lyfta fram den egna sagoskatten.

Läser du ungerska och vill ha en kopia på artikeln, kontakta Sagomuseet, så skickar vi den gärna.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner, Sagomuseets verksamhet

by | 28 februari 2011 · 11:44

Till Färöarna

Det här glada gänget åker i mars till Färöarna. Där ska vi ha studiedag för lärare, berätta i grundskolor och på gymnasiet, ha berättarkvällar och undervisa på universitetet i Torshavn.

Vi kommer att berätta runt om på hela Färöarna, från Suduroy i söder till Vidoy i norr. Blir kul. Själv hoppas jag får komma till Kalsoy där sälkvinnan blev tagen upp på land.

Besöket är ett led i ett långsiktigt samarbete med Färöarna, där Nordens hus och Føroya Fornminnissavni är två viktiga samarbetspartners. Samarbetet tog sin början sensommaren 2009 då Sagomuseet besökte Färöarna och berättade runt om på öarna. I november 2010 återvände jag och hade berättarföreställningar på skolor inom ramen för den kulturella skolsäcken, Listaleypurin. I höst besöker forskare och museifolk Sagomuseet för att studera hur vi arbetar med att levandegöra det immateriella kulturarv, som våra sagor och sägner utgör. Utbytet stöds av Nordiska kulturfonden och Vera och Greta Oldbergs stiftelse.

Vi kommer att berätta utförligt på bloggen om våra upplevelser.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

by | 27 februari 2011 · 15:19

Fågeln som blev Guds budbärare

      

        Det sägs att, när Gud blåste liv i alla fåglarna som Han skapade, var alla vita. Detta var inte bra, för det blev ganska svårt att skilja dem från varandra. Dessutom hade de inga namn. Den Högste insåg denna brist och ville rätta till det, men fåglarna hann sprida sig i hela världen. Bara en enda bevingade varelse höll sig kvar i Hans närhet. ”Den kan bli min hjälpare”, tänkte Gud. Han kallade fågeln till sig och gav denne i uppdrag att flygga kors och tvärs över jorden för att kungöra för de andra fåglarna att samlas framför Hans tron. De skulle få sina fjäderdräkter förskönade med regnbågens färger.

       Medan Gud förberedde sina penslar och färgburkar inför den kommande uppgiften, flög Hans nyinsatta hjälpare i väg. Varthelst den kom fram spred den Skaparens påbud. Men fågeln nöjde sig inte bara med det. Stolt som den var över sitt hedervärda uppdrag spred budbäraren ut sina stjärtfjädrar så mycket den kunde och gav ett sådant skri att de andra fåglarna fick nästan panik när de hörde den. Överallt syntes den högfärdiga varelsen med stjärten som en solfjäder och med sin genomträngande lätte. Den fortsatte med sin syssla även långt efter att alla fåglarna fått färger på sin fjäderdräkt. Till sist vände den själv tillbaka, uppblåst över det slutförda uppdraget.

       Gud var nöjd över sin medhjälpares prestation. Som tack för det, målade Han dennes fjädrar i de vackraste färgnyanserna som Han kom på. Men Han tyckte att fågeln visade sig vara högfärdig i sitt sätt att framföra det heliga budskapet. ”Det som räknas är även tanken som ligger bakom en handling”, menade Gud. Därför tog Han ifrån före detta budbäraren både förmågan att flygga och att sjunga. Dess lätte skulle likna snarare ett löjligt skri och dess namn blev påfågel.

       Detta är förklaringen att denna fågel stoltserar med sin granna fjäderdräkt och att den skriar i stället för att sjunga, så som de flesta fåglar gör.

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Taggat som ,

by | 25 februari 2011 · 16:37

Berättarläger på gång!!

 

Berättarnättet Kronoberg planerar ett läger för ungdomar från 14 år. Under 20/6 – 22/6 skall unga berättare  och lajvare från småland få möjlighet att träffa likasinnade från hela Sverige för att skapa nya kontaktar och utvecklas i  sitt berättande. Man kommer också att besöka Ljungby Berättarfestival. Förberedelserna har redan startat genom  möten både i Kronoberg och i övriga landet. Vi planerar också uppföljande möten efter lägret. Berättarnätet Kronoberg driver projektet i samarbete med Berättarnätet Sverige. Dis- Rollspelsförening och Unga berättare. 

I Ljungby samlas unga berättare varannan måndag för att förbereda lägret och träna på berättande. Inför lägret gör ungdomarna i Kronoberg minst en föreställning med publik.  Via Facebook och andra sociala medier byggs kontaktnät upp mellan berättarungdomar från olika landsdelar. Många unga berättare är vänner på nätet men har ännu inte träffats i verkliga livet. Detta skall vi råda bot på med vårt berättarläger

Här följer en kort , preliminär planering av lägerdagarna 20/6 -22/6 :

 

Finnstugan

 

 

 

 

 

 

Månd: 

Lägerdeltagarna samlas under förmiddagen i Finnstuga. Det är en lägergård några kilometer utanför Ljungby. Alla hälsas välkomna av Mikael Thomasson och Monika Westin som är huvudansvariga för lägret. Vi går igenom praktiska detaljer och upplägget för dagarna. Efter lunch håller en av festivalens berättare workshop i kreativt berättande. Vi får prova på en mängd olika berättar och dramaövningar som utvecklar vårt berättande.  På kvällen åker vi buss in till berättarfestivalen för att delta i Berättarcafé.  Det kommer där att finnas möjlighet att berätta inför publik. Kvällen avslutas med samkväm i Finnstugan och vi övernattar också där.

Tisd:

Efter frukost startar aktiviteter ca 10.00. Det bli en ny berättarworkshop med ännu en av festivalens berättare.   På eftermiddagen besöker vi åter festivalen för att lyssna och berätta. På kvällen återvänder vi till Finnstugan. Mikael Thomasson och Monika Westin håller i lekfulla övningar och samkväm som syftar till att sammansvetsa gruppen.

 Onsd:

Jean- Pierre Sahlgren  inleder med att berätta om sin erfarenheter. Jean- Pierre är sagoberättare på Lajv och har stor erfarenhet av att berätta i sådana miljöer. Efter Jean-Pierres introduktion börjar ett Berättarlajv med följande ramberättelse:

En prinsessa har bestämt sig för att gifta sig. Den som kan berätta den bästa sagan kommer att bli hennes gemål. Alla sagoberättare samlas nu för att berätta sig till prinsessans hand.

I detta lajv tilldelas alla lägerdeltagare en roll.

Dagen avslutas med samling i Finnstugan. Runt 17 på eftermiddagen avslutas lägret och folk börjar bege sig hemåt. Förhoppningsvis är alla fyllda med ny kraft och berättarlust.

 

 

1 kommentar

Under Att berätta

by | 22 februari 2011 · 16:15

Marie Länne Persson är vår nya gästbloggare

Presentation:
Marie Länne Persson.
Jag är balladsångerska, folkmusiker (folkharpa, gitarr, sång, flöjter – dock ej fiol!), kompositör m.m., och uppvuxen med mina morföräldrars berättelser, talesätt, låtar och visor. Jag vet därför precis var Lindormen, Glo-son, Tomten och Djävulen varit synlig i Linneryd, samt i alla fall ett säkert trollboställe.
Bor numera i Linköping och arbetar som frilansande musiker och projektledare.

 

Att berätta med sång
Hej, alla trevliga människor i Berättarträsket!
Jag är balladsångerska.
Det innebär att jag sjunger medans jag berättar. Eller berättar medans jag sjunger, om man så vill. Dessutom visar jag bilder! Jo, för balladernas lyrik är sådan att den sätter igång ens inre biograf/gallerist/bonadsmålare så att det blir väldigt lätt att se bilder av det som händer i balladberättelsen. Eftersom balladerna ofta har en svängig och gungig melodi, kan det ibland vara svårt att sitta still – då går det fint att dansa! Man kan ta varann i händerna, bilda en kedja och så dansar man: två steg fram, ett tillbaka…. Har man kommit såhär långt är det nästa omöjligt att hålla tyst! Det fina är då, att alla faktiskt kan vara med att sjunga även om man inte kan texten! Ty det finns ett omkväde efter varje lite vers, och det är samma hela balladen igenom, jättelätt att sjunga med i!
Medeltida Ballader kallas de, för de har ett medeltida ursprung både i text och melodi. Trots sin ålder har de levt vidare, antagligen därför att de har något tidlöst mänskligt i sig, och för att de helt enkelt är – bra!
Tack vare sin komplexitet är de medeltida balladerna mycket användbara; musikaliskt, på scen, som sagor, som film etc…..
Själv arbetar jag med den rika balladskatt som är förknippad med byn Slaka utanför Linköping. En av de kändaste Slaka-balladerna ”Per Tyrssons Döttrar” inspirerade Ingemar Bergman till filmen ”Jungfrukällan”, han gjorde en riktig film av det han såg för sig när han hörde balladen. Bara som ett exempel på hur det kan gå.

 

4 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner